Dag 226

Vaknar hos E. Hon é skum.
Lånar hennes bil och hon tar min. Hoppas att få ordning på den nu.
Hon ska lämna in den. Vore skönt att få back på den igen. Dom ska även sätta in motorvärmare. 
Funderar över min situation just nu.
Ska fokusera på att skaffa hund. Något som jag länge har velat ha.
Ska ju leva nykter och kommer att kunna ha hund framöver. Har alltid velat ha hund. Men som tur är avstått. Är ett välkänt grepp i tillfrisknandet. Men det är ju en bit dit.
Pratade med J från hemmet på telefon, ska inte bli lika programbunden.
Vill kunna vara lite ”friare”. Tycker att det här med att låta andra göra som dom vill kan bli ”låt gå ” mentalitet. Vill ha svar inte bara hummanden. Ett rakt svar med en genomtänkt ställningstagande uppskattar jag.
Gillar inte det där tysta ”jag hade inte gjort så” mentaliteten.
Men det är min uppfattning.
I morgon är det eftervård i ny grupp. Hoppas att den blir bättre.
Har fanimej inte tid att vara där om det inte é ok. Så är det bara.
Åker hellre på ett AA möte extra i veckan.
Men nu ser jag positivt på detta och hoppas att det blir bra.
Det blir det nog.

Dag 225

Pratade idag lite med X på jobbet.
Han har problem, har inte kommit igång i progammet alls. 
Han slutade med drickat för nästan 20 år sedan. Nu har det kommit ikapp honom, han mår skit. Utan att vara skadeglad så är det ändå ett kvitto på att den väg jag valt inom AA är en väg som kan komma att hålla. X ska hänga på till AA på Söndag,........... om han får tid  *ler*
Förunderligt vad vi dras till varandra. En ann känner en ann. Finns några till här på avdelningen som sitter i samma båt som oss. Några medvetna, några kommande.
Att ingen ser något. Både jag och X är förvånade över att ingen ser. Men som npgon sa, för att kunna se i mörkret måste man titta.....

På hemmet sa dom att vissa känner sig hotade av oss pga sitt eget drickande. Kusligt vad det är så. En gosse, som inte ens vet om mitt problem, går åttor kring mig. Undviker mig rent fysiskt. Vill inte vara i min närhet. När vi pratar är han fientlig mot mig. X noterade det innan mig. Vi var kompisar innan jag nyktrade till. Som om han vet. Tycker det är fashinerande. Att det är så tydligt. Men tror inte att gossen har noterat detta för sig själv.
Men vet hur han ser på mig, har själv undvikit nyktra människor. Tyckt dom varit opålitliga. Svåra.
Det känns, i alla fall idag, att jag lärt mig något. Det kommer att bli en lärorik tid dom närmaste åren.
Ringde till M efter mötet. Han va grinig för att jag inte hört av mig.
Pratade om det här med att kanske börja jobba med min nykterhet på jobbet.
Han sa GLÖM DET. Å då gör jag väl det då.
Visste det egentligen. Ska hålla mig ifrån att vara någon messias, är inte torr själv.
Han är bra. Ärlig och rakt på sak.
Firade idag 7 månader, inga stora ovationer. Noterade det bara. Men är skönt. Nu trampar jag vidare mot 8 månader. Hoppas att få uppleva det.....

Dag 224

Ringer sonen, han sover.
Är väl inte heller på G direkt.
Vi bestämmer att höras i morgon.
Lika bra det, känner inte mig alls pa G.
Åker på möte och får några beska sanningar nedtryckta i halsen.
Känner mig lite bättre efteråt.

Dag 223

Är trött och sliten.
Är ledig. Vill inte. Ligger mest och slaggar. Har inte någon energi att jobba med.  Får inget gjort.
Hur lätt är det?
Skiter i en hink. Har inget vatten. Isolering är det ont om.
Tycker att jag har det eländigt.
Vet att det ska bli så här ett tag.
Denna vinter.
Ska aldrig bädda så illa för mig igen. Ska se till att ha det bra i framtiden.

Dag 222

Sover hos E. Är rätt tacksam för att nte ha småbarn.
Idag känner jag mig glad. Känns som om saker å ting kanske kommer att bli bra.
Har i alla fall fått helt klart för mig att jag ska ta det lugnt.
Mycket lugnt.
Känner mig tryggare idag.
C ringer å vi bestämmer at ta en fika på kvällen.
Känns skönt med honom.

HSB ringde igen, dom drar av 10 000 på priset.
Verkar lite konstigt. Men kommer nog att acceptera det hela, så är den skiten borta en gång för alla.
Det var ett bra brev jag skrev.
Funderar på om jag ska driva det hela vidare för att komma undan helt.
Dom har ju gjort fel.
Inser att jag har nog inte råd med det.
Det är en skälig summa och ska nog inte fresta min lycka för mycket, brukar ju inte gå så bra då. Förresten, är nöjd med vad jag uppnått.
Sist vi pratade hånflinade han mig i örat och sa att det bara var att betala och hålla käften.
Tror inte att han skrattade åt mig när han la på luren idag.
Har inte på något vis varit otrevlig eller falsk. Utan har, på ett i mina ögon sett, ärligt och hyfsat ödmjukt sätt, sagt hur jag ser på det hela.
Skulle förmodligen kunna strula till mig lite mer pengar, men känner att jag har en bra deal, en rättvis deal. Så jag ska betala, bara han skriver en faktura som är vettig.

Min chef har inte kunnat ha möte med mig idag.
Kan kanske bero på at jag inte är den viktigaste på planeten, saker är som dom är oavsett vad jag tycker.

