Alkoholens vansinne
Ett litet speciellt ämna kan tyckas.
Runt bordet sitter ett antal människor. Propra människor. Kommer från sammhället olika skikt. Alla är städade, välklädda artiga. På bordet kaffe och kaka.
Inget vansinne här inte.....eller?
Ordet går runt.
Vansinnet finns närvarande. Riktigt närvarande.
Inser att det enda som skiljer detta möte med total kaos är alkohol.
Alkoholen har gjort oss alla mer eller mindre galna. Oftast mer. Vi vittnar alla om galenskaperna, det riktiga vansinnet i oss då vi envisades med att hälla in alkohol i ansiktet.
Alla delar om hur vansinnet, galenskapen liksom avtagit och försvunnit, endast genom att upphöra med alkohol/drog intaget.
Sitter och minns mina egna galna dagar. Hur min moral, mitt vett sakta förbyttes mot ren galenskap.
Då, i mitt gamla liv, bodde jag i en liten omorden stuga.
Min toalett var en plasthink med en ICA påse i.
Då, helt ok.
Nu, va faan höll jag på med.
Vansinnet spirade i min sjuka hjärna.
Vansinnet gjorde att jag inte tyckte att jag hade problem med alkoholen.
Vansinnet gjorde att jag tyckte att det var helt naturligt att stå utanför jobbet och spy i rabatten innan jag kunde gå in.
Normalt att skaka.
Normalt att inte minnas vad som hänt och vad jag sagt dagen innan.
Normalt att pengarna alltid gick till bolaget före hyran betalades.
Normalt att inte svara i telefonen, utan sitta hemma själv och dricka mig bortom all sans....ensam.
Normalt att tycka mig vara förmer än andra. Trots att hela min uppenbarelse sa något annat.
Normalt att svika mina nära och kära.
Normalt att köra bil med 1,5 promille.
Normalt att ljuga medmänniskor rätt upp i ansiktet......utan att blinka.
Normalt att ta för mig, även om andra blev trampade på.
Normalt att gå till Pizzerian för att hämta mat och komma hem dagen efter utan vetskap om något.
Normalt att alltid vara utblottad och skuldsatt.
Normalt att vara helt galen.
Sicket meningslöst skitliv, inte ens värt att skriva om.
Kram
Din Vän
Ett Gammalt Fyllo