Dag 200

Idag åkte J, M pojken och L hem. Dom är klara nu.
Många spekulerar ihur länge M kommer att hålla sig. dom flesta tippar timmar.
Känns tomt efter dom. Egentligen gör det varken till eller från. Blir väl lite tristare speglingar. får inte direkt gåshud av inlevelseförmågan hos vissa i gruppen. Försöket att lyssna och ta till mig av det som är bra ändå. Låter mig inte gå med, då andra gör i mina ögon, konstiga saker. Känns skönt.
ska jobba ännu hårdare på det.
Är förvånad at det faktiskt funkar, det här med behandlingshem. Gäller bara att lyssna: det finns mer än jag tror hela tiden. Har tagit till mig bra och kommer att försöka få in det i vardagen, senare, i livet.
Ska inte låta detta övegå i högmod, men känner mig bättre rustad nu än innan.

Så va det det där med alkiskurvan igen då då.
Har svårt att släppa taget. Att acceptera. Har under dagen försökt ändra mina svar, men det funkar inte så bra.
Det är nog dessvärre så att dagen D såg mitt missbruk precis så. Är förvånad att det rasade så fort på slutet. Naturligtvis har jag grundat under lång tid, men nästan alla 3:e stadiet konsekvenser kom det sista halövåret. Förunderligt att bara falla handlöst ner i ett stort svart jävla hål. Men har balanserat på kanten länge. Allt känns så overkligt nu i efterhand. Skall aldrig glömma. Skall påminna mig resten av mitt liv.

Pratade med E. Hon var ledsen och längtade efter mig. HAde läst sitt brev till mig om igen. Blivit gripen av vad hon skrivit. Berättade att även jag blivit griåpen och gråtit då jag läst hennes brev.
Hon har inte haft det lätt hon heller.
Hon har varit ett stöd hela tiden för mig. Hon sa att hon saknade mig. Hade en vass kommentar på tungan, men lät den stanna där. Måste förstå henne. Hon har det jobbigt.
Å vem är jag att döma?
Hoppas att hon inte berättar om han, den andra alls. Kanske är det så att dom bara varit ute lite.
Vad vet jag?
Hur som helst vill jag inte göra någona ffär av det, sen får vi se om vi vill hitta tillbaka till varann. Är inte säker på att jag vill/orkar/kan det. Har fullt sjå med att försöka bli nykter. Orkar definitivt inte reda ut massa,, lägg på bordet och sånt.  För mig är det inte viktigt hur hon och snubbens förhållande är/varit. Det viktiga i så fall är att vi ser en vettig framtid ihop. Men som sagt, är tveksam.

Åkte inte med på AA möte idag. Somnade vid 5-tiden. Är helt förkyld nu. Hoppas att det ger med sig.

Pratade länge med min rumskompis. Han är vettig. Fick mig att förstå att på det sätt jag nyktrade till, så ska min inte göra. Inser nu varför jag varit så tom i bollen hela tiden. Har ju lagt all energi, pskyk o fys, på att kunna bli nykter. Å den jävla abstinensen sög musten ur mig totalt. Hade varit bra mycket skonsammare om jag lagt in mig på sjukhus. Men fattade inte det så. Har fått betala för det.
tror att det var grunden till att jag inte fixade jobbet.
OM jag överlever nästa gång och får för mig att nyktra till igen. Då lovar jag att jag skall lägga in mig.
Är ju rena galenskapen med något annat. fattar inte mig själv. Det funkade förr, när jag va ung och stark. Måste inse att jag är en mycket sjuk människa då jag dricker. Fast gud förbjude att jag gör det igen. Skall göra allt som står i min makt för att slippa.
tror att detta med att lägga in mig inte hade funkat då jag skulle nyktra till. Det som drev mig var ju min självkänsla, utan den hade det varit omöjligt. Resonerade som så att, visst har ställt till ett helvete, men jag reser mig själv i alla fall. Känslan, tron, att kunna "reda upp" själv gav mig kraft och ett uns av självrespekt. Gjorde det värt att härda ut dagen. alternativet då var att ge upp eller leva. Marginalerna var små och detta tog mig kanske till nästa dag. Vad vet jag. Ska inte spekulera för mycket. Är ju här nu.

Vi har pratat om det du skriver.
Nu har du ju tänkt färdigt på NCA kurvan,
men titta på WHO:s kriterier, så kanske det klarnar ännu mer.
/Rådgivarna

Dag 198

Fick min alkiskurva idag.
Har svårt att ta till mig den. Vill inte ha så mycket på tredje stadiet.
Blir ledsen och nedstämd.
Fast kanske lite som B sa, att jag ser lite friskare på saker och ting.

Det som stör mig är att om någon tittar på så ser man inte på mig att jag skulle ha dessa grova symtom. Tycker själv att det är konstigt när jag ser mig i spegeln, så jävla illa kan det väl inte vara. Känns som om det är lite i överkant, har ju mått förvånansvärt bra egentligen, förutom den sista tiden i missbruket. 
Har väl inte varit en nyponros varje dag, men så här jävla illa.
Nä.
Visst har bakrusen varit många och ibland lite hemska, men att det skulle vara så långt gånget, det är svårt att acceptera.

Tittar lite på mina olycksbröder och ser i mina ögon slitnare människor.
Hur otroliga mängder har då dom druckit?

När jag kom till AA trodde jag att jag kanske inte var berättigad att vara där.
Att jag liksom bara kände efter lite för mycket och inte hade druckit så där som dom där riktiga alkoholisterna som var där.

M sa annat. C säger annat. Å nu den här jävla lappen mitt i synen, som säger annat.

Oavsett vad alla säger har jag svårt att ta till mig detta.
Varför skulle jag då vara så frisk i slutet av sjukdomen?

Känner mig inte sjuk.
Har aldrig känt mig så sjuk som den här jävla lappen säger att jag är.