Dag 218

Har sovit på saken nu. Ringer till eftervården och gnäller lite.
Faan vad lite ödmjukhet jag har. Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Är tveksam om hon uppfattade något om min förvirrade förklaring ang grodor och häckar. Inte för att hon inte hörde, pratade högt, fast kanske inte tydligt.....
Går på i ullstrumporna, som en missbrukare......suck.
Förklarat att jag minsann inte kan NÅGON annan dag, än tisdag. Kommer att vara tvungen att avsluta eftervården.
Hon är rutinerad. Har nog haft halvgalna fyllon i luren förut.
Hon förklarar lugnt att det inte är några problem. Hon har hört klagomål innan på den grupp jag går i.
Hon fixar en ny grupp. Gruppen har samma dag och i lokalen bredvid. Inga problem..
Fan också, kan inte slingra mig ur eftervården. Måste acceptera hennes förslag som ett gott förslag.
Byter grupp  fom nästa gång.
Kommer att hamna i en grupp i lokalen bredvid, den skulle vara bättre. Då tror jag väl på det då då.
Kom på att jag inte kan förändra någon i gruppen, utan bättre att jag byter grupp och försöker att inte irritera mig på sådant som é värdelöst.
Så så får det bli. Får kännas bra då då........
Funderar på huruvida det kommer att kännas att träffa dom i gamla gruppen.
Beslutar mig för att stå för mitt beslut även inför dom det gäller. Är min nykterhet och då skyr jag inga medel på något sätt.
Känns Ok att stå för detta.

Vad som däremot inte känns riktigt lika ok, är på jobbet.
Har svårt att företa mig ngnting, svårt att komma till skott och koncentrera mig på det som jag ska göra. Känner samtidigt att det nog är bra för mig att vänta lite med att dra igång någon form av nykterhetsaktivitet. Känner mig lite fånig, när jag ser på mig och mina tankar med lite distans.
Vad tror jag att jag är?
Jag är faktist inte torr bakom öronen. Ska nog inte förhäva mig i min prakt, utan ta det lugnt.
Det där med att ta det lugnt har jag svårt för.
Blir gärna stor när jag får lite medhåll/beröm. Måste fokusera på att vara BALANSERAD.
Ta Det Lugnt och vara balanserad.
Faan vad trött jag blir på mig själv.
Det är så lätt att bara rusa sta och tro att jag är något. Är ett fyllo, inget annat. 
Detta är inte riktigt ärligt heller.  Känner att jag nog egentligen är lite förmer än min omgivning.
Att det ska vara så svårt att bara stava till ordet ödmjuk.
Frågar min chef om vi ska sätta oss lite å planera idag, men han é fullbokad.
Känner mig som en fis. Det känns inget vidare att begära hans tid.
Men han är en bra grabb, mycket bra grabb. Är glad att det är han som é min chef.
På vägen till E ringer sonen å undrar vart jag är.
Har glömt att jag ska träffa honom. Visste att jag skulle träffa någon idag.
Chansade på att det var E.
Ringde till henne och stämde träff.
Är nog helt förvirrad.
På mötet fick jag några sanningar av M och J nedkörda i halsen.
Känner mig lite dålig som inte hör av mig till M som jag ska.
Ska försöka att skärpa till mig lite på den punkten.

HSB ringde mig på väg hem från mötet.
Han tyckte att vi måste komma överens och vill ha en förlikning.
Nu gäller det för mig att vara iskall och inte ta i för mycket och tro att detta kommer att bli gratis.
Ödmjukt böja mig vid en vettig förlikning.
Vill dock driva vidare att jag får ett skriftligt svar av dom. Det verkar inte som om dom är så pigga på att skriva. Men ska inte tro att allt bara försvinner, utan ta i detta lugnt å fint.
Trilskas det för mycket ska jag betala å glömma skiten. Måste det för min egen skull. Ska inte gräva ner mig i skit som egentligen inte spelar ngn roll.

Dag 217

Är på eftervården. Är svajig. Jobbigt nu. Mår skit.
Är irriterad, en malande ilska om varför livet ALLA orättvisor hamnar hos just mig.
Har frågor, som jag ställer i gruppen. Måste ha svar.
Det blir bara för mycket.
Får svar om några grodor i Australien som man kan slicka på och uppleva ett rus.
Blir så ilsk att jag inte kan prata mer.
Är tydligt irriterad då vi avslutar.
Ledaren vill prata med mig efter mötet.
Han har väl fattat att han e dum i huvet.
Är så ilsk att jag bara fräser till honom och går därifrån.
Ids inte prata med åkerspöket.
Hit kan dom ju försöka få mig igen.
Jävla ufon.

Dag 215

Kommer lite senare till jobbet idag.
Har ingen större arbetsförmåga, men tar mig i alla fall hit. Känns segt att sitta framför en dator.
Så mycket annat som brinner just nu.
Behovet att prata om mitt missbruk är stort, kan liksom inte släppa.
Vet inte heller om jag ska släppa.
M säger att mitt sinne är ruttet och att mitt högmod kommer att kväva mig.
Vad tror jag att jag är.
Men det känns så otroligt meningslöst. Finns så viktiga saker att lägga energi på.
Ska försöka reda ut vad som är vad i detta. Tror att jag måste jobba med något mjukare än detta.
Kan inte vara en hel människa utan att kunna utvecklas som person.
Gör jag det nu? Här, i min nuvarande arbetssituation?
Är så platt på något vis. Känns oviktigt.
Skall försöka att ta det lugnt, tänka igenom noga.
Men en förändring måste till det är helt klart, frågan är bara hur och till vad.
Är duktig på mitt arbete, var det i alla fall, det vet jag. Men stimulerar det mig?
Har inget driv för att bli något. Det blir tomt då.

