I Dag fyller jag 2 år.

Jippi hipp och hurra för mig.
Idag har jag klarat 2 år...
Visst är jag duktig.....

Åsså tillbaka till det som är viktigt.
Tillfrisknandet.
Firman.
Arbetar hårt med firman nu.
Frågar en kille i AA om han vill bli min sponsor.
Ber honom ödmjukt.
Förklarar läget för honom med grisen.
Han känner honom. Har aldrig haft förtroende för grisen.
Anser att grisen nog borde vara lite aktsam om människor som kämpar för sitt liv.
Vi är rörande eniga om grisens roll och varande i denna fråga.
Han vill bli min sponsor.
Vad glad jag blir.
En riktig sponsor.
Har lovat mig själv att lita på honom till 100%. Måste det för att kunna tillfriskna.
Grisen har skadat mig på djupet, men det är mitt val att låta skadan vara bestående eller ej.
Jag väljer att gå vidare med ny sponsor mot mitt tillfrisknande.
Det andra valet leder mig bara åter mot flaskan och mörkret, dit vill jag inte.

Mot ett normalt tillstånd

Normalt liv.
Vad är det?
För mig verkar det där med normalt vara att hitta utmaningar.
Varför starta en firma i en minst sagt stentuff bransch?
Varför inte stanna på mitt gamla jobb och hålla mig där?
Nä, det vore väl för enkelt.
I AA får jag lära mig att göra det enkelt, men har inte fattat något antagligen.
Antar att jag inte fixar att göra det för enkelt.
Jag gör det enkelt då det gäller mig nykterhet, men inte annars.

På firman går det nu mycket bättre sedan grisen försvann från spelplanen.
Visst är det tufft att fixa nya kontakter och bygga förtroenden med nya leverantörer, men sakta börjar det ta form. Jag jobbar från 06:00 - 18:00 varje dag. På mornarna med kunders grejer och resten av dagen i butiken.
Min AA vän jobbar på efter bästa förmåga och tillsammans får vi fantamig ihop dagarna.

Sonen lyser med sin frånvaro, där finns inget att hämta vare sig med arbete eller stöttning.
Han vill inte arbeta säger han.
Tror att jag ska ligga lågt med honom, antar att även han kommer att inse att det inte finns så mycket jobba att välja och vraka mellan, tror att han nog kommer att arbeta här framöver ändå, tar bara lite tid för honom att fatta det här med livet..
Han är ju inte så gammal än......

På AA delar jag nu mycket om grisen som skulle vara min AA vän. Har mycket ilskor mot honom som jag måste hantera. Helst skullr jag vilja lägga honom i en tunna med dynamit och skjuta honom till en annan planet. Men numer är jag medlem i AA och skall inte låta mig dras iväg av negativa tankar. Det är inte lätt, inte lätt alls. Me jag pratar och pratar om grisen och den totala ilskan, besvikelsen håller sig trots allt inom rimliga proportioner.
Egentligen är det ju grisens problem.
Hans problem att styra sin girighet och storvulenhet.
Det är han som kommer att få betala priset av att inte vara ärlig.
Så fungerar det.
Jag behöver inte oroa mig. Grisen får sitt rättmätiga helvete utan att jag lägger mig i.
Så ska släppa honom, gå vidare med det som är viktigt.
AA hjälper mig att klara dessa motgångar.

Jag SKA gå vidare mot ett så normalt liv som möjligt.
Jag SKA inte bära med mig ilska och hat.
Jag SKA fokusera på det som är bra.
Jag SKA skapa mig mitt liv oavsett vad andra gör eller inte gör.
Jag SKA ta styrning, ansvar över mitt liv.
Så är det bara..........