Den kanske inte stämmer.

Eller är jag så sjuk att jag inte fattar hur sjuk jag är?

Kanske är tvärgalen, ett lallande fån.
Bara jag som inte vet det.

Men tittar ärligt på mina stapplande nyktra dagar.
Det väl inte precis varit lätt, utan ganska jobbigt. Det har det.

26 dagar hemma. Ensam, skakningar, sömnbrist, ångest, blöta lakan osv.
Fast vore konstigt att kunna vara så sjuk och INGEN reagerar. Låter osannolikt.

Folk på jobbet skulle väl märka det???

Eller upplever jag det bara så?

Ibland är allt overkligt.

Svarade ärligt på frågorna, så kommer detta. Kanske svarade jag galet på frågorna. Missuppfattade kanske.
B kanske kryssade i fel?

Men det är inte så.

Ska försöka ta till mig detta.

Konstigt, men det skrämmer mig mindre nu. Det var ju ganska ok att a mig hit. Å resten av resan kanske inte är värre, så farligt var det ju inte……

Menar nu inte de sista månadernas bokstavliga helvete utan resan dit, slödrickandet.

Den sista tiden, året, halvåret vill jag inte uppleva igen. Där tvekar jag absolut inte

Hmmmm……

Har just svarat på mina egna frågor. Det var så här jävla illa på slutet och det räknas det också. Det kan jag köpa.

Såklart att det var så. Hade en lång tid då jag byggde upp denna genuina genomklappning. Mänga av svaren var ju från de senaste månaderna, veckorna. Innan hade jag mer ”koll” på läget. I alla fall inga genuina genomklappningar som den sista.

Förlåt, senaste.

Minns bara mina bättre perioder, inte de mindre bra.

Tittar jag ärligt på sista ½ året 10 månaderna, så gick det fort utför.

Det gjorde det. Där håller jag med.

Det jag ser på denna helvetes lapp är dagen D och inget annat. Tror att jag var en normal alkis med normal kurva till ca ett år innan dagen D. Dit ska jag INTE igen.

Tog en stund att reda ut detta. Gillar inte bilden bättre, men kan kanske acceptera lite grann i alla fall……..med tiden

Du har nog rätt B. Mina referenser är förskjutna.

Vilken normaldrinkare kör mc genom Gdansk Gdynia, plakatpackad med tunnelseende, kräks på terminalvakten och sumpar biljetterna. Å sköljer ner dagsdammet med en kall öl???

Eller sjukskriver sig för att supa en vecka?

Eller……

 

Toleransminskningen, spydde hela tiden sista åren, klart irriterande, men drack gjorde jag ändå.

Faaan, jag ser. Ska försöka få ner detta i hjärtat.

Men jag är ledsen nu. Riktigt ledsen.

Varför drev jag mig så långt?

Varför sökte jag inte hjälp?

Det är mer också, har drivit mig så hårt så hänsynslöst. Tvingat mig till saker som jag nu inser är rena galenskaper. Träna stenhårt en period, helt plötsligt. Utan pardon. Utan tanke på min kropp. Ingen tanke alls. Med blodtrycket galopperande hänsynslöst genomdrivit sake rmed min kropp, trots att jag innerst inne vetat att detta är farligt. Börja spela innebandy då man är 40 och bara har högt blodtryck kan vara lurigt, med bakrus en dödsfälla……

Irriterar mig på att jag är seg. Men vad väntar jag mig?

Nu håller jag på och bygger, har massor som står och väntar på mig då jag kommer hem.

Läser vad jag skrivit. Är ju helt loss….

Men det har hållit mig nykter att greja hemma i sommar. Den enda som fattat är mamma.

Hon sa till mig i somras.

”jag förstår dig. När du är färdig kan du ta en tändsticka och elda upp skiten och bara gå, eller hur?”

ja, precis så är det. Det håller mig nykter att hålla på.

Ibland saknar jag mamma, att kunna kika upp på en fika. Men det var 22 år sedan nu. Har bott långt bort länge.

Här ligger jag å tycker synd om mig själv, jävla självömkan. Kommer hela tiden.Det är inte ett enda jävla dugg synd om mig. Har lite att ta i, men inget är speciellt stort eller svårt. Var för sig. En sak i taget, så löser det sig. Ta Det Lugnt.

Komma hem till huset är inget jag längtar efter. Men ändå har längtan härifrån tilltagit. Börjar bli mätt. Blir trött på min omgivning. Är inte van att ah så mycket folk runt mig. Alla pratar bara om missbruk hela tiden, det kommer ju nya 2 dagar i veckan och så var det för mig också. Men lite tjatigt blir det.

Min rumskompis är bra. Vi har en hel del gemensamt, endast pillren som skiljer oss åt.

Han blev medvetslös i flera dagar då dom avgiftade honom. Vi drack lite lika. Vårt drickmönster är nästan identiskt. Så mycke fyllesnack blir det.

 


Dag 194

Idag blev jag gruppäldste. Lite trevligt.
Får lite mer att göra. Kommer i kontakt med fler. Trevligt.
Mindre trevligt att P redan tagit sig återfall.
Höll inte ens hem.
Fattar inte varför. Men egentligen gör jag det. Hon är alkoholist. Alkoholister dricker.
Det är det vanliga. Det är ovanligt att vi INTE dricker.
Får inte glömma det.
Synd för henne bara, att inte kunna hitta nykterheten efter 2 behandlingar.

Börjar känna mig färdig här.
Vill ut och ta tag i saker.
Saknar dom som åkt. Har svårt att finna nya kompisar. Vill kanske inte finna några heller.
Tycker att sakerna som gjorde att jobbet inte funkade är identifierade och åtgärdade.
Längtar inte direkt, men känns lite klart.
Är tacksam att jag är här, men börjar bli mätt.
Snackade med pajsaren som höll i morgonmötet.
Han är helt av banan.
Tokskalle. Vi är inte längre på kollisionskurs, men kan inte påstå att jag gillar honom.

