Dag 425

Måndag.
Idag är dagen som det gäller.
Ska ut på uppdrag.
Äntligen. 
Har längtat hit. Denna dag. Min dag. 
Är tillbaka.
Eller tillbaka är just det jag inte är.
Har skapat något nytt i samma ramar. Har klarat ett av mina mål. Har tagit mig  till livet. 
Är vem som helst som har ett jobb, en uppgift.
Har blivit en av alla myror som gnetar med varsitt strå. 
Har bastat och tvättat mig noga.
Köpt lite nya kläder, fast jag egentligen inte har råd.
Men bara för idag skall jag se så bra ut jag bara kan.
Sitter i bilen på väg till mitt uppdarag.
Vad har jag lärt mig nu då?
Ingenting egentligen.
Egentligen är det ganska enkelt. Bara att ge fan i det första glaset en enda dag.
Det kan alla.
Det enkla har tagit mig ända hit.
Jag min gamla fylltratt har hållit mig från alkohol i 425 dagar.
Smaka på det. 425 dagar.
Jag, som inte ens kunde hålla 425 timmar.....
Det snyter man ta mig fan inte ur näsan.
Rätar på mig lite i bilsätet.
Känner mig lite, lite stolt.
Eller stolt, egentligen är det nog inte stolthet jag känner, utan tacksamhet, eller kanske någon annan känsla som jag har svårt att känna igen.
Har svårt att veta vilken känsla som är vad.
Det känns bra i alla fall, jag är ju inte bakis.
Jag ryser till.. Plötsligt blir jag kall. Fryser.
Känner kung Alkohols kalla skugga svepa in i bilen.
Minns glasklart min sista fylla.
Alla dessa spyor.
Illamåendet, men slipper det idag.
Parkerar på den stora parkeringen.
Tittar mot den grå massan av byggnader. Går mot ingången.
Solen lyser.
Känner mig hemtam, fast som en främlig.
Nä, nu har jag ett jobb att göra,  har inte tid att prata mer just nu,  måste jobba.
Har en uppgift att fylla.

Dag 421

Idag är det sista dagen utan uppdrag.
Känns onekligen lite pirrigt.
Pratar med R och tackar för hans stöd de senaste månaderna

Dag 418

M ringer på morronen.
Han har varit hos läkaren.
Det ser inte så bra ut för honom. Han har något i hjärnan som läkarna inte vet vad det är.
Han säger att han inte är orolig, men det är han nog.
Men på ett sätt förstår jag honom, han tycker själv att han lever på övertid, å då är det ju lite lättare att ta det. Men tungt för honom.

Ska ringa till kusin K och snacka lite med honom. Kanse kan jag få lite mer tips därifrån.
Har bestämt mig för att mitt liv ska se annorlunda ut. 
Känner att jag gör helt rätt i att byta inriktning på liv. Är nödvändigt.
Spännande att leva.
Jag å Ellen har bra dagar nu.
Vi har det gott med varann.
I stugan flyter det på i sakta mak.

Till helgen planerar vi att åka hem och kika på gården lite.
Ska bli lite spännande att se hur E ska reagera på föräldrahemmet.
Tror att hon kommer att gilla läget.

Kommer att ha några jobbiga år framför mig tror jag. Men otroligt spännande år. Å jag hoppas på att det kommer att vara givande år åxå.
I sommaar kan det nog kanske bli så att vi börjar köra upp grejer och så sakta börjar titta å planera för att ev göra stall. Men det e ju en hel del jobb som ska till.
Tänkte att jag nog börjar med att göra i ordning i logen.
Där ska gräsklippare, snöslunga å sånt stå.
Typ ett maskingarage.
Traktorn ska jag nog ha i lilla stallet på andra sidan.
På sikt får jag nog se till att bygga en byggnad på andra sidan till garage/verkstad.

Dag 417

Vaknar å e förvånansvärt pigg.
Kommer till jobbet i bra tid.
Mycke snack om varvet idag.
Känns gott att jag inte bröt utan plågade mig i mål.

