Åter till verkligheten

Fick lite tips om förhållningssätt på arbetsplatsen, med mig hem från hemmet.

Många patineter som återvänder till sin gamla omgivning efter avslutad behandlingupplever en del problem.
Arbetet:
Som nykter alkoholist är du en främmande fisk. För en del kan din nykterhet ses som ett hot mot deras eget drickande/droganvändning.
Dina arbetskamrater har antagligen sett utslagna gatualkoholister framför sig då man pratar om alkoholister. Att du som är i samma ställning, har liknande förhållanden och kanske ett dryckesmönster som påminner om hans/hennes får ju vissa konsekvenser.....

Vidare är kunskapen på din arbetsplats vad gäller beroende sjukdomar normalt mycket liten.
Naturligtvis kkommer frågor som:
-Kan du vara med på fetsen?
-Ska vi arrangera spritfri fest?
-Ska vi låtsas att vi inte vet?
-Låta dig vara ifred?
-Tål du höra våra historier från helgen?
-Ska vi kolla dig?
Osv, osv

Ett vanligt skäl till ovänligt bemötande när du kommer tillbaka från behandlingen kan vara att dina arbetskamrater har ett dåligt förhållande till alkohol/alkoholister.
En miljon svenskar har en alkoholist i sin närmaste omgivning. Det finns stora möjligheter att någon på just  din arbetsplats har haft ett eget "litet helvete" med detta.

Hur hantera deta?
Till att börja med är det den aktive alkoholisten som människor brukar reagera mot. Vår erfarenhet säger att när man väl förklarat att man gått genom behandling för att tillfriskna mot sjukdomen, brukar alkoholisten/drogmissbrukaren mötas med respekt.
Ett vanligt omdöme är att det är starkt att ta itu med sina problem.
Det är viktigt att att göra klart för sina arbetskamrater att det är DU som ändrat din livsföring, och att detta inte behöver ändra din arbetsplats.
I de fall din nykterhet leder till att du utsätts för trakasserier, dra dig inte för att ta upp detta med dina kontaktpersoner på arbetsplatsen.

Kom dock ihåg att det vanligaste är att du blir bemött med respekt!
Du uppfattas som någon som gjort en stark insats.

När du varit tillbaka på arbetsplatsen en tid, inträffar det ofta att arbetskamrater vill "lätta sitt hjärta" för dig när det gäller hans/hennes egna eller närstående problem.
Tala om hur du gjorde för att få hjälp. Låt den ta egna beslut som kan vara riktigaq i deras fall.

Känner du mig?

Vem är jag?
Jag är den största brottslingen i historien.
Jag har dödat fler människor än som fallit i alla krig i världen.
Jag har gjort människor till vrak.
Jag har fövandlat många förhoppningsfulla ungdomar till hopplösa samhällsparasiter.
Jag har fört oräkneliga miljoner in på dåliga vägar.
Jag har förstört de svaga och krossat de starka.
Jag har gjort visa människor till dårar.
Jag har lagt ut snaror för den oskyldige.
Den förtvivlade fattiga hustrun känner mig.
De hungriga barnen känner mig.
De föräldrar, vars hår grånat i sorg över barnen, känner mig.
Jag har ruinerat miljoner och skall försöka ruinera många miljoner till.

Mitt namn är:         
                                  
KUNG ALKOHOL


Dagen idag.

Dagen idag är en märklig dag, Den är Din.
Dagen igår föll ur dina händer.
Den kan inte få något annat innehåll
Än du redan gett den.

Dagen imorgon har du inte fått löfte om.
Men dagen idag, har du.
Det är det enda du kan vara säker på.
Den kan du fylla med vad du vill.
Använd dig av det.

Idag kan du glädja en människa,
Idag kan du hjälpa en annan.
Idag kan du leva så,
Att kanske en annan ikväll kan tacka dig,
För att just du finns till.

Dagen idag är en betydelsfull dag,
Den är din


Alkis, vad är det?

Journal of the American Medical Assosiation (Aug 1992)
Alkolism är en primär, kronisk sjukdom,
vars utveckling och symtom påverkas av genetiska,
psykosociala och miljöbetingade faktorer.
Sjukdomen är ofta progresiv och dödlig.
Den karaktäriseras av
försämrad kontroll över drickandet,
tankemässig koncentration på drogen alkohol,
bruk av alkohol trots skadliga konsekvenser och
störd tankeförmåga, främst förnekande.
Vart och ett av dessa symtom kan vara kontiunerligt eller periodiskt.

Svenska akademin:
Person, som har till, sjuklig vana att i öfvermått begagna starka drycker; person, som lider af kronisk alkoholism; drinkare.