Bif NCA testet.
Det gick fort utför för dig på slutet
/Rådgivarna
(NCA testet är en massa frågor man får svara på och utifrån det kan man se hur illa ställt det är med en. Får tre olika kurvor. Första, mellan och sena stadiet.
 Svarade på dessa frågor för några dagar sedan.
 Tyckte att jag nog inte va så sjuk, påverkad men hyfsat klar i kolan)

Dag 192

Känner mig seg. Har fått en släng av influensan som går här. Grinig, trött.
I morgon åker det hem ett gång. Kommer at sakna fler av dom.
På Ons åker resten av dom jag umgås med här.Det är trist att det inte kommit några nya som kan fylla deras platser. Endast finnen blir kvar, vi kom samma dag och åker samma dag. Han har blivit rappare på pingis. Vi spelar varje dag, ibland flera gånger. Pratar mycket. Han har nästan gett upp hoppet på en nykter möjlighet. Känner igen mig i hans hopplösa situation, men vi skiljer oss åt lite. Han orkar inte kämpa riktigt. Är inte säker att den gossen klarar detta. Säger själv att han inte orkar en gång till. Hans ögon är ibland mörka när vi pratar. Gillar honom.

Har kommit några pundare. Två av dom är ordentligt irriterande. En tjej och en kille.
Hon skulle promt fota alla som var här. Minnen sa hon.
Ville inte vara med på bild. Blev riktigt irriterad då hon skulle ta foto på mig ändå.
Hade stoppat ner kameran i halsen på henne om hon tagit en bild på mig.
Det ska hon ge fan i bara.
Hon fattade till slut att jag menade alvar och tog ingen bild.
Den andra fåntratten skulle hålla morgonsamlingen. Har liksom vant mig vid en viss rutin och vi är ålagda att läsa ur vissa böcker. Puckot skulle ändra på det. Sa att han visste bättre än oss andra, och skulle dela med sig av sin visdom, genom några budda böcker eller vad fan det var.
Spelar ingen roll vilka böcker eller vad det stod i dom.
Hans överlägsna sätt fick mig att tända till.
Varför tror han att han är här.
Som våran ledsagare i mörkret?
Nä tokfan är här för att han är lika jävla av banan som någon annan av oss. Han och för delen alla här har inget att lära ut, vi är alla här för att lära oss fatta att vi är körda.
Nåväl, han skulle inte göra som vi gjort innan och jag tände till.
Var beredd att klappa till honom.
Men han gav med sig och läste det han skulle efter att han läst sin skit.
Jävla dumma människa. Sabba min morgon med dumheter.
Å jag är som vanligt torsk också.
Låter i vanlig ordning andra bestämma hur jag ska må………suck.
Har inte lärt mig något…..

Tycker att det ska bli lite tristare utan dom som åker. Känner att innehållet tunnas ut i gruppen. Lite väl mycke stofiler som gaggar just nu. Men det kanske kan ge mig något annat. Harr svårt att identifiera mig med gubben K och flera med honom.
Självärderingarna kommer at bli massa lycka till och det gjorde du bra.
Vad jag nu ska med det till…..

Tänkte på när du sa: ”jag kunde inte fortsätta dricka och jag kunde inte låta bli”
Det kände jag igen.
Bevara den känslan i ditt hjärta.
Bif steg2 Lösningen
/Rådgivarna


Dag 190

Idag var mamma, pappa och sonen här.
På förekommen anledning valde E att göra annat.
Trodde att det skulle vara jobbigt med mamma, men det var det inte. Det kändes bra.
Tack B för ett bra seminarie.
Du har underlättat mer än du någonsin kan föreställa dig.
Pratade med henne på tel på kvällen. Hon sa att hon var imponerad av mig och att längst inne i mina ögon hade det tänts ett litet ljus igen. Sist hon såg mig var mina ögon  bara smärta och lidande sa hon.
En mamma kan man kanske lura med ord på telefonen, men aldrig någonsin om hon får se ögonen. En mamma kan läsa ögon.
Pappa tyckte också att det var bra. Tror att jag framledes slipper kommentarer som ”ryck upp dig och skärp dig”.
Är så tacksam att ha fått chansen att komma hit. Det blir så enkelt med lite hjälp.
Sonen kramade mig, sådär gott, som bara ens barn kan göra.
Känns så skönt att kunna känna.

Visst blir jag glad över at höra lovord over mig, men vet att utan AA hade jag inte varit här. Dom borde egentligen lovorda AA, men tror att jag avstår den diskussionen med friska människor.
Hur ska en frisk någonsin kunna förstå detta?

Fick idel positiva omdömen på självvärderingen. Läser och har svårt att förstå att det är om mig. Ödmjuk…..jag…..verkar föga troligt i mina ögon.
Ska passa mig noga för min fiende högmodet.
Lätt att glömma vem och varför jag är här.
Inte beror det då på att  jag varit så ödmjuk, det har jag svårt att ro.

Något som däremot märkts de senaste dagarna är att klumpen i magen är borta och att jag kan sitta långa stunder och bara vara tyst. Ovanligt.
Har börjat titta lite försiktigt framåt. Bara 1½ vecka kvar här nu.
Känner mig inte så orolig att komma tillbaka till jobbet. Kan kanske till och med vara lite rak i ryggen, men det återstår att se.
Känner mig lugn och tacksam för dagen. Min dag.
Mina närmaste är glada att jag finns. Är glad och tacksam över att dom finns.
Sov gott.


Dag 189

Håller med dig till 100%

Idag på lektionen med R, pratades det om Gud, tro, åsikter och synsätt. Tyckte at det var en bra lektion som gav mig mycket att tänka på. Några pusselbitar som föll på plats. Det är ett stort pussel, men några bitar passar och är lagda.