Funderar en hel del på flytt å på gnarp.
Pappa verkade ju inte så oäven att det skulle kunna gå att realisera, men gjorde inte direkt vågen.
Fast det hade jag väl inte väntat mig heller.
Jag funderar på skogsfastighet, jag får inte ihop det…….det verkar aldeles för lukrativt, så jag tar å ringer till Kusin K. Han är storvulen och patron,  å säger åt mig att glömma skogen.
Det är inga pengar i det.
Han tror mer på att öppna ett stall i gnarp. Han bedömer det som om jag skulle kunna ha 20 hästar på den marken. Kanske det.
Men ser att 20 hästar skulle vi kunna leva ganska bra på.
Fast vet inte om jag vill det.
Max 10 hästar tror jag.

Dag 416

Vaknar i hyfsad tid.
Är inte altför illa åtgången sefer gårdagens varv.
E jag å mams å papps åker till stugan.
Häcken ser lite trött ut å får vatten.

L och E kommer förbi å vi spikar lite på bastun.
Får ett trist besked.
En i gruppen från hemmet finns inte längre bland oss.
Kung Alkohol har tagit ytterligare en skalp.

Men matrealet börjar sina.
J ffrån hemmet kommer å kikar på halsbandet och vill ha ett likadant.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 415

Vaknar tidigt.
Har huvudvärk och känner mig inte riktigt i form för 21 km.
Nu är det för sent att backa ur. Nu SKA jag runt den förbannade stan.
Ska bara.
Äter grötfrukost. Tar det lugnt, vi hämtar Sonen.
Pappa är nöjd, vi får en kontakt som jag inte upplevt på 20 år.
Känns bra. Riktigt bra.
Han verkar tillfreds med att jag vill ta över hemma.

Äter pasta till lunch. Sover en stund.
Är bestämd på att genomföra loppet. Vi åker in i god tid. Hyfsat väder. 
Starten går, det kommer att bli jobbigt, men det rullar på i det tempo jag tänkt.
Jag siktar på 2.10 – 2.20.
Springer en tanta lite före mig.
Hur ska hon kunna rulta runt så långt??
Känner mig piggare i kroppen ju längre det går.
Men helvete vad en del springer fort. gäller att inte hänga på.
Huvudvärken släpper och det börjar rulla på.
Passerar tältet som jobbet har, känner mig pigg. Går enkelt detta.
12 Km
Mamma, pappa, sonen å E och hennes föräldrar står vid jobbet.
Känns som om jag kommer att dansa fram resten. Blir nästan lite högmodig, så lätt går det.
13 Km
Väggen.
Tar helt slut i ljumskarna.
Vilken smärta. Att det kan göra så ont. 
Har  en mödosam och smärtsam väg mot mål.
Det gör ont. Riktigt ont.
Klarar inte att springa, måste gå lite. Tänjer lite. går.
Biter ihop, tar fram lite vilja. Visa mig själv nu.
Komigen...
Pressar mig att springa igen.
Tantan från starten rultar förbi mig. Va fan nu?
Tvingar mig att springa förbi henne.
Tar mig i mäl på i mina ögon respektfulla 2.37.
Blir tårögd då jag kommer i mål.
Har klarat detta.
Känner mig pigg, men har ont.
Riktigt ont.
Är inte så trött, men har ont i ljumskarna.
När jag kommer hem så masserar E mina fötter.
Somnar sedan gott och sover skönt på natten.
Nattmaran har dragit åt helvete…….där kan fanskapet stanna.

Dag 414

Har Pratat med uppdragsgivaren om hur det går med uppdraget, men det e som det är.
Det kommer att ta tid innan det blilr något, på något sätt så känns det igen.
Detvara bli så.

Är lite spänd inför morgondagens varv, men samtidigt ska det bli lite kul att vara med åxå, lite folkfest.
Ska ta en liten uppmjukningsrunda idag å känna mig för lite.
Har laddat med gröt igår å pasta idag, ska möla mer pasta och gröt.
Är hyfsat tränad. Borde klara av det utan att bli altför kass. Förkylningen har dock inte gjort något för att underlätta.

Annars är det väl som det e på jobbet, känns lagom inspererande.
Idag kommer mamma å pappa ner å hälsar på, dom har med sig häck.
Ska bli roligt att träffa dom. Vill gärna att dom ska se mig lite piggare.
För nu är jag pigare. springer ganska lätt på steget. Vet att mamma kommer att kolla mig noga, men tål att synas just nu. Kommer att prata lite om deras hus åxå denna helg, får se vad dom svarar.
Är i alla fall roligt att dom kommer.