När jag pratat lite om detta får jag bara förundrade blickar från människor som inte försår vilken planet jag kommer ifrån. Dom vet ju visserligen inte att jag kommer från ett svart hål, men något andligt borde väl finnas i alla människor, eller?
En arbetsledare kommer och ska prata.
Han frågar å frågar. Slingrar mig så gott jag kan.
Funderade ett tag på vad han skulle ta sig till om jag berättade sanningen för honom. Det är lätt att bli irriterad på honom. X reagerade på arbetsledarens sätt att vara. 
Är  lite konstig till mods.
Undrar varför han ställer frågor han inte vill ha svar på?
Tänk om jag varit helt ärlig och sagt till honom exakt så som jag uppfattar min situation och hur det blev som det blev.
Tror inte att han då skulle sitta riktigt lika självgod då.
Skulle nog till och med kunna varit jobbig för honom.
Men det är bättre att han tycker att jag är en mysko typ, än att lägga korten på bordet.
Som jag ser det har han nog inte kommit så långt i programmet än, men det är ju min åsikt.
Nu raljerar jag, men det skiter jag i.
Friska människor behöver inte programmet, dom kan ju detta med livet ändå.
Tycker helt enkelt att han kan krypa ner i sitt hål igen och sluta att låtsas bry sig om något han skiter i. 
X är mer irriterad på honom än vad jag är. Trots att han inte hör allt.
Håller med X, men har lättare att acceptera än vad X har.
Vi pratar lite. Kommer fram till att han kanske inte kan bättre. Vi tror att han gör sitt bästa och med det känns allt bättre. Skönt att ha en själsfrände på jobbet.
Lite lustigt. han prickade mig direkt. Visste utan att jag sa något. Men jag missade honom. Det är klart han har många års nykterhet bakom sig.
Påmnner inte ens om en fyllskalle längre. 
Inte på utsidan. Men när vi pratar hör jag.
Vi har mycket att prata om.

Dag 214

Är segt att komma ur sängen. Tar emot duktigt. 
Kände av trycket i huvudet ordentligt i natt. På morgonen hade det släppt.
Kanske är det stress, vet inte.
Att vara urbota korkad, gör det ont? I så fall är det det.
Men känns som om det finns lite grepp om situationen.

På eftermiddagen kommer ett förslag om att jag ska börja köra ett välkänt program igen.
Håller på att spy på skiten, har bara ingen som helst lust att ens försöka sätt mig in i detta.
Säger att jag inte har kunskap så det duger till att göra detta uppdrag.
Dom tittar på mig men det skiter jag i. Jag tänker inte hoppa in i ngt jag inte till fullo hanterar, visst skulle jag kanske fixa detta uppdrag, men till vilket pris..glöm det.
Har suttit tillräckligt med sånt på förra uppdraget.
Kan bara inte förmå mig att börja med det igen.  
Vet att jag borde vara tacksam och ta emot uppdraget med öppna armar.
Men det går inte. Är inte beredd på något sätt.
Får ångest över att inte klara. Känns tungt, fast på ett underligt sätt.
Känner mig maktlös över mitt tillstånd.
Flyr till min ångest toalett. Sitter i mörkret en bra stund. Det flimrar för ögonen. Tittar när flimret ändrar färg. Som att få en riktig trynklapp. Fast utan den dova känslan.

Åker på möte i grannstaden. Spyr ut mitt eländes elände. Alla fattar precis hur och varför jag mår som jag gör. Bara jag som inte fattar något.
Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Dag 213

Känner mig alldeles konstig i huvudet. Det flimrar för ögonen och har tryck bakom ögonen, mest det högra. Känns jävlig underligt. Är på jobbet. Har övningar i datorn, men svårt att se riktigt.
Det suddar. Måste ut. Tar en promenad. Fryser.
I huvudet rör sig tankar om hur det är att leva i envåldshärskaren Kung Alkohols kalla famn.
Prins Ågren och Påve Ulrik flinar mig i ansiktet.
Tycker inte att det är så kul.
Har ingen riktig bostad. Bilen är kass. Jobbet känns öken.
Jag vet, självömkan, fast tycker att den är befogad.
Är ändå ärligt tacksam över att vara nykter idag.
Att leva i envåldshärskaren Kung Alkohols rike betyder känslomässig svält och matriell nöd.
Bara att gilla läget.
Lever idag i skuggan av alkoholen. Den skymmer solen.
Fördunklar mitt liv på alla plan. Försöker att se det ljusa i tillvaron. Inte helt lätt att göra det alla dagar. Speciellt när kroppen trilskas och jag mår som jag gör idag.
Går i snålblåsten.
Kylan tränger långt in i min ruttna själ.

Går på AA möter. Saknar H. Han har dött när jag var på hemmet.
Tycker det är tråkigt.
Många av oss har dragit på sig saker som med tiden tar ut sin rätt.
Får höra om en snubbe som varit nykter i 16 år.
En dag i somras klippte han gräsmattan. Blev törstig. Fanns bara lättöl hemma.
Han tänkte att hur farligt kan det vara.
Med så många års nykterhet klarar jag nog en lättöl.
Han klarade sin lättöl och alla efterkommande ölen och suparna.
Klarade alla utom en. Den sista.
Den tog hans liv.
Det tog 3 månader.
Hör dessa saker med jämna mellanrum, hur någon efter lång nykterhet åker dit och kort därefter avlider.
………ryser. Fast vet ju inte om det bara är skrönor. Hoppas det.
Men som någon sa:
”Ett glas är för mycket och 1000 för lite”
Mötet pågår.
Pratar lite om att jag vill börja jobba med dessa frågor på jobbet.
Dom ansåg att det kunde vara bra OM jag är försiktig med mig själv.
M sa att jag är en idiot, och borde bli torr bakom öronen själv.
”Vem faan skulle du hjälpa?”
Men känner inom mig ett oemotståndligt behov av att få prata om dessa saker. Har inte för avsikt att börja med det nu, men jag förbereder mig. Gör det omedvetet och även i viss mån medvetet. Har börjat skissa på en plan i huvudet så smått.
Är ju bara ett embryo än. Funderar lite löst på att försöka få igång kamratstöd i någon gångbar form i samband med att jag föreläser lite om hur det är att vara missbrukare. Skulle tro att jag kan hålla på med det i 3-5 år, sedan släppa detta och bara ta hand om mig själv via ett max 2 möten i veckan. Att på det sättet få det här med missbruket genomjobbat ordentligt.
M säger åt mig att skärpa mig.
”Om sju år kan du tänka på det, lägg av nu”
Tror att jag kommer att göra ett bra jobb, bara dom låter mig hållas. Ska ta upp det med min chef när han kommer åter, inget konkret, men i alla fall.
M blänger bara på mig, när jag pratar. Säjer inget mer.
J säger åt mig att jag nog borde använda huvudet till mer än bara ha mössan på.
Vaddå? Fattar inget.