Efteråt blev det en ganska vass diskussion om gud och AA.
Klev in i den ordentligt. Blev vass mot M, barnrumpan. Gick på honom ganska hårt.
Ville testa mig själv lite.
Brukar låta bli dessa diskussioner annars, men kände mig sugen på att testa mig lite.
Kände att jag håller. Det jag tror på håller att ifrågasättas. Det finns en inre styrka i mig som gör att jag lyssnar, men går inte på massa nonsen om ägget eller hönan även i vassare diskussion. Kändes skönt att vara stark i min ståndpunkt, som gäller för mig.
När jag kände att det bär, då la jag ner diskussionen. 
Skiter i hur dom ser på det hela. Mitt enda intresse här, är att få verktyg för mig som jag kan använda i mitt liv utan alkohol.

Förresten vore ju befängt att om jag håller på att drunkna och är ute på ett öppet hav och det mot alla odds kommer en båt till min hjälp.
Att neka hjälp för att båten har fel färg vore inte förståndigt. Det är precis vad många gör, så som jag ser det. Tjafsar om massa skit och tyckande och tänkande.
Vi är alla här ett gäng fyllskallar som inte ska tänka själva. Ju mindre vi tänker själva ju bättre går det för oss. Det har vi tydligt bevisat genom att hamna här.
Mina begåvade tankar och handlingar har fört mig hit. 
Ge upp och lyssna på andra och kom härifrån. Det är min strategi för att lyckas. Ids inte ge mig in i massa galna tyckanden och hålla på någon stolthet som sedan länge är bortsupen och inte längre finns. 
För mig finns bara kyla, förnedring och död om jag tänker själv.
Är tacksam att jag lyckas tänka så. Vore jobbigt att ha sådana tankar.

Idag finns tacksamhet och glädje över att leva och vara lugn, utan att Kung Alkohol finns i min själ.

Var på badhuset. Solade. Sprang på……faaan glömt namnet, ingen större nytta av den här skallen.
Fast kan ju ha mössa på den, så den får väl sitta där.
Trist att min hjärna inte funkar.
Iaf så blev det svårt att förklara vad gjorde i den här stan. Kom inget bra svar, mumlade något bara. Vill inte ljuga mer. Behöver inte heller vara ärlig intill dumhet. Har upptäckt här på hemmet att jag ljuger mycket, har flera gånger fått rätta mig. Genant. Det värsta är att det småskit.
Friserar till sanningen lite, drar bort eller lägger till lite som det passar mig.
Sällan eller aldrig så berättar jag precis, exakt som det var/är. Har bestämt mig för att rätta till varje gång det uppkommer, oavsett tillfälle.
Ska det friseras så ska det vara av någon anledning, inte slentrianmässig dumhet.
Är ju imbecilla som håller på så.
Ska vara på min vakt. Ärlighet mot mig själv och andra är viktigt. Mycket viktigt. Omutlig ärlighet.
Total naken ärlighet mot mig själv och vald ärlighet till min omgivning.
Skall även tona ner mig en del, så livet blir lite enklare.
Känns som ett förhållningssätt börjar tona fram.

Mina tankar är en del hos mamma. Hon kommer nog att tycka synd om mig imorgon. Tråkigt att hon känner så. Hon borde vara glad för min skull.
Men hennes värsta dag, vet var den dagen jag slutade at dricka.
En logik som är svår att förstå, men så är det. Hon säger det ofta.
Kan inte göra mycket mer än att vara nykter och svara på de frågor hon har. Men det hela bottnar väl i oro. Hon hade nog inte insett vidden av mittmissbruk innan dagen D. Kanske var det dumt att berätta för henne, men hon vet bara begränsade bitar. Men hon känner mig, det räckte med en blick så förstod hon ganska väl hur illa det var med mig. Hon har flera gånger påtalat mina ögon. Mina ögon hade sett helvetet och hon såg min smärta, säger hon.
Dolde så gott jag kunde trodde jag. Sen, då dom hälsade på mig och jag hade den där helvetiska torrfyllan och stammade och bar mig åt. Det gjorde inte saken bättre.
Är nervös och spänd inför deras besök i morgon. 
Vill inte att dom ska tycka synd om eller oroa sig för mig. Inte mycket jag kan göra åt det.
I hennes ögon är jag väl hennes lilla gosse, samma som sonen är i mina.
Vet iaf att detta är jobbigt för henne.
Med farsan är det lättare, han går inte med på samma sätt.
Han varken vill eller kan, och det är ju lite lättare.
Fast vad vet jag vad som rör sig inne i hans skalle.

Dag 188

Idag ska jag redovisa 1:2:an
Konstiga och skumma frågor som ställs.
Har inte tänkt på det sättet innan
       1 När drack jag alkohol och varför?
Sicken fråga egentligen.
Kommer ihåg kärringen på alkpol, som jag skulle gå hos (6år sedan).
Satte mig ner och hon frågar på alvar:
-Varför tror du att du dricker så mycket.
-Tror du att du kan dra ner på drickandet?
Sicken pantad jävla kärring. Om jag kunde dra ner satt jag väl för faan inte här hos dig.
Varför??...varför flyger fåglarna fast det regnar?
Hon berättade stolt att det gick gubbar där som kom en dag i veckan och hade gjort det i åratal.
Fast dom va inte nyktra.
Urbota fånigt ställe….. Jag gick dit 2 gånger.
Men nu känns frågan lite mer motiverad. Har suttit i grupp ett antal gånger och lyssnat, tagit till mig.
Mina svar blir:
Jag behövde ingen speciell anledning för att dricka. Kanske belöningssystem, kanske tristess, men jag drack i medgång, motgång, glädje, sorg, solsken, mulet, dimma, medvind, motvind, när postbilen kom eller inte kom, i alla fall mot slutet av mitt drickande.
Varför:
Tja, varför inte. Gillar att dricka. Kanske inte ruset så mycket, men gillar att börja dricka.
Bordet/kylen fullpackad.
Har massor, bara att ta för sig. Det gillar jag. Känna mig bladig.
Trodde varje gång att det skulle bli bättre, men så var det aldrig, bara sämre.
Tog ofta beslut om att sluta imorgon, efter att detta druckits ur.
Detta är min sista fylla, bara idag, imorgon löser jag allt.