Tillvaron är inte alltid vad den verkar

Dagarna går. Hårt arbete. Mycket arbete. Många saker jag inte förstår, måste sätt mig in i.
Måste lära mig. E sliter med papperen och vi gör så gott vi kan.
Men hela tiden knakar det i fogarna med AA kompisen.
Han som skulle hjälpa till.
Han som varit så länge i programmet.
Han som är så ärlig.
Han som jag kan lita på till 100%
Han som är en tom bubbla utan substans.
En liten människa.
En girig människa.
Mammon rider honom totalt.
Lågvattenmärket nåddes häromdagen då han med ljug och manipulation och med sin kraft av att vara min ledsagare in i ett nyktert liv, blåst skiten av mig.
Lurat mig.
Hur kan det vara möjligt??
Han är ju med i AA.
I AA finns väl ingen som ljuger och luras??
Jo, det gör det.
Hela planen gick ut på att jag skulle köpa butiken, gå torsk på stålar på grund av uteblivna leveranser och felaktiga leveranser.
Då. Då skulle hjälten komma och "hjälpa" mig. Köpa tillbaka butiken.
Skulle innebära månader av slit gratis.
Och en skuld till banken.
Planen slår igen obarmhärtigt och budet på butiken kommer.

Men som tur är så har jag också varit med i livet innan.
Jag har utan att han vet om det, sett till att göra arbeten till kunder.
Har jobbat på som bara den.
Så han kan ta sitt jävla bud och stoppa upp i sin falska röv.
Firman har pengar.
Är likvid.
Kan betala det jag skall.

Skrattar bäst som skrattar sist.......
Min före detta AA vän kan dra åt helvete...vilket han nog också gör.
Hör inget mer från honom.
Han slutar gå i de grupper jag går och jag hör inget mer om honom.

Står på egna ben nu.
Mina ben.
Något vingliga, men jag står och jag är nykter.


Långa dagar

En AA vän har börjat hos mig.
Är väl inte direkt fullutbildad på området, men vi gnetar på.
Affärsiden är det inget fel på.
Tidigare ägaren lovade att leverera varor. Även han är medlem i AA.
Litar på honom, men är han verkligen ok?
Vet sedan gammalt att i affärer finns inga vänner.
Händer konstiga saker. Löften hålls inte och svår att få tag på.
Det brukar betyda att det är något lurt i görningen.
På AA hör jag varnigens ord om den killen. 
E är direkt misstänksam mot honom, men jag vägrar att vara det.
Vägrar att tro att det som händer är medvetet från hans sida.
Intelligentmässigt ser jag ju, men väljer att tro på det goda.
Dessutom är han ju lite ledsagare och förebild i nykterheten för mig.
Har ju gnetat i AA länge nu och har bestämt mig för att tro på det goda i alla lägen.
Men arbetar intensivt för att komma i kontakt med andra leverantörer.

Går på möten, men känner mig jagad på firman. Har inte riktigt koll på läget.
Men va fan, har tjänstledigt, så funkar det inte så går jag tillbaka till jobbet.

Det där med att ta det lugnt

Typiskt.
Är ju alkoholist så det skriker.
Nu är det firman som gäller till 100%, ALLT annat kan vänta.
På AA säger dom åt mig att tagga ner, ta det lugnt.
Visst, det kanske gäller dom där, inte mej......
Arbetar som en gnu.
Men älskar det.
Härligt att se firman ta form.

Firman föds

Butiken börjar leva.
Den gamla ägarens inkompetens och nonchalans kostar mig en hel del arbete.
Men hänger i utan att gny altför mycket.
den gamla ägaren har en hel del att leva upp till som han lovat.
Börjar så inse att han nog inte är så pålitlig, att hjålpen han han storvulet lovat uteblir.
Hjälp förresten, börjar förstå att han erbjuder stjälp.
Händer konstiga saker hela tiden.

Jag är beslutsam som en stenstod och arbetar på.
Knyter upp lite gamla kontakter och hittar nya leverantörer.

