Dag 84


 

Vaknar åsså va den dan förstörd…………
 


Dag 83

Vaknar av att farsan kör röjsågen.
Ler inom mig. Ibland är han som ett barn. Men jag känner mycket ömhet för min pappa, på ett sätt jag aldrig gjort innan. Han gör så gott han kan och det räcker för mig.
Känns svårt att begära mer.
Vi färdigställer plintarna och jag får lite förhållningsregler om hur och vad jag ska snickra så det blir bra.
Lyssnar på det han säger å en del är inte så dumt. Känner mig tillfreds trots stamningen.
När alla åker så känns det skönt.
Att få vila lite. Slappna av.
Men har klarat att ha alla här och tror att alla har varit nöjda med att vara hos mig. Bara syrran saknades.

Förbereder mig att gå på möte. Är tillfreds.


Dag 82

Har sovit djupt och hårt hela natten.
E gnäller för att jag har snarkat och levt om.
Men jag är utvilad och känner mig piggare. På dagen grejar vi hemma, det är skönt och jag trivs.
Tyvärr stammar jag även idag, men ingen kommenterar det så det stör bara mig…..tror jag.
Men känner att mamma iaktar mig, som en orolig hönsmamma. Kan förstå henne.
Känner mig trots detta…. lite lycklig. Har nästan alla människor jag älskar omkring mig.
Det är härligt att leva. Fast sonen blir lite dålig och jag kör hem honom. Vi pratar inte så mycket men jag ser på honom att han gillar att jag är nykter.
På kvällen fikar vi på krogen. Dricker kaffe. Det känns ok. En härlig kväll, med lagom värme.
Känner att det är fint att vara nykter. Trots att pappa har varit lite iglig på mig idag så har jag hanterat det bra, jag har inte gått igång eller ngt. Vet att det är inte lätt för honom att förstå att mitt gamla beteende inte finns kvar, även han måste ju få tid på sig att vänja sig.
Somnar trött men lycklig.


Dag 81

Vaknar bakfull som ett as.
Va hos en kompis igår, det va fest å jag drack. Ligger på mage, utslagen.
Huvudet molvärker och jag mår genuint illa.
Kommer sakta till sans. Det är ljust ute.
Den välbekanta smaken av självdöd råtta i min mun.
Men är ju hemma.
Hur faan kom jag hem igår?
Vet att jag ställde en kasse öl i kylen igår. Tror att det va 8 flaskor starköl. Är törstig på mer.
Tar mig ur sängen. Öppnar kylen. Det finns ingen påse här.
Vad fan nu? Är säker på att jag ställde in en påse.
Bilen står på uppfarten. Faan, har jag kört hem? Men D, där festen va, bor ju 10 mil härifrån.
Kommer inte ihåg att jag åkt någonstans igår.
Sakta går det upp för mig. Har drömt.
Baksmällan smakar skit i min mun. Hur är detta möjligt.
Detta är otäckt.
Har Jag drömt, och vaknar bakfull??  Omöjligt.
Tittar mig i spegeln. Är fyllesvullen, rödsprängdaögon och jag skakar.
Har huvudvärk som vid baksmälla. Tvekar om det har varit en dröm.
Men vet ju att jag har inte druckit.
Har ångest. 
Snart kommer morsan å farsan hit.
Mår skit. Tvekar om jag kan ringa till någon.
Tittar i mina böcker. Letar efter svar, men jag är så jävla trött på detta nu.
Det här jävla helvetet står mig upp i halsen.
Kastar dessa förbannade böcker i väggen.
Känner tårarna rinna.
Orkar inte detta. Inte idag. Inte nu.
Mamma å pappa är ju snart här. Helvete.
Jag ringer till M. Han skrattar.
Fräser åt honom. Är väl faan inget kul det här. Idiot.
-Ta det lugnt, sätt dig ner. Det är lugnt. Ingen fara, säger han
Så jävla lätt för han å säga. Det är inte han som ska ha sina föräldrar här idag.
Han vet vad det är med mig. Torrfylla.
Han säger åt mig att sätta mig ner. Tänka på att jag inte drack igår och då ska det släppa.
Vi avslutar.
Gör så gott jag kan men det är inte lätt. Men ta mig fan, det släpper.