Hur gjorde jag då jag inte kunde dricka?

Blev irriterad, inget tålamod, snarstucken. Men var sällan eller aldrig utan.
Ett 6-pack går alltid att fixa.

När var det särskilt svårt att avstå från alkohol?
Vet inte riktigt. Har sällan eller aldrig avstått.

Hur känns det att vara en drogberoende person?
Under slutet av min aktiva tid så var det ungefär som att sitta i fängelse i en ostkupa.
Alla såg mig, men ingen kunde höra mig eller ta i mig. Såg alla, men kunde inte höra eller känna någon. Endast kung alkohols piska existerade.
Nu när det gått några dagar känns det bra att arbeta med mig själv.
Utmanande att vara i krig på liv och död, där alla medel är tillåtna.
Är nyfiken på ett liv i nykterhet.
Ingen skam längre.

Finns det oförätter, kränkningar och misslyckande i mitt liv som jag har svårt att släppa?
Utifrån, nej.
Har insett min roll i en del konflikter jag har med andra och skall släppa.
Kränkningar   -  Vem skulle tillnärmelsevis kunna kränka mig mer än jag själv?
Misslyckanden- Jag ÄR ett misslyckande.
Svårt att släppa – Hårdheten mot mig själv, men börjar kunna titta i spegeln. Straffar mig mindre.
Men ska inte glömma att hårdheten och straffen har tagit mig hit.

Vad brukade göra mig arg, irriterad? Hurdan blev jag då?
På slutet småsaker kunde reta mig, om någon hunsade mig.
Ältade om diskussioner i oändlighet i drypande självömkan.

Vad oroade jag mig för?
Att mitt liv föll isär på alla plan och jag var oförmögen att göra något. Kunde bara se allt falla.

När kände jag dåligt självförtroende?
På jobbet när jag va bakis. Speciellt i diskussioner när min hjärna vägrade fatta. Hjärnan bara låste sig och all logik och vett bara försvann. Tänkte ofta att jag inte jobbade på samma vilkor som andra. Tyckte att dom hade det så jävla lätt. Dom slapp ju trycka i sig en flaska sprit efter jobbet varje kväll och slapp vakna som ett as. Förbannade ofta mig själv då jag var tvungen att ge efter pga oförmåga, trots bättre vetande. Vilket blev kass självkänsla.

Varför har jag inte sökt hjälp tidigare?
Kan du supa din jävel så kan du ta mig fan tåla ett bakrus. Inget å pjoska över. Den taktiken höll tillräckligt länge så att mitt förnuft grusades. Sedan visste jag inte hur jag skulle göra för att få hjälp. Trodde mer och mer att det inte fanns hjälp, men visste samtidigt att jag inte skulle klara det på egen hand.
Inser nu att jag har tur som fick leva….

Ska jag tillämpa AA framledes?
Ja

På vilket sätt?
På det sätt som krävs för att kunna förbli nykter.

Massa frågor som sätter min redan ansträngd hjärna i trångmål.
Konstigt att vara så ärlig inför massa fyllon.
Vet inte hur andra har det, men för mig känns det som om den som farit mest illa är jag själv. Känns inte så tungt tack vare det.
Känner i min själ att beslutet står fast, mer än någonsin.

Ju mer jag arbetar med detta, ju mer inser jag hur nära det var och hur gärna jag vill vara kvar på denna sida. Inser nu fullt ut att om någon livskvalité skall kunna uppnås, då är jag tvungen att avstå helt från alkohol.
Idag har det inte varit någon uppoffring.
Det har inte varit någon uppoffring sedan ångesten och skakningarna släppte.
Visst, får känna på det ibland, men inte som i början.
Men har fattat att det inte finns någon dag som är tillnärmelsevis, inte en skugga så jävlig som min bästa mornar då jag söp.
Tänker jag på dessa mornar, då är det enkelt att vara nykter en dag till.
Kikade lite på nästa uppgift. Vet inte riktigt vad det är som drivit mig att dricka. Ska fundera igenom detta noga.
Är idag tacksam att jag fått möjligheten att vara här.
Hade det jobbigt när ingen på jobbet visste och jag skulle lösa allt själv.
Det är tack vare AA som jag orkade att ta mig hit.
Trodde att jag hade god insikt innan jag kom hit, men det är mycket jag insett här.
Antar att jag inte insett allt än.
Kommer de följande veckorna att vara lika givande, då kommer nykterheten i större utsträckning ligga hos mig själv. Kommer att kunna hantera svåra situationer lättare, med verktyg härifrån. Det och min envishet har tagit mig ända hit och detta skall ta mig in på säkrare nykterhetsmark.  Helt säker är nog svårt att uppnå, men en säkerhetsnivå som möjliggör ett vettigt liv, det borde funka.

Vill verkligen ha ett vettigt liv med livsglädje och vänner.
Känner mig beredd att göra vad som helst för att slippa dricka igen.

Vi åker på NA. Vi åker en kväll i veckan på AA eller NA. Har aldrig varit på ett NA möte innan. Lite mer livat här. Tunga delningar. Fick bricka för mina 6 månader. Kände mig stolt och tårarna var inte långt borta.
Har inte snutit dessa dagar ur näsan direkt.
Tänk att jag min gamla fylltratt har uppnått så många dagar. 
6 månaders nykterhet.
Å dessa dagar kan ingen jävel ta ifrån mig.
Inte ens Kung Alkohol.
Dessa dagar har jag, hur det än går i morgon.
Å går allt åt helvete så skall dessa underbara dagar finnas i mitt hjärta. To The Bitter End.
Underbara dagar, vissa har väl haft lite solk på sig, men jämförelsevis med då jag söp, så har ALLA dagar varit underbara.
Häftig känsla, 6 månader som inte ens Kung Alkohol kan ta ifrån mig.