Dag 212

Idag är jag piggare. Sitter å kör lite på datorn.
Det går sådär.
M är bakis. Han vill att jag ska ut på uppdrag.
Svarar, visst kan ju inte sitta här å uggla hur länge som helst.
En stilla fråga i mitt ruttna sinne.
Undrar om han har förstått någonting av vad som sades i fredags?
Tycker det verkar lite konstigt att jag ska ut på första bästa uppdrag, som inte ens passar mig.
Sa inte något utan väntar på att min chef kommer åter.

Är på mitt första eftervårdsmöte.
Kommer inte att längta efter det direkt. 
Det är för lite prat om våra problem, mest en massa skitsnack.
Det är ju inte för att vi är så fina och balanserad människor som vi hamnat hä. I denna grupp verkar ingen vilja minnas om varför vi har samlats här. Inte för att få kompisar jag är här.
A från hemmet,  går i samma grupp.
Hade dragit igång första helgen han också.
Tycker att det här är lite läskigt om jag ska vara ärlig.
Det är nu 3 som druckit direkt efter att ha kommit hem.
På ett sätt bryter det ner mig, på ett annat stärker det mig.
Känner mig å ena sidan chanslös mot Kung alkohol.
Alla faller omkring mig.
Ett annat sätt att se det, är att dom tar mina återfall.
Gäller att hålla isär begreppen och fokusera på min egen nykterhet. Det är den och bara den som betyder någonting.  Hur andra väljer att göra ska jag inte lägga mig i.
Försöker att inte reagera, men det är svårt.
Svårt att inte bli högmodig och självgod för att jag inte har tagit återfall.
Svårt att inte tycka att dom inte kämpar. 
Måste inse att alla nog gör så gott dom kan och agerar utifrån deras förutsättningar och deras historia. Ska agera utifrån mig å inget annat, försöka att inte vara högmodig och småsint, utan ta till mig det andra gör och vända det till styrka i min nykterhet. Utan att för den delen döma någon annan.
Det är svårt men nödvändigt.

Jävla nöt till gruppledare i alla fall.
Dom är 2st. Den ena svamlar om att han har denna grupp istället för att gå på AA. Pucko. Tror att massa nynyktra satar skall kunna utveckla hans nykterhet. Blir så trött.
Den andra snackar bara massa skit om trädgård, har klippt nån jävla häck eller vad han surrar om.
Blir mest trams.
Kommer inte att tåla dessa herrar många gånger.
Känner mig ilsk på dom men säger inget. Är ju första gången. 
Kanske är det så att min högre makt har gett mig dessa fåntrattar för att jag ska få tillfälle att på riktigt lära mig sinnesrobönen.
Ta Det Lugnt. Lev och Låt Leva. Kan bara förändra mig själv. Släpp taget.

Dag 211

Har sovit hos E,  hon är i Helsingfors på kurs.
Första dagen på jobbet.
Känns pirrigt att gå hit. Känner mig konstig till mods, inte direkt nervös. Uttittad.
Går korridoren fram. Det känns ovant. Är som om jag aldrig varit här innan.
Folk hejar som vanligt. Går till fikarummet. 
Är som om jag har en stör uppkörd i röven. Går stelt och knackigt. Svårt att inse att detta är en vanlig morgon för alla här, utom mig.
Inget konstigt att någon är borta ett tag, har väl varit på uppdrag.
Men för mig är det en udda morgon. Har svårt att prata om ingenting. Helgens bravader. Människor skrattar. Min blick flackar och hör hur jag mumlar i skägget.
Kaffekoppen darrar i min hand.
Tror att det ligger mest hos mig själv. Har klump i magen. Men hanterar det.   
Träffar på G.Pratar lite med honom. Upplever honom nu lite skum. Annorlunda mot sist.
Känns på längre avstånd nu.
Vet inte vad det är men, känner mig inte riktigt bekväm med honom nu.
Tackade i alla fall honom för att ha agerade på ett vettigt sätt.
På eftermiddagen kommer R. Har väntat på honom. Är noga med att få prata med honom.
Det var han som en gång anställde mig. Vill berätta själv för honom.
Viktigt för mig. Han ska inte höra något på omvägar.
Är spänd inför hur han ska reagera men berättar för honom hur det är ställt med mig.
Är inte säker på att han vet att jag varit borta, fysiskt alltså.
Han är inte längre min chef.
Han tar det väldigt bra och det känns ok att berätta.
Är bra att han tar det på rätt sätt. Tycker om honom, han är rak och rekorderlig.
Inga puckofrågor om varför och sånt.
Raka vettiga frågor. Han lyssnar mest. Är lätt att prata inför honom.
På eftermiddagen orkar jag inte mer.
Kan bara inte spela normal längre. Måste ut. Få luft.
På vägen ut möter jag en arbetsledare.
Han vet inget å ska heller inget veta. Konstig prick den gossen.
Fast har väl egentligen ingen rätt att ställa krav på honom, han har sin fulla rätt att vara ointresserad av mig.
Är helt slut när jag kommer hem till E.
Sover 12 tim.