Ja va fan, man får ju satsa lite här i livet

Eller hur?
Det jag kommer att ångra den dan jag knackar på pärleporten, det är förmodligen de saker jag aldrig gjorde. Köper firman.
Tar över per omgående.
På jobbet blir dom lite snopna, men ger mig tjänstledigt ett ½ år, men lovar att fixa ett år om jag vill.
På uppdraget är dom väl inte direkt imponerade. Vill hellre ha mig kvar säger dom.
Vi kommer överens om att mitt arbete ska slutföras men dom bjuder på att jag får sköta tiderna som jag vill.
Mycket bra för mig.
Tidig otta till jobbet, därefter till firman och reparera.
Tidigare ägaren och jag har lite olika syn på det där med kundvård, röjer upp i den gamla skiten.
Arbetar nu från 6 på morgonen till 11, 12 på nätterna varje dag.
Såklart, vad har jag väntat mig.
Alkisbeteende så det skriker om det.
Allt ska det vara, eller inget.
Men arbetar beslutsamt och idogt.
Bygger om.
Vad papper det är som ska fixas. Väljer att starta AB.
Min ljuva duva tar tag i pappersbiten.
Julen passeras i expressfart.

I andra tankar

Funderar nu mer och mer på det där med att köpa eget företag.
Har blivit trött på att pendla 12 mil varje dag.
Den tiden kan ju lika gärna läggas på arbete, så egentligen kommer jag inte att vara mer hemifrån än jag är nu.
Åker kl 6 och kommer hem vid ½ 7 på kvällarna.
Men det tål att tänkas på och det gör ajg.
E tycker tanken är bra. Hon vill bli direktörsfru säger hon.
Vi får väl swe på det.
Men tanken lockar.
Utmaningen lockar.
Nästan samma sak som då jag sprang GT varvet.
Tvungen att kolla om vingarna bär.
Hmmmm

Nykterheten har stabiliserats en del. Har inte så mycket humörsvängningar.
Kanske att livet kommer även till mig.

Ett steg mot friheten

Idag är sista dagen jag går på eftervård.
Har uppfyllt alla åtaganden. Inte tagit återfall och varit på alla möten.
Alla är glada och nöjda.
Har med mig tårta.
Ledaren har inte skött sitt halt under dagen
Är hungrig, så han knaprar i sig av tårtan direkt.
Blir lite ställd. Så gör man väl inte.
Men det är just så man ska göra.
Se till att inte gå halt.
HALT
Inte vara:
Hungrig
Arg
Ledsen.....egentligen Lonley, ensam...
Trött.

Så det gör inget.

Får liten utmärkelse, en blomma och ett ljus.
En kram av alla och ett litet tal, ett vykort med text till mig,.
Känns gott.
Professor "jag är bättre än alla ni andra tillsammans" tycker nog innerst inne att det ska bli skönt att jag slutar i gruppen. Har retat honom antar jag. Sagt sanningar utan att linda in. Sanningar som han inte kunnat slingra sig ur.
Han tror nog att det blir bättre nu.
Men, den enda han lurar är sig själv.
Fast det rör inte mig längre.
Njuter av at ha klarat detta, så långt.
Nu är det bara resten kvar.

Högmodet spirar

Har fått massor av respons på min blogg.
TACK
Alla ni som ids och orkar följa ett gammalt fyllos snedsteg och irrfärder.
Trodde inte att responsen skulle vara så här stor.

Blir glad och rörd av era kommentarer och mail.
Roligt att någon vill läsa om hur jag haft/har det.
Syftet/hoppet med bloggen är ju att någon kan ta någonting med sig.
Att någon kan ha hjälp/nytta av mina erfarenheter.
Det räcker att en enda människa har det, då är det värt varenda tangenttryck.

Blir stolt.

Häromdagen fick jag frågan om jag vill skriva en krönika på
http://www.bakomgaller.se/
Blev ställd.
Jag?
Vad ska jag skriva om?
Men E blev stolt och glad och sa till mig att jag såklart skulle skriva, så då gjorde jag det.
Är numer krönikör.......*ler*

Så alla ni som hör av er jättetack och jag kommer att fortsätta blogga här tills någon bär mig bort från datorn

Tack och kram till er alla.