Törs absolut inte räkna med att få kraft att göra detta igen. När jag senast låg utslagen på mitt köksgolv och förbarmades kraft och möjlighet att ändra på mitt liv, hjälp från min högre makt.
Tror inte för en enda sekund att kraften kom från mig själv, utan jag gavs en möjlighet att ändra mitt liv.
EN chans.
Tror att det vore lite väl mycket begärt av min högre makt att han skulle ge mig kraft en gång till. Så som jag ser det är det EN chans, se till att ta den. 
Vill verkligen dö nykter, vore trist att dö och inte ens komma ihåg att jag levt eller vad jag dog av.
Så vill jag inte sluta.

Träffade läkaren idag. Han berättade att min typ av alkoholist är den nya sorten, känns ju kul att i alla fall vara modern. Detta med after work, pubkkultur osv Alkoholen har tagit mark hos alla människor. Den nya typen dricker mer regelbundet och alkoholismen kommer smygande. Dom kroppsliga skadorna blir mer utbredda och större efter långvarigt lågdrickande utan vita perioder. Han säger att i hans väntrum sitter nu folk lugnt och städat och väntar på sin tur. Välklädda och rena.
Instämmer i det han säger och inser vidden av alkoholproblemet i samhället.

Kanske kan jag, om jag tillfrisknar, vara behjälplig i någon form. Betala av på ”skulden” till AA, på något sätt, men har en bit kvar dit…….
Mår just nu bra, tycker att detta utvecklar mig.

Spelar pingis med finnen varje dag. Vinner enkelt över honom. Han skakar rejält fortfarande, är riktigt risig. Så gäller att vinna över honom nu, får nog stryk av honom när han piggat på sig lite.
Han har bollkänsla, det syns. Fast koordination, den har han inte just nu.
Gillar honom. Gillar nog varandra. Pratar mycket. I den mån nu en finne pratar alls. Men en riktigt trevlig kille är det. Vi kom samma dag. Han var inte i så bra skick då, men repar sig.
Har träffat några andra här också.

L en trevlig beslutsam kille som har lite nykterhet innan. Satte sin bil i ett träd och verkligheten flinade honom i ansiktet. Vaknade på sjukhus och insåg att det nog finns en poäng med att ändra sitt liv. Tror på honom.
J en ung grabb som inte riktigt vet vad han gör eller vill.
Polisen som är hyfsat beslutsam, luttrad och nog en riktig buffel och har erfarenhet av livets baksida.
M, pojkaktig, barnslig, tycker detta med brännvin är rätt häftigt.
P en tjej som är här för andra gången, lyckades inte hitta nykterheten förra gången.
Gubben K som supit bort hela hjärnan, tror att han är företagsledare och endast oturen tagit honom hit. Gubben sprider irritation och drar på sig en hel del ilska.
Vi har bildat en liten grupp. Umgås en del och pratar.
Men konstigt nog finns det inte tid över på något sätt. Vi gör inte så mycket på dagarna, men sitter å hänger gör vi inte heller.
Känner mig lugn och beslutsam. Tålamod är något som jag börjat få. Har aldrig haft det innan jag hamnade här. Har inte bråttom på samma sätt, men såsar inte heller. 
Har  inte har tid med massa trams.
Har inte råd.
Min nykterhet skall bli genuin, eller i alla fall så genuin den nu kan. Har inte tid eller lust med funderingar kring hönan eller ägget, utan arbetar vidare utan att ifrågasätta saker som inte måste ifrågasättas.
Har ju funkat hittills.

Saknar sonen. Har inte ringt till honom än. Skickade ett sms.
Han finns inte så mycket i mina tankar,  ingen finns i mina tankar. Arbetar med mig själv.
Men saknar min lilla gosse.
Till helgen kommer det mycket besök till mig. Mamma och pappa sonen och E, kanske även min sponsor. Ser fram emot det med blandade känslor. Tror att det är viktigt för mamma och sonen att se mig. Pappa kommer också, lite överaskande, men kanske han lyckats få upp strutshuvet ur sanden. Tror inte det, men kanske. Tror ju numer att förändring är möjligt för alla………

Du resonerar sunt och verkar ha förmågan att vara här och nu.
En känsla jag får då jag läser vad du skrivit är att du nått din personliga botten, att det är färdigdrucket, att du är beredd att göra det som krävs.
/Rådgivarna