Dag 209

Möte på jobbet.
Ska börja jobba på Måndag. Blandade känslor att vara på jobbet.
Mötet gåt ok och alla är överens om att vi ska ta det lite lugnt i uppstarten.
Säger inte så mycket. Tycker att det inte spelar så stor roll egentligen. Gör det dom vill för att dom skall känna sig trygga från arbetsgivarens sida.
På hemmet var det några som hade invändningar mot att dom skulle skriva på papper och bli kollade osv. För mig kvittar det lika.
Skriver på de papper de vill.
Det är inte detta möte eller dessa papper som avgör om jag dricker eller inte dricker igen.
Det kan inga papper i världen göra något åt.
Är för arbetsgivarens skull, dom känner sig tryggare.
Skulle jag hissa glaset så har inte jobbet något problem med mig, möjligtvis med kransen till min begravning, men hur ska dom förstå det.
Hur ska någon frisk människa kunna veta vilkoren för mig just nu?
Jag vet att det är så, men utvecklar inte det på mötet.
M är informerad om mig. Blev det då jag va på hemmet.
Lämnar jobbet och är så tillfreds som det går. Gick bra.
AA möte på kvällen.

Dag 208

Vaknar hos mig själv.
Är svinkallt här.
Saknar att jag inte har vatten eller toa, har väl skämt bort mig en del på hemmet.
Men är lycklig, fattar inte varför men jag mår prima. 
Åker och köper ett par varma tofflor. Går knappt att sätta ner fötterna på golvet, är iskallt. 
Köper ett par andra skor åxå. Vagabondskor. Är stolt över att ha råd med dom.
Det är det första jag köper kontant och alltså äger, på hur länge som helst. Känns skönt. 
Ringer J från hemmet, han har det bra. 
Ringer L också, han blir glad att jag ringer.
Ringer finnen och vi bestämmer att gå på AA möte. Känner att behövs idag.
Ska vara på jobbet imorgon och behöver lite sinnesro innan det. 
Känns skönt att ha vänner att ringa.
Riktiga vänner som vet hur det är på riktigt inte som E eller mamma. Dom försöker så gott dom kan, det vet jag, men dom förstår inte hur gärna dom än vill.
Med finnen och dom andra behöver jag inte säga något, dom fattar ändå.
Vilken tur jag har. Att jag träffat så fina människor. 
Tänk vad andra tycker att vi är kass. Om dom bara visste vilket slit vi har haft för att vara i startgroparna , på väg att bli normala.
Egentligen borde vi ju få applåder varje gång vi kliver på en buss. Men friska människor tycker inte att det är så mycket att applådera att man är nykter.
Det normala är att vara nykter.


Dag 207

Så var det då dags. Sista dagen här.
Har fått lite frågor att svara på, gör det på sista sittningen.

Vad är det viktigaste för dig efter behandlingen?.
 Vara Nykter.

  1. Att landa hemma. Vila. Är fysiskt trött, sliten. Skall ev göra en läkarundersökning.
  2. Gå tillbaka till jobbet. Få till en bra veckorutin.
  3. Ta Det Lugnt. En Sak I Taget. Reda ut med E.
  4. Träna. Bygga relation till sonen.
  5. Ordna ett vettigt boende.
Kort sagt fortsätta det jag har påbörjat.

Beskriv så konkret som möjligt hur du ska göra för att nå dina mål.
  1. Imorgon bitti skall jag äta frukost. Vila.
  2. Skapa en vettig veckorutin. Sömn, mat, vila.
  3. Använda söndagar till det dom är till för. Vila och förbereda kommande vecka.
  4. Komma igång fysiskt. Funderar på GT varvet.

Har du konsekvenser som du oroar dig för, isf, vad ska du göra åt det och hur?
Fysisk hälsa: Läkarundersökning, är inte pigg. Träna, vila, äta och ta hand om mig.

Lagligt: Är laglig.
Ekonomiskt: Fortsätta som innan.
Sex/Närhet: Beror på vad E o Jag vill.
Familj/Socialt: Tänker inte leva upp till någon moral jag inte har.
Känslor/Mentalt: Vara ärlig. Inte låta andra bestämma hur jag ska må.

Finns det något hos dig själv som du borde ändra på?
Vara mindre svart och vit. Ta mindre plats. Låta andra vara som dom är.
Ödmjukhet, ödmjukhet och ödmjukhet.
Bli ärligare.
..och sådant du är nöjd med och vill behålla?
Min vilja, mitt go.
Min innerliga vilja att slippa ta nästa glas.
Min stegrande livsglädje.
Tror mig ha mycket att ge i mellanmänskliga relationer, både i yrke och privat.
Vad är det, som oroar dig mest att möta i vardage?
Kan det vara ett hinder för att tillfriskna?
Hur hanterar du det?
Inga synliga hinder, mer möjligheter.
Oroar mig mest för återfall. Men känner inte något akut idag. Kommer tex att ta antabus idag, för första gången. Vill ha gjort det en gång, enklare om jag ska ta det igen.
AA är min livlina.
Vad skulle kunna få dig att dricka igen?
Idag ingenting.
Min nykterhet är mer värt än något jag vet……Idag.
I morgon ALLT.
Vad ska du göra dagligen för att kunna vara nykter, förutom AA och eftervård?
Ta till vara på söndagrna.
Ta det lugnt. Inte låta andra bestämma hur jag ska må.
Vad förvöntar du dig av din eftervårdsgrupp?
Inte så mycket. Jag har AA.

Känns skönt att avsluta min sista redovisning här.

Alla ställer sig i ring runt mig. Lägger sin hand på mig och ber sinnesrobönen för mig.

Känns häftigt.


Så var det då äntligen dags att lämna. Nu är min tid slut här. Längtar hem, eller kanske mer ut till mitt kommande liv. Ett liv utan Kung Alkohol.

Är så ivrig att komma igång, men vet att det finns fällor och att jag måsta vara försiktig.

Ta Det Lugnt. En Sak I Taget.

Jag och min chef har utskrivningssamtal.
Kommer att skriva på kontrakt o min nykterhet med jobbet. Känns ok.