En grå dag i vår herres hage

Uppdraget börjar gå i stå.
Är mer och mer sugen på att köpa den där firman.
E är eld och lågor. Hon tror att det är en bra sak för oss.
Å visst, finns många fördelar.
Slipper resa 12 mil om dagen, bara det i sig gör ju att 10 timmar på firman är detsamma.
Grabben jag ska handla av lovar guld och gröna skogar, skall hjälpa till i uppstarten och leveranser skall han sköta. Så egentligen är det bara att ta över och se glad ut.
Nu vet jag att det inte är så enkelt......men sugen é jag.

Eftervården går sådär.
Känner mig färdig här nu.
Har några gånger kvar, sedan är den klar.
Professor "jagär viktigast och störst i världen" är tröttande. Speciellt sedan hans kompis började i gruppen. Tillsammans är dom nästan outhårdliga. Överlägna besserwissrar, som svänger sig med onödigt snajsiga ord som ingen faan har något intresse i att höra, än mindre fatta.
Jag retar upp dom så fort jag kan i alla fall. Gläder mitt elaka sinne att vara en böld i röven på dom. Pikar in och påminner om deras återfall så fort jag kan.
Men börjar bli klar här nu.
Vad fort det har gått. Ett helt år sedan jag kom ut från hemmet.
Har varit på hemmet några gånger, på familjehelgen.
Är lite med blandade känslor.
Har fått starka band med husen och området.
Vi är några från min grupp som träffas där då å då.
Men rapporterna jag hör är av mindre rolig art.
Mest återfall och dödsfall.
Envåldshärskaren Kung Alkohol är mäktig........mycket mäktig.

Går på AA ofta. Behöver det för att hålla mitt mod och orka med.
Är omöjligt att stappla omkring i den nyktra världen utan AA.

Livet går ju bra...eller gör det??

Uppdraget går bra. Lite monotont att sitta och göra samma saker bakom en burk.Å andra sidan är det jag själv som tagit fram denna arbetsrutin en gång i tiden. Lite roligt att ett sånt stort företag har behållit mina rutiner den tid jag varit borta.

Har köpt mig en bil.
Lurad igen.
Vaffö kan jag aldrig lära mig att ge faan i och tro att jag ska fixa och dona. 
Tror, på fullt allvar, att jag ska fixa till denna rosthög till ett bra fordon.
Betalar ett för högt pris.
Blir stående efter vägen på väg till jobbet.
VARFÖR kan jag inte lära mig?
VARFÖR inte spara ihop till en bra bil?
VARFÖR ska just jag ha en hjärnkapacitet som en gräddkola?
VARFÖR ska jag envisas med att tro att dagarna innehåller 65 timmar och jag är pigg som en mört efter jobbet?
E anser att jag tappat allt vett och sans. Hon fattar inte vad jag ska med detta plåtchabrak till.
Hon har ju rätt é klart, men man é väl man och envis som en röd gris.
Lägger aldeles för många timmar och många pengar på denna plåthög.
E vill hellre umgås å mysa i soffan.
Nåja, jag får den förbannade bilen besiktad i alla fall.....

En kompis erbjuder mig att köpa hans firma. Han håller på det jag drömt om sedan barnsben.
Men jag vågar inte köpa.
Är för feg. Vågar inte lita på nykterheten.
Men sugen är jag.
Vore roligt att sadla om.
Vore kul att vara sin egen.
Hade eget på 80-talet, men den firman tog Kung Alkohol ifrån mig. Synd, för det var en bra firma med framtidsutsikter.
Tror att det gått att leva på den än idag......men så blev det inte.
Företaget lever vidare än idag.
Nåja, men att börja om.
Allt detta jobb. Allt slit.
Är ju nynykter.....