Dag 183

Ska reda lite i mina relationer. Har ju kommit upp lite om det.
Har inte på något vis någon avsikt att inleda ett eller fortsätta någon relation med livskamratinställning. Ser endast till att ha sexuella relationer. Är ju inte bara E jag träffat. Har bara blivit så, hon vet ju förvisso om att jag inte är så pålitlig. Har inte smugit med hur mitt tidigare liv sett ut. Men märker att E nu vill ha en mer ”riktig” relation, dvs mer än sex. Å då står jag inför ett val. Låta E flyta iväg och istället träffa lösnummer. Tror att hon väntar på mig till jag kommit ur den här jävla soppan. Men vet inte om jag klarar en relation. Vet ju inte vad det kommer för kille ur den här skiten, Vet ju inte ens om jag e nykter imorgon. Det slår mig ofta att jag inte känner mig själv. Vet ju inte så mycket om mig, egentligen. Ibland reagerar jag och säger saker som jag inte visste att jag tyckte, eller reagerar konstigt på saker och fattar inte varför. Tror att det beror på att jag inte känner mig själv.
Men ju mer jag funsderar så är jag tvungen att låta E vara ifred. Lämna henne. Blir inte bra om jag inte är trogen och så. En stor nackdel med detta är att jag blir otroligt ensam. Har ju bara E. E är min enda vän när jag ärligt ser på det. Dom kvinnor jag skulle träffa är ju med mig bara för sex, dom har ju sitt liv. Nåja, jag är inte beredd att gå in i förhållande och jag kan inte tänka mig att leva utan sex. Lösningen kanske är bra.
Min historia med kvinnor är minst lika trasslig som med spriten, dock något mindre konsekvenser…
Men antar att om jag anammar AA så kommer detta att lösa, i alla fall på sikt.
Vet inte riktigt hur mycket av mina kvinnoaffärer jag kommer att vara tvungen att reda ut. Men har, även som aktiv, varit ganska rak med vad jag har velat. Har aldrig utgett mig för att vilja stadga mig med familj osv.
Har haft massor med kvinnoaffärer, men har inte, som jag vet, en enda bitter som skriker om att hon blivit lurad av mig. Som inte visste att jag inte ”va att lita på”. Känns lite skönt att inte akut behöva reda i sån skit också.
Fast visst har jag tagit för mig av kvinnor, det har jag…
Vill inte släppa detta i gruppen, inte av rädsla eller feghet. Men skulle inte gilla det, men gör det om det påverkar mitt tillfrisknande.

Pratade med min chef på tel idag. Kände att jag blev nervös och pladdrade. Måste lära mig att ta det lite lugnare. Inte vara så gåpåig utan låta andra föra samtal och skeenden. Viktigt för mig.
L kommer i alla fall sista helgen och är med på seminariet. Bad honom samla ihop frågor till mig som han vill ha svar på till dess. Känns angeläget för mig att det inte finns massa outtalat då jag kommer tillbaka till jobbet.

Det du skriver om låter mer som något tar i 4-5 steget (OM det stör sinnesron!) Här är det mer fokus på direkta konsekvenser av drickandet och sådant som ”triggar” drickandet.

Bifogar steg 1:2
Tankar känslor och situationer som ledde till första glaset.

/Rådgivarna

Tankar känslor som ledde till att jag söp??
Hmmm......behövde väl inte tänka så mycket för att supa.....men ska fundera lite över dessa frågor



Dag 182

Så har helgen gått. Det har varit en lärorik helg. Tycker at det är bra med familjedagen, men det tar på krafterna. På självväreringen fick jag idel positivt från min grupp, det va kul.
Hade bestämt mig för att sätta åt K ordentligt. Har retat mig en hel del på honom. Pratade med en kamrat och kom till insikt att jag återigen låter andra styra mitt humör.
Jag kritiserade K utifrån hur jag känner det när han klampar på.
Det blev jättebra. Fick sagt det jag ville, utan att såra honom.
Han fick balanserad kritik och en tankeställare..........hoppas jag iaf, men det spelar ingen roll längre.
Jag bär inte längre på något utan kan fokusera på det jag är här för.
När jag läser orden på fråga två, så har jag svårt att inse att det är jag som fått det omdömet.
Ett bra omdöme, idel positivt från var och en. Roligt. Stärkande.
(vi gör en utvärdering om varandra varje söndag, där man säger hur man tycker var och en utveckklas)

Tänker en del på mitt förhållande med E.
Å en a sidan vill jag vara seriös och ha ett förhållande med henne, typ vill inte mista. Vet vad jag har. Vet att hon tycker mycket om mig, men jag har nog inte varit den trogna typen mot henne.
Ska jag vara på väg att tillfriskan så bör jag nog släppa iväg henne och hålla mig till mina lösnummer. För ska sanningen fram så är jag nog mest ute efter kött, inget annat.

Tycker att jag har haft tur med rumskompis, det är en trevlig kille som jag kommer väl överrens med.
Det som ger mig lite ångest är nästa helg, då kommer E och sonen hit + mamma å pappa + arbetsgivare + C. Känns som om det kommer att bli lite häktiskt.
Men det kommer att gå bra.
C får det dock lite svettigt, han ska träffa mina föräldrar, å kanske åxå ha kontakt med jobbet framledes.

Jag fick info att jag ska gå på eftervårt på fredagar, det kan jag inte. Jag kan inte On el Fre. Har förklaringar om det behövs.

Ser fram emot veckan, tycker att det ska bli lite tomt efter J

En i gruppen ställer frågan läkaren:
-När kan man börja dricka socialt igen?
Läkaren svarar dröjande:
-          Du kan prova efter 23 ½ år.
-          Va? Så länge? Å varför just 23 ½ år?
-          En annan patiernt väntade i 23 år, och det funkade inte.
Stämmingen lättade gott. 
Gillar hans utstrålning. Många letar fel på honom, och tycker sig hitta det åxå.
Det kanske finns fel på honom som det gör på dom flesta jag träffat. Men jag känner nog att jag har egna fel och brister att ta i som räcker precis för mig, behöver inte reta mig på andra åxå, det skulle bli för jobbigt. Så jag gillar honom okritiskt.