Dag 413

Har sovit bra.
Är inte trött, förkylningen börjar släppa ordentligt nu.
Är bara lite slemmig på morronen. Bävar en del inför loppet, men har reviderat målsättningen ordentligt. Ska ta det som en folkfest och försöka njuta av att vara med............i den mån det nu går....

Ser fram emot att jobba utsocknes igen, trodde  inte det, men som tur e så kan man ju ändra på sig.
Det tunga just nu e ekonomin. 
Har inte riktigt råd med någonting. Det är frustrerande att inte kunna unna sig någonting någongång. Det va månader sedan jag kunde ”belöna” mig å min nykterhet. Det måste till en förändring på den fronten. Vet bara inte riktigt hur det ska gå till.

I stugen rullar däremot på ganska bra. Det börjar ta form runt bastun. 
Men även där är det pengarna som hakar det hela. Med lite flyt så kanske vi får till lite stålars framöver och kan göra infarten utan att behöva vänd på varje spik hela tiden. 
Tror å hoppas det iaf.

Har fixat vatten inne, känns ovant å lite lyxigt. Har åxå reviderat bygget en hel del. Ska bygga lite smartare och mindre, för att på så sätt få färdigt fortare och spara pengar. Men det gör det att jag nog måste riva det jag gjorde förra året, men det får vara som det vill med det.
Det spelar inte någon roll längre, det viktiga är dock gjort, har hittills klarat nykterheten, kanske tack vare att jag terapibyggde en del, det blev tyvärr inte perfekt, men kan använda det mesta av det jag gjorde, så det é inte ogjort arbete, men jag får förbättra en del. 
Känns i alla positivt i det stora hela numer.

Men ekonomin e som den e altså,  va tvungen att låna 2000 av M, han va snäll och lånade ut till mig, men det e ju för jävligt att behöva låna.
Känns inte så bra, men å andra sidan så har jag ju faktiskt någon att låna av numer, det hade jag inte för ett år sedan.

Dag 412

Vaknar i hyfsad tid. 
Är inte tillfreds med livet.
Vet inte riktigt vad det är men är frustrerad. 
Har varit det en tid.
E känns bara jobbig just nu.
Sonen, E och jag är i stugan. Men det inte finns ngt engagemang i nån av dom.
sonen är ju som han är. Men irriterar mig.
Tycker att hela projektet där ute nu känns mer å mer oöverstigligt. 
Är inte i balnas. 
Det är för mycket som inte funkar i livet.

Dag 409

Idag är det sängen som gäller.
Ligger och ligger.
Är trist. 
Åker å äter på Mc Donalds, det kunde jag ju ha gett faan i……….

Dag 408

Idag är det behandlingshemmet som gäller.
Inte utan att jag helst hade legat kvar hemma i sängen. Men tar mig ur sängen.
Huvet dunkar och jag är riktigt risig.
Men tänker som så. Är ju bara förkyld, tänk om jag varit bakis åxå, då hade det  varit riktigt jävlig. 
Enkelt att komma ur sängen då.
En  bra dag på hemmet. Har fått band till det stället, det är bara så.
R från jopbbet va me å han é riktigt trevlig den mannen, är glad att jag berättade för honom

Dag 407

Idag är det sådär. 
Är frustrerad på jobbet. 
Irriteras över att jag ska sitta här å göra skoljobb.
Har pratat med R, J och M om att jag faktiskt kan tänka mig att åka utsocknes igen.
Det finns ett uppdrag där. 
Ringer till uppdragsgivaren, han blir glad att jag kanske kan komma. 
Börjar så sakta ställa mig in på att ta ett år utsocknes.
Idag har jag utvecklingsamtal med nye arbetsledaren. Han som fick jobbet jag sökte.
Han verkar helt ok.
Vi pratar mesta ganska löst.
Trycker rejält på att jag vill ut på uppdrag, att jag inte e nöjd med att sitta här längre.
Berättar om uppdraget jag skakat fram.

Totalt sett så känns det ganska bra. Har fått posotivt från uppdragsgivaren och det verkar lösa sig med uppdrag för mig nu.
Fast vips så vill andra helt plötsligt ge mig uppdrag, känns bra att ha tagit styrning i detta med uppdrag.