En lugn och skön tid

Nu känns det ganska bra.
Möten 2-3 gånger i veckan.
Det är stabilare, lugnare.
Vi har semester. En riktig semester. 
Har inte råd att åka någonstans, men vi är lediga. Fria.
Är inte som min semester brukar se ut. Öl till frukost varje dag, utan något annat.
Vila.
Solsken.
Umgänge  med E och sonen.
Ofta påminns jag om att jag faktiskt inte är bakfull.

Att vara på sin vakt

E skall åka på semester i 10 dagar.
Kommer att vara ensam.
Jag skall betala räkningar och se till det löpande, är hon som brukar fixa med den biten.
Tycker det är trist att hålla på med sånt.
Imorgon åker hon.
Vi sitter i bilen och pratar.
Mina tankar styrs av Kung Alkohol.
"säg inget. Hon ska ju på semester"
"Du fixar detta själv"
Som att ha en liten jävul på axeln som viskar till mig.
"inget hon behöver veta"
"Du hanterar detta, det är lugnt"
E Pratar på om sin semester.
Jag har inte betalt räkningarna.
Så gott om pengar finns.
Har sagt till mamma att jag inte kommer upp till dom, E tror fortfarande att jag skall dit.
Jobbet har jag några kompdagar.
Så allt är som upplagt till.......................ja till vaddå.
-Jag planerar återfall, säger jag till E
Jag avbryter henne mitt i en mening.
-Va?
-jag planerar fanta mej för ett återfall.
Försöker att förklara hur min sjuka hjärna håller på.
Jag har utan att vara medveten om det sett till att kunna dricka ostört då E åker på semester.
Vi vänder bilen och åker till M.
Han fattar läget.
-det är så det är.
Kung Alkohol.
Listig Falsk och Stark
Krisen över..... för denna gång......i väntan på nästa.

Läskigt att hjärnan inte ens försöker samarbeta.

Det är gott att leva...

Har en go period just nu.
Kung Alkhol har inte varit så påstridig hela tiden.
Kan ibland gå en hel dag utan att jag tänker på alkohol.
Siiter i bilen, solen skiner. Det är gott.
Åker för att handla.
Svänger in och parkerar.
Plötsligt slår det mig.
Jag är inte bakfull.
Mår inte illa.
Vilken känsla.....härligt
Tacksamheten flödar genom min kropp.


Sommar och sol

Dagarna blir till veckor som blir till månader.
Har nu varit utan alkohol i 15 månader.
Livet har sakta börja stabilisera sig.
Tar det lugnare.
Natt maran kommer allt mer sällan.
Går ibland en hel vecka utan nattligt besök.
Det är sommar nu.
Uppdraget går hyfsat, men besparingar och personalminskningar har gjort att många är pressade. Mycket pressade.
Stämningen på avdelningen är inte som förra gången.
Gör det jag ska göra.

Har nu 10 mil till eftervården, men det är ok.
På eftervården kommer återfallen med jämna mellanrum.
Professor ”jag är bättre än alla ni andra tillsammans” har fått en kompis.
Nu är dom 2 st som sitter och raljerar.
Ryker ihop med dom båda minst en gång per möte.
Kan bara inte hålla käften när dom badar i sin egen förträfflighet.
Fattar inte vad dom raljerar efter. Dom har båda tagit återfall.
Trots detta sitter dom och pratar om hur viktiga och duktiga dom är.
Klart irriterande.
Men tar inte med mig det hem eller låter dom bestämma hur jag ska må.
Jag retar dom bara så pass att dom får upp pulsen lite…..
Har blivit mer överseende med dessa.
Enklare att förstå.
Är inte lika rädd längre.

Har dragit ner lite på AA möten, går numer bara 2 gånger i veckan.
Det är en dos som är lagom för mig, ska inte bli för få möten.
En del drar ner på möten, för att sedan sluta med möten helt.
Många vittnar hur dom sakta gått tillbaka i beteende och efter en tid druckit igen.
Ska försöka hålla mig från den taktiken.

Blir påmind om min kompis finnen lite då och nu.
Men accepterar hans beslut.