Du funderar väldigt mycket. Bra! Utnyttja den tiden här föratt få en rätsida på så mycket som möjligt. Jag håller med dig ang. Relatione. Enkrukväxt skulle nog vara en bra början (du såg 28 dgr!!!) Man måste skaffa sig en bra relation till sig själv, först å främst, innan man är mogenatt tänka på en livskamrat. Ge dig själv den tid du behöver.
/Rådgivarna




Dag 181

Så va då denna dag till ända. Det va ju lite speciellt att berätta så öppet inför så många.
Kände mig naken.
Blev kränkt av att gubbarna inte kunde fatta att dom skulle hålla käften, men inte mer än att jag kunde hantera det. Tycker återigen att jag borde fokusera på mig själv inte på gubbar.
Men har en förmåga att låta andra styra. Men inte länge till ska arbeta bort den sortens tankar……….*klokt*

Tycker att min life story gick bra idag. Men det jag hade tänkt blev det ju inget av såklart, kom annat istället.
Hade heller ingen aning om att det var så känsligt för mig, fast hade jag ärligt tänkt efter, innan, så hade jag vetat det.
Kände mig naken och utlämnad. Grät en del. Svårt att få struktur. rörde ihop det. Men sa det jag hade tänkt och stretade på. till slut va tiden ute. Va helt slut efteråt. till och med gubbarna såg lite tagna ut.
Mamma har alltid varit viktig för mig, kanske inte så mycket för vad hon sagt och gjort, men det har varit skönt att höra hennes röst i telefonen genom åren. Har nog inte alltid varit glatt för henne.
Nyttigt att titta tillbaka på mitt liv, mycket som poppar upp.
Känner mig, trots allt, ganska nöjd med dagen.

Det va en riktig rivstart idag.
Tack för din berättelse. Ärligt och omtumlande.
Tänk vad mycket det fanns där som du inte visste om.

Stark berättelse
Inte konstigt att du reagerar, det var ju första gången du
Berättade hela historien.
Att du reagerar är friskt
/Rådgivarna

Har för avsikt att bli frisk
/Jag
Det går verkligen framåt. Trevlig helg
/Rådgivarna

Dag 180

Vi har grupp.
 Sitter i en ring i varsin fåtölj. Känns skumt att sitta så här. Terapigrupp....bara ordet....brrr
Men är ganska ok. Vi pratar om våra känslor. Lyssnar och tar till mig.

Skriver på min life story. Förundras över att det hela tiden tillkommer saker. Har en ganska lång historia. Är svårt att få ihop något vettigt, blir lätt bara elände eller bara glamour. Skall försöka skriva helt ärligt så som jag minns det.
Är aldeles slut och somnar som en stock.


Lycka till imorgon
/Rådgivarna

Dag 179

Idag känns det lättare. Enklare att påbörja det jag kommit för att göra. Lära mig hantera min nykterhet.
Vi ser på film.
Är raslös efter filmen om Karl-Erik.
Filmen berör mig. Känner igen mig.
Till och med gråter under filmen, ovanligt för mig. Ovan att bli berörd.

Blir irriterad på mig själv då jag inte kan låta bli att irritera mig på andra i gruppen.
Måste fokusera på mig själv.
Pratar med E på telefon, känner mig längt långt ifrån henne idag.
Sover oroligt, har tankarna på min story.
Så många år. Så mycket som hänt. Så mycket jag glömt.
Både kul och mindre kul saker. Nästan som att läsa en bok om igen. Har mycket sällan sett bakåt i livet. Känner att det även funnits positiva saker. Men mest tragik och konstigt agerande från min sida.
 
Dethänder en del med dig, det syns. Skönt
/Rådgivarna

Dag 178

Vaknar tidigt, riktigt tidigt. Nattmaran har ridit hårt i natt.
Är inte lugn. Trött och nere. Irriterande att vara så instabil. Har varit det sedan jag nyktrade till. Håglös.
Går mest på vilja. Vill inte umgås med de andra, men vill inte heller vara ensam på rummet.
Längtar efter E:s varma famn och kropp. 
På eftermiddagen/kvällen känns det bättre.


Dag 177

Börjar känna mig väl till mods. Sonen och E hälsar på. Känns skönt att sonen sår se hur jag har det. Att jag inte sitter på kåken eller hispan i alla fall. Mina misstankar omatt han går och oroar sig för mig bekräftades. Vi pratade en hel del. Sonen lyssnade och tog till sig av dagen.
Vill vara ifred från det ”civila”, har viktigare saker att tänka på just nu. Min nykterhet.
Idag släppte jag lite om mig själv, liten övning inför life storyn. Känner att jag berätta sanningen. Fick rådet att l tömma min ryggsäck.
Har inga spektakulära saker, inga stora hemligheter, men har aldrig någonsin berättat sanningen för någon. Har alltid friserat till det så att det passar mig. Är glad att jag faktiskt inte har några riktigt mörka hemligheter. Dock är det jag bär på tillräckligt för mig. Behöver inget mer.
Att se mig själv med nyktra ögon, det är ju det jag gör nu. Se min egoism, mitt högmod dominera min personlighet. Se hur jag satt mig själv i första rummet.
Nu har denna föga trevliga begåvning tagit mig till ända till behandlingshem.
Men känner mig stark i min övertygelse att det faktiskt går att ändra mitt beteende och skapa en tillvaro som jag vara tillfreds med.
Har faktiskt stora möjligheter till det. Men bara om jag lyssnar på dom som gått före. Har gjort det hittills.
När jag nu på kvällen tänker på min kommande life story känner jag ingen klump i magen längre. Känner mig ganska lugn.
Går igenom den gångna veckan innan jag kom hit. När det uppdagades på jobbet. Det var det jobbigaste jag någonsin varit med om i mitt liv. Led alla helvetes kval och satt på masssa jobbiga möten med massa olika människor. Nu. Efteråt känner jag att det var rätt.
Skönt att kunna förlikas med det jobbiga.


Dag 176

Får svar i min dagbok:
Välkommen
Du bestämmer själv var ribban skall ligga.
Ha en bra helg
/Rådgivarna

Känner mig lugnare till mods, men blev otålig av att åka och bada.
Har svårt att känna något av delningarna, tänker mest utifrån mig själv.
I morgon kommer sonen. Vet inte riktigt hur jag känner inför det. Men är nog positivt antar jag.

Tror att detta kommer att bli bra, men är trött. Känner mig sliten. Är nog en reaktion på anspänningen sista dagarna. Har ju minst sagt varit lite turbulent. Skönt att vara ensam på rummet, lättare att samla tankarna. Har hittat motivationen igen. Snart kommer nog orken också, känner mig mer positiv.