Fikar med C. En trevlig pratstund med honom.
Min akuta ångest har släppt och jag mår ganska bra.
Hoppas på att krisen e över....................för denna gången, på väg mot nästa kris.

Eftervård.
Är väl som det är med den. Sitter av mina timmar och faktiskt har det gett lite idag när jag åker hemåt.

M ringer å pratar lite. 
Pratar med mamma. 
Det ser  trögt ut, rent generellt, med att ta över där uppe.
Det kommer nog att bli långt ifrån enkelt, vet inte riktigt hur det ska gå och om vi ska.
Tänker så det knakar på att hitta en lösning på det hela.
Men faktum är att vi blivit lite mer negativa till att det ska funka där uppe.
Vet inte hur det ska lösa sig med ekonomin.
Inser svårigheterna med att försöka bli egen utan att ha något startkapital.
Det är som vanligt, återvändsgränd utan pengar.
Känns ibland lite som om jag ska ge upp mina fåfänga försök attt få till ett liv med sinnesro och  lugn, för frågan är om det blir med sinnesro och lugn.
Kan ju bli ett evigt jagande på pengar, å det är jag inte det minsta intresserad av.
Ska det bli flytt av så ska det bli till ngt bättre, inte jävligare och jobbigare.

Dag 406

Min chef har helt plötsligt börjat agera för att få ut mig på uppdrag här.
Troligen trodde dom nog inte att jag kunde fixa det själv...................
Nu har han/dom ngt på gång säger dom.
Känns skönt att jag har "mitt uppdrag" att ta till.
Får en känsla av att dom inte trodde att jag skulle duga till att fixa mig ett uppdrag. 
Min chef sa för ett tag sen att jag skulle ta ett uppdrag utsocknes.
När jag gjorde det så började dom agera. 
Förstår inte riktigt, men det behöver jag inte heller göra.
Huvudsaken é att jag nu känner att jag går vidare. 
Det gör jag.
Av egen kraft.
Det är skönt.

Dag 406

Vaknar på riktigt fel sida.
Är inte ett jävla dugg nöjd med tillvaron. 
Försöker att vara lite positiv, men hittar inget att glädjas över. 
Sätter i alla fall ord på det som fått bägaren att rinna över.
Jag kommer troligen inte att kunna springa gbg varvet.
Det stör mig otroligt, det va viktigt för mig att få springa det.
Från början hade jag ju velat springa på 2 timmar, men förkylningar å annat har gjort at jag reviderat den tiden. Nu är jag förkyld å har varit det i snart 3 veckor.
När i helvete har jag varit det innan.
Det finns ju bara inte.
Detta nederlag har gjort att jag sakta har brytits ner. Det va droppen.
Inte en enda jävla positiv grej kan jag räkna upp just nu.
Fast jag försöker ärligt.
Ser inte någon annan skillnad just nu än att jag inte behöver spy på morronen, iof positivt, men det räcker inte. Vi, både E och jag, har inte det så lätt just nu,.
INGET flyter.
Ny lägenhet, att glädjas åt.
Då krockar hon å får oförskyllt skulden.
2 inbrott i förrådet, ingen av oss har råd att tanka, har inte råd att köpa byggmatreal så att jag kan göra det drägligt i min stuga.
När jag ser efter lite mer lugnt så är det nog så att det är ekonomin som e den stora boven, vi är otroligt låsta av att inte ha pengar till någonting mer än mat. Å det duger inte. 
Klarar inte en vinter till i stugan utan vatten å iaf lite flyt.
Vet inte vad jag ska ta mig till just nu.
Känns OTROLIGT tungt. För tungt.
På jobbet är det pest å pina, jag sitter å gör skoljobb å annat totalt ointressant.
Det känns som om jag idag nådde gränseen för vad jag tål.
Frågan är bara vad jag gör nu???????????
Har bestämt mig för att skita i jobbet, det får gå som det vill med det. 
Kommer att åka hem å greja i stugan. Så att jag iaf kommer att ha vatten till vintern. Så att jag står ut med att vara där då. 
Vet att det kommer att bli en tuff vinter. Så det gäller att jag
Ser till att göra det drägligt för mig till dess.
Men det känns jävligt å desto jävligare än på mycket länge idag.
Trodde inte att en så ynka grej som varvet skulle knäcka mig. 
På något vis spelar det längre ingen rolll om jag springer eller ej, glädjen är borta.
Bara att bita ihop ett tag igen då.
Å hur å var ska jag ta kraft till det????
Min kraft börjar sina.
Tror inte att jag har haft några överdådiga förväntnignar på nykterheten, men jag hade nog iaf trott att det skulle vara bättre än då jag va aktiv, just nu känns det inte som om det spelar så stor roll.
Har det juinte mycket lättare å bättre idag än för ett år sedan, förutom att jag inte går på så mycket mediciner.
Nåja.................ska försöka att hitta ngt positivt att hänga upp mig på.
Men det é faaaannnnn, inte lätt när INGET går enkelt någon gång.
Känner att det gamla sura livsmönstret knackar på min dörr igen.
Å jag bävar eller skräms inte för det, det är nog oroande men skiter i det.
Smiter från jobbet, det har börjat bli en vana det där, en riktigt ful vana.
E hänger med till stugan, spikar på bastun, men är långt ifrån harmonisk.