Någon sa:
Om du påbörjat ljusets väg och har sett ljuset. Då är du beredd att kämpa för att vara kvar i ljuset.
Tycker mig ha sett ljuset och tror mig veta exakt vad som menas.
Det är något helt annat än det svart hål jag kommer ifrån, det vet jag hur det är.

Tack för att ni tog emot mig och gav mig allt detta.
Kommer att tänka tillbaka på på dessa 28 dagar med ljus och värme i mitt hjärta.

En mycket imponerande 3:a. Har sagt det förut, men tjatar om det igen. Det är härligt att se ditt ödmjuka mottagande av undervisningen du fått här. Det märks att du sett ljuset.
Stay In The Light!!!

Kom att tänka på en sjömansfras.
Om du vill se ljuset från fyren – titta i mörkret.
Det har varit inspirerande att vara med om din utveckling
Lycka till.

/Dina rådgivare



Så var jag då hemma igen. Det var 28 dagar sedan jag lämnade huset.det är kallt inne.

INte mer än 8-9 grader i huset. Sitter på sängkanten. Har tagit antabus för första gången. Vill bryta mittt högmod. Är trött. Vattnet har frusit. Kommer att vara utan vatten i vinter. Ingen toa. Orkar inte bry mig just nu. Jävla hem och komma hem till. Hade det bättre på hemmet. Mycket bättre.
Känns tomt. Har gett allt......för detta.
 Men är ändå lycklig för att jag är nykter.
L och J, från hemmet har ringt, men orkar inte prata nu.
Somnar vid 8-tiden
E ringer vid 9-tiden, men jag vill inte prata vill sova.
Somnar påklädd under 2 täcken. 



dag 205

Ska redovisa 87:an idag.
Många svåra frågor.

Min 87:a

Hur har drogerna påverkat:
  1. Mitt arbete!
Inte så mycket på ytan. Men har fungerat sämre än min riktiga nivå.

Inte hittat rätt jobb, bytt jobb/yrke ofta.


  1. Mina intressen!
Total frånvaro av något som ens påminner om intresse.

Kung Alkohol, räcker väl.

Förr gillade jag träning, simnning, vattenskidor, skidor mc bilar mm


  1. Min ekonomi!
Totalt ruinerad. Åker i skrotbil. Bor i sommarstuga utan vatten och men svalt och luftigt.

  1. Min fysiska hälsa!
Leverskador, högt blodtryck, usel kondition, fet, prostatabesvär, näsblod, på slutet luktade mitt svett rent piss.

  1. Min psykiska hälsa
Panikångest, ångest, svettningar, hörselhallisar, egoism, empatilöshet, envishet, självmordstankar, tagit korkade risker.



2 Hur har drogerna påverkat mitt rykte?
Svårt att svara på. Men brukar inte vara festens festligaste kille.


3 Har drogerna satt mitt och andras liv i fara?
Ja, flertal gånger.


4 Har drogerna påverkat min laglydighet?
Ja, negativt.


5 Vilka mål i livet har jag haft? Har jag nått dem?
Tja, som alla var väl målet familj, jobb, villa hund, trygghet.

Nej, har inte nått något av detta.


6 Hur har drogerna påverkat detta?
Att leva under Kung Alkohols obarmhärtiga piska, gör att dessa planer totalraserats, dessvärre har jag gladeligen hjälpt till så gott jag kunnat.


7 Hur har drogerna påverkat mina relationer till:
a Min make/maka?
Har något trassligt med förhållanden.

b Övriga familjemedlemmar
Valde Kung Alkohol före min son.

c Vänner?
Vaddå?  I Kung Alkohols rike behövs inga vänner.

d Arbetskamrater?
Undvikit att släppa någon in på livet. Isolerat mig.

8 Vad är det i mitt beteende som mina närmaste kritiserat mig mest för?
Gåpåig, aggressiv, kompromisslös, egoistisk, empatilös, känslokall, förändrad, ”långt borta” morallös.


9 Ex på hur jag försökt att kontrollera mitt drickande:
Kryss i almanackan, bara på helger, aldrig ensam, inte sprit, bara öl, bra vin, bara på krogen, bara hemma, tidsbestämt från nu till då, sluta imorgon, geografisk flykt, starta nytt liv, byta tjej, byta jobb, vita perioder.

Kan inte komma på något jag inte testat.

Alltid misslyckande.

Skulle hålla 6 månader, lyckades 10 dagar.


10 Vad är det som gör att just du inte kan använda alkohol?
Har för länge sedan tappat ALL kontroll över mitt drickande.

11 Är jag en drogberoende person?
Ja, jag är alkoholist.

Frågorna fortsätter och fortsätter.
Till slut summeringen.

När du läser vad du skrivit. Vilka försvar har du tidigare använt för att undvika att realistiskt se på detta?
Jag har förringat, ljugit för mig själv.
Har länge vetat sanningen, men varit oförmögen att sätta stopp för mig själv.
Erkände att jag var alkoholist, eller i alla fall väldigt illa ute redan 1986. Har vetat att jag en dag måste sluta. Processen har avrit lång och svår. Har alltid tänkt sluta imorgon.
Upplever att dagen D påbörjades för nästan 2 år sedan. Har övat på att vara nykter alkoholist. Faktiskt sant. Var på en fest, där jag presenterade mig som nykter alkoholist. Va helt ok. Att jag slutade dagen D är ingen slump. Har gjort massor med saker för att möjliggöra denna resa jag nu påbörjat. Inget är en slump.
Visste dagen D att nu eller aldrig, redan innan dagen kommit. Svårt att förklara.