När mina föräldrar kommer är jag helt kass. Helt slut.
Stammar. Orkar inte hålla skenet uppe, utan får brytningar av ångest.
Mamma o pappa är ställda.
Dom ser hur jag har det bakom kulisserna. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig idag. Mamma tycker att det är bra att dom får se hur det egentligen är med mig. Hon har misstänkt att jag mår sämre än vad jag sagt.
Jag finner inget egenvärde i att må så här rätt i ansiktet på dom.
Ångesten stamningarna känns inte ok, inte nu.
E kommer och vi grillar.
Uthärdar dagen. Jag å E åker till hennes lägenhet.
Ytterligare en dag i nykterhets ljus har förflutit.
Stensomnar helt å totalt slut.

Dag 80

Vaknar tidigt. Sätter mig på nätet lite. Går och lägger mig igen. Vaknar vid 12-tiden.
Vad skönt det är.
Har sovit utan ångest. Kan inte minnas när jag gjorde det senast. Är nästan utvilad. Känns ovant.
Försöker greja lite i köket. Går trögt.
Känner mig betydligt lugnare idag.
Mamma ringer. Dom kommer och hälsar på mig imorgon.
Ska bli roligt att visa upp mig nu.
Mamma kommer nog att bli lite lugnare nu när hon ser hur bra jag blivit.
Pappa är ju som han är, oroar sig på sitt sätt. Tror att han kommer att uppskatta att se mig nu.
Vad livet är skönt utan en massiv klump i magen.
Känner ett sting av tacksamhet att jag får uppleva denna dagen. En dag utan ångest ingen klump i magen.
Somnar nöjd och tillfreds när jag lägger huvet på kudden.


Dag 79

Vaknar i ångest.
Kan inte äta frukost. Knappar på datorn. Skriver lite life story.
Ringer M.
Den där life storyn rör upp mig, fast M tycker att det är en jobbansökan.
Ringer Mamma som berättar att även hon anser att jag va chanslös mot spriten från första början.
C ringer, det känns skönt när han ringer, vi pratar en stund. Berättar om mitt steg med M å att jag vill ta det med honom parallellt. 
Åker till M med en klump i magen. Berättar så gott jag kan om mitt liv.
Ser att det jag skrivit är inte i tidsordning.
Vet inte i vilken ordning saker har hänt, känner mig otroligt naken.
Ensam och naken, helt naken.
Är rädd. Klumpen i magen är större än en fotboll.
Gråter hos M. Fy faan vad naken jag är.
Detta är jobbigt.

Tar mig därifrån. Kommer hem och är förvirrad. Försöker äta men det växer bara i min mun är orolig och ledsen. Gråter lite.
Känns bättre, men kan detta verkligen bli bra???
Ringer till C, men han svarar inte.
Hoppas att han inte ringer upp, jag vill plötsligt inte prata med honom.
Vill vara ifred.
Ska åka på möte ikväll. Ska på 2 möten.
Klumpen växer i min mage.
Kan detta verkligen bli bra????
Biter ihop och tar mig i kragen, åker på möte.
Är på 2 möten, det första ger mig inte så mycket, men på det andra får jag mig lite beska sanningar och ångesten släpper. Det verkar vara över för denna gången.

Det är troligen Självömkan som visar sitt fula nylle.


Dag 78

Åker till M.
Har skrivit min life story.
Tyckte att det här vá djupt å fint.
Det tyckte inte M.
Ifrågasätter vad detta är. Tycker att det är en jobbansökan jag skrivit.
En jobbansökan???
Vaddå?? Fattar ingenting. Det är ju jättebra skrivet. Tycker M är dum i huvet.
Åker surt därifån.
Åker på möte.
Ringer till C, men han svarar inte.
Känner mig ensam och är orolig.
Gillar inte att M tyckte det va kass det jag skrivit.
Fick bakläxa, hur fan kan man få bakläxa på sitt eget liv??
Borde vara omöjligt. Jävla typ den där.
Har ångest på kvällen.
Det är jobbigt med life story.
Kan inte sova allt bara snurrar för mig.
Mår inte bra. Jävla skitliv jag har levt.
Men fast besluten att tvätta min byk.


Dag 77

Tar E:s hoj på möte i stan.
Tycker inte att det é så svårt att hålla mig nykter idag.
E och jag äter gott och har det ganska mysigt trots allt.
En behaglig dag att leva.
Är ju ganska enkelt det här.