Känner mig oerhört frustrerad över jobbet och jag finner ingen vettig lösning om jag skulle sluta. 
Hemmet är ju inte direkt en lätt uppgift, men på sikt tror jag på det, men att sluta jobba å flytta dit idag är ju omöjligt. Frustrationen nästan spränger mig.

E ringer till M, hon e orolig för mig å min nykterhet.
Kankse är det så att det e befogat, men tror nog att E behöver fokusera på sig själv istället för att hålla på å oroa sig.

M ringer och ger min en avhyvling i telefon.
Ska ge fan i vela runt och självömka. Är ta mig faan inget synd om dig.
Ta tag i dej nu, säger han.
Gå på möte.
ja ja ja ........jävla redig han e då......blir irriterad på honom.

Ringer C, vi bestämmer att vi ska fika dagen efter.

Dag 405

Sonen sover länge.
Lagar varm choklad till honom.
Arbetar på bastun, sonen hjälper till och det är en fin dag.
Det känns skönt med sonen. Han har blivit vuxen. En fin kille. Trevlig. 
Bråkar inte på honom, utan låter han hållas med det han vill. Det funkar. Vi är båda nöjda.
E kommer ut på hojen. 
Sonen lagar mat, kyckling, den är inte riktigt klar men det är säkert gott. 
Käkar inte, utan har nog jobbat för länge så jag tar det lugnt.
E är på al-anon, jag duschar och fixar till mig i lägenheten.
Det är en bra dag.
Det är soligt och skönt.
Det är gott att leva.

Dag 404

Vaknar i hyfsad tid.
Känner mig ganska pigg.
Hämtar Sonen Han är ute med hunden när jag kommer.
Kramar inte om honom direkt, då kramar han om mig så där gott som bara ens barn kan göra.
Det känns otroligt skönt. Blir lycklig i själen.
Vi handlar lite och kommer äntligen igång med bastun.
Har en mysig dag med sonen. Vad skönt det har blivit, jag går inte å gnäller på honom utan låter honom sköta sig själv och göra det han anser att han vill.
Har släppt taget om gossen. Min gosse. Det är inte utan att jag med stolthet tittar på honom.
Min gosse. Ung och oförstörd.
MIn fina gosse. Ja, i den mån nu en finnig, lång drasut nu kan vara gosse.
Men i mina ögon är det samma gosse som med glädjen strålande ropade pappay till mig och frågade var mutte pitt finns. Mutte pitt, inte lätt med musse pigg när man är liten.

Dag 403

Är otroligt trött.
Ligger och ligger hela dagen å tittar apatiskt på TV.
Kommer inte upp. Somnar tidigt.
Konstigt att denna totala trötthet plötsligt slår mig med jämna mellanrum.
Är nog inte så frisk och totalt återhämtad som jag tror.
Öken

Dag 402

Upp som en sol åsså ner som en pannkaka.
Trött, trött, trött.
Det är som det är att åka till jobbet.
Känner bara för å dra härifrån.
Idag är det möte med chefen, får väl vänta med att åka tills vi har mötat klart.
Är frustrerad. Vill ut på uppdrag.
Gör något…….


Tidigare inlägg