Redogjorde för min 87:a idag.
Blev tveksam till dessa mängder. Men har mått rätt risigt sedan jag bröt och känner mig fortfarande svag fysiskt. Har stört mig mycket. Men lite lättare att acceptera nu. Mitt sömnbehov har varit stort hela tiden. Försöker låta kroppen återhämta sig. Förr eller senare kommer väl orken.



dag 204

Börja bli riktigt less på att vara här nu.
Är innerligt trött på Gubben K och strutten R:s svammel. Är mest på mitt rum.
fattar inte hur dom orkar ligga framför teven och titta på program efter program...å bara skit. Å dom är nyktra. Satt framför teven och söp en del, då funkar det ju. Man fattar ju ändå ingenting, men nykter.......nä
Avslappningen blev det inget med, ingen var intresserad. Vägrar att jag vuxna människor, så jag sket i det också. Blev film, When a man loves a women. Bra och tänkvärd film.
 Minigruppen gick bättre.
Alla var med och Gubben K tjatade bara hål i ena sidan av huvet. Gav lite i alla fall.

På söndagarna kommer det en gammal patient. Vi har haft det varje söndag. Varierat vad det ger. Syftet är att doms ka berätt a lite omhur dom kunnat hålla sig nyktra.
Har varit ganska bra, men idag kom det en påse utöver det vanliga.
Fattar inte varför han är nykter....
Han kanske borde vara lite mer öppen om han ska få ut något av sin uppoffring att komma hit.
Han mumlade mest i skägget. Ville att vi skulle ställa frågor, men svarade bara enstavigt.
försökte en stund, sen gav jag upp. Till och nmed Gubben K gav upp, det hör inte till vanligheterna.
det vill inte säga lite det. Få tyst på den tjötröven.
Han verkade inte ha någon kul nykterhet. Frågade honom om det.
När han berättat om sin nykterhet frågade jag honom om varför han var nykter.
Han fattade inte frågan. Hade söpit huvet av mig om jag hade så in i helvete tråkig nykterhet som han. vaffö vara nykter då????
Nåväl, han gjorde väl så gott han kunde. ska inte begära att folk ska göra mer är sitt bästa.

det som snurrar mest just nu är att få åka hem. Vill hem och börja leva. Är lite otålig.
tror på mig själv.
Är laddad att gå till jobbet igen. Mer laddad än jag varit på några år.
A ringde och ville ha med mig i korplaget. Får se hur jag gör, men blir glad av att få frågan. Någon frågar mig, jag finns......
Glad av att höra av folk utifrån som inte vet hur det egentligen är med mig. Känner mig inte ensam.

Pratade med C,, han tycker som jag angående jobbet. Vi ska ta ett snack nästa vecka. Verkar lösa sig det mesta, bara jag släpper taget.
Min hemlängtan ja. Längtar inte bort härifrån, längtar till livet.
E ringde, hon vill med mig säger hon. Vi ska träffas på lö. Känns ok.


Vissa människor är sända i vår väg , så att vi ska få öva/pröva vår ödmjukhet.
(det har du upptäckt)
/Rådgivaren

Dag 203

Idag var chefen här. Ska inte sticka under stol med att jag var lite nervös.
Han tog mig i hand, rejält och ärligt. Verkade gilla seminareit. Vi var inte på andra delen efter gruppen, utan tog ett snack utanför.Han fick min AA bok, Stora boken, åsså nåra lästips.
Han hade lite planer för mig framledes och verkade intreserad av mina nyvunna kunskaper
Var helt uppriktig och ärlig mot honom, vilket jag kommer att vara framledes också. Endast han.
Han blev lite lång i synen några gånger när jag utan omsvep berättade hur det egentligen är för mig. Lite annat än då vi träffades på jobbet sist. Har bestämt mig för att köra med öppna kort.
Är ovant och kanske inte kan göra detta taktiskt rätt, men är ärlig och ärlilghet är inte alltid bekväm.
Känner förtroende för honom och tror på ett bra och vettigt samarbete i framtiden. Har fått lite indikationer på att han tycker att jag är en ok kille också. trots mitt dåliga skick då jag mötte hon tidigare. Positivt. Känns skönt.

Lilte smolk dock. Har en arbetsledare som är ganska törstig, kan ju bli att han reagerar avigt mot mig. Vet att det är så. Gjorde det själv mot någon opålitlig nykteristok när jag träffade på någon. Fast höll mig långt ifrån sånt opålitligt folk. Nykterister år skumma människor. Vet hur han tänker. Måste informer honom om mitt tillstånd. Men tar det med min chef först, så han har lite koll. Har jag fel angående honom så är det ju bara positivt. Måste vara ärlig mot chefen och lita 100% på honom. Svår uppgift.
Ska vara ärlig mot honom. Hade tur, då han själv tog upp arbetsledarens alkholvanor. så det har nog varit nyttigt för fler än mig att jag hamnade här.
Är full av tillförsikt. Vi kom överens om att jag börjar på måndagen efter jag komemr ut. Han är i USA då, men det ska nog funka. Vi ska ha ett möte om hur det blir med mig framledes på utskrivningsamtalet.
då är en rådgivare med, känns skönt.
Kommer antagligen att få skriva någon form av kontrakt med jobbet angående nykterhet.
Nåja, det löser sig......

Dag 202

Redovisning av min 2:a
Är en del att tänka igenom för min del.
Handlar om andlighet. Svåra frågor. Inget jag tänkt på innan. Har ju funkat ändå…….eller ja……
Min 2:a:
Vad är det du ska komma till insikt om?
Att det inte är jag som kör bussen.
Upplever att jag har 2 st högre krafter med mig.
Min skyddsängel som varit med mig hela mitt liv.
Hur skulle jag annars kunna sitta här?
Föga troligt att det är min skicklighet och intelligens som hållit mig vid liv i alla dessa år av galenskaper och eskapader.  Måste finnas någon som vakat. Jag är utvald av min ängel, förmodligen ett straff för honom. Kan ju inte vara någon hit att ha mig som adept……
Som jag ser det:
Skyddsängel = en tidigare levande persons själ som valt att skydda mig.
Tex en gång. Kom från Europa på hoj. Låg på hårt. Ville hem. Hade packväskorna fulla med alkohol. Var töstig. Kört långt över 100 mil. Nästan hemma. Ligger i 150 – 160.
Plötsligt är det som om någon säger åt mig, eller en känsla kommer eller något annat.
Jag släpper gasen helt. Rullar. Vet inte varför.
När hastigheten är ca 50-70. Då kliver en älg upp på vägen.
Har inga som helst problem att undvika krock.
Har hänt andra saker också, men denna var så påtaglig. Det är INTE jag som kör bussen, så är det bara.
Min vardagliga högre makt är AA, den väljer jag själv.
Skall också komma till insikt om att jag måste ödmjuka mig.
Få in någon form av i alla fall ett embryo av ödmjukhet i denna dåres lekamen, bli fri från min egocentriskhet.

Hur uppfattar du en kraft större än vår egen?
Är inte världens centrum.
Vore lite högmodigt att ställa mig framför spegeln och tillbedja mig själv som världsaltets största varelse.

Alla AA:s tolv steg innehåller ordet vi. Vad innebär det för dig?
Vi = Gemenskap, empati, kärlek. Människovärde.

Tycker du att du förlorat ditt förstånd? På vilket sätt?
Ja. Dagen D var jag utan förstånd.
Tyckte att självmord var ett bra sätt att lösa mitt alkoholproblem = galenskap.
Tog tid. Timmar. Dagarna efter dök tankarna upp igen.
Hade galenskapen. Hade modet och som jag såg det, hade anledning.
Min högre makt gav mig kraft att inte ta mitt liv.
Att påstå att det var jag är att ta åt sig något som inte är sant.
Hade jag styrt hade jag inte varit här idag.

Att iså fall ”återfå förståndet”. Vad innebär det för dig?
Att kunna tänka balanserat.
Dvs inte förstora eller förminska saker. Att orka/kunna vara ärlig på alla plan.

Hur ser du idag på 1:a steget?
Har fortfarande accepterat det till fullo.

Vilka sidovinster skulle nykterheten kunna ge dig?
Livet.
Massor av praktiska saker, men det viktigaste:
Gladare föräldrar och son.
En spegelbild som jag står ut med, enklare att raka mig.
En stabil arbetssituation.
Bli uppskattad för andra saker än den pajas jag nu är.
Att människor skulle vilja lära känna mig närmare för att dom blir nyfikna på mig.
Att bygga upp verkliga mellanmänskilga relationer.

Vad hoppas och drömmer du om?
Många fåniga saker.
Materiella.
Men viktigare är att få tillbaka min livsglädje, som jag vet finns. Bara väntar på att få tillbaka sin plats i mig.
Få alla svarta hål att stå tillbaka för glädje och kärlek.
Att få möjlighet att bli hela den människa jag vet finns i mig.


Svårt att svar på den här typen av frågor. Måste tänka ordentligt. Är ju inget man tänker på i vardagen precis. Är jobbigt att tänka tillbaka på dagen D. Men nödvändigt att aldrig glömma den dagen. Börjar acceptera även mina svarta tankar den dagen, hör ihop starkt med den berömda kurvan, som ju tog emot lite, men nu ligger i mig.

NMåste erkänna att ajg börjar bli mätt på det här.
Har börjat längta hem. Känner mig mer färdig här.
Har skrivit alla redovisningar nu. Ska bara rapa upp dom i gruppen. Börjar känna mig färdig.

Gruppen ja. Stackars S Jag får i alla fall lämna på Ons. fast visst ja, gubben K åker samma dag.
Borde vara tacksam för gubben K, har lärt mig vikten av sinnesrobönen. Kanske så att min högre makt har en tanke med att han är i min grupp. Långt inne i mig finns dock en viss empati för gubben. Han är riktigt sjuk, kanske jag hamnar i hans sits själv en dag, han har inte förmåga att reflektera över hur sjuk han faktiskt är. Men lite påfrestande i längden, det är han.
Är glad att jag inte är aktiv, hade hanterat honom annorlunda då, hade han troligen inte gillat.
Nu, tack vare sinnesrobönen, lämnar vi stället på onsdag i gott mod.

I morgon kommer min chef hit. Fixade till gruppindelningarna lite så jag slipper frågor om gubben K och skrället R. Känner att jag vill fokusera på annat.
Vet inte riktigt vad jag känner inför morgondagen.
 Känner mig hyfsat stabil, känns ok att möta honom nu.
Men längtar inte direkt....

Igår ringde A från jobbet. Vad svårt det var att inte berätta sanningen. sa att jag var i stan, sjukskriven för samma som innan. Viket inte är en lögn.....bara lite...
Han ville vi skulle träffas och ta en öl, After Work.
Sa att det vill jag gärna. Kommer att köra just den dagen vi ska ut, måste iväg för något då......
Men den dan den sorgen...
Har antabus om det känns svajigt, men är inte orolig.
Trist att gå på pub. Vad ska jag göra där??
Känner inte för att gå ut på sånt sätt alls. får se hur det blir.....då...
Natti

Du gjorde en mycket bra 2:a!!
Det finns mycket kraft inom dig och Du använder den på ett bra sätt.
Sinnesrobönen är bra att ta till i många lägen i livet.
/Rådgivarna



Dag 201

Gubben K redovisade sin 87:a. Tyckte den var bra. fick tillfälla att tillämpa sinnesrobönen. Lyckades väl sådär, men retade inte upp mig i alla fall.
Bra att kunna släppa saker utan att bli ettrig.
Speglade ärligt. Är nöjd.

Ska redovisa min 2:a imorgon.
Känns sådär.
Har ingen lust att bjuda på mig i gruppen längre, men det ligger väl hos mig antar jag.
Skall göra mitt bästa imorgon.

Lite kul att du gav mig WHO:s kriterier. Hann före dig. Tog dom redan igår.
Betyder, tycker i alla fall jag, att jag försöker så gott jag kan med de medel som står till buds.
Känner mig glad, trots att jag på instans.