Minnesotamodellen antaganden  (12 stegsprogrammet)
Alkoholism/kemiskt beroende är:
-Obotligt Kroniskt
-Progressivt
-Primärt
-Dödligt
-Behandlingsbart
-Ingens fel

WHO:s  6 kriterier för alkoholism / skadligt bruk (minst 3 av 6 ska uppfyllas)
-Toleransökning
-Abstiens
-Tankefixering
-Kontrollförlust
-Sociala skador
-Fysisk/Psykisk sjukdom
Toleransökning-Abstiens-Tankefixering-Kontrollförlust-Sociala skador-Fysisk/Psykisk sjukdom
Alkoholism/kemiskt beroende är:-Obotligt Kroniskt-Progressivt-Primärt-Dödligt-Behandlingsbart-Ingens felToleransökning-Abstiens-Tankefixering-Kontrollförlust-Sociala skador-Fysisk/Psykisk sjukdom

Vad/Vem är alkoholist? från sonen

Vad är en alkoholist / Varför blir man alkoholist?
En alkoholist är en person som upprepade gånger hamnar i plågsamma livssituationer genom sitt drickande men ändå fortsätter att dricka.
Om vi bortser från de så kallade ”A- Lagarna” som bara utgör några få procent (5%) av de totala missbrukarna så ser alkoholisten inte ut på något speciellt sätt.
De allra flesta alkoholister har familj, barn, arbete, och ett socialt liv som alla andra.
Vad som skiljer en alkoholist från andra som inte har alkoholproblem är att de beter sig annorlunda när dom har druckit alkohol. Alkoholisten förlorar sin förmåga att kontrollera hur mycket han/hon dricker när personen väl börjat dricka. Att varje gång personen börjar dricka är han/hon tvungen att fortsätta till höggradig berusning. Dvs att personen tappar kontrollen över alkoholen (alkoholen är starkare än personen).
Alkoholisten har inte kontroll över dessa processer som man betraktar som en sjukdom. Sjukdomen kan möjligtvis hejdas men inte botas. Dvs ”en gång alkoholist alltid alkoholist”, en alkoholist som slutat dricka kan aldrig börja dricka igen som en vanlig person.
Alkoholister har väldigt stort ego, de är självupptagna och är ganska omogna. Alkoholister tror sig kunna klara allt på egen hand, ”de har inga problem, ingen ska komma och tala om för dom va dom ska göra, de vet alltid bäst själva, de kan sluta dricka när dom vill, de är inga alkoholister”. Dvs självförnekelse.
Svenska akademin beskriver ordet alkoholism såhär: Person, som har till, sjuklig vana att i övermått begagna starka drycker; person, som lider av kronisk alkoholism; drinkare.

Alkoholist kan alla människor bli för att alkohol i sig är beroendeframkallande. Långvarig och hög konsumtion kan leda till alkoholism, oberoende av kön, ekonomi, familj osv. Det finns säkert lika många orsaker till att man blir alkoholist som det finns alkoholister. Det finns ett antal särskilda saker som kan vara ganska vanligt för en person som får alkoholproblem senare i livet tex. att personen är rädd, ensam, trött, ledsen, stressad, arg eller har arvsanlag för det mm. Personen behöver inte ha problem med något av ovanstående, kanske helt enkelt bara festar för mycket.

sonen

Lite historik i korta drag

Hur kunde det bli såhär?
Det va ju inte det här jag drömde om som ung, eller va det just detta jag drömde om?
Växte upp i ett helt normalt hem, utan vare sig missbruk eller andra missgynnande förhållanden. 
Skulle jag vilja hitta något att skylla på så kan jag kanske skylla på att vi flyttade två gånger under min skoltid, eller kanske att jag och min pappa och jag aldrig funnit varandra.
Men vid en ärlig rannsakan, så kan jag inte se att det skulle finnas något som skulle göra mig mer benägen att trösta mig i spriten.
Sprit har inte varit en tröst för mig, för mig har det varit ljuset, det som gjort livet värt att leva.
Den osläckbara törsten vaknade en dag då jag va 15år.
Minns i detalj hur jag reagerade på att dricka. Hade köpt en halvflaska Explorer av en äldre kompis och jag drack upp den själv, rent. Spriten var köpt till en fest, men jag kunde inte motstå frestelsen att smaka lite, det blev hela flaskan. Var torsk.
Detta var ett beteende som skulle kvarstå resten av mitt missbruk. 
Alkoholistiskt drickande från dag 1.
Dagen efter kände jag mig såklart ångerfull, hade varit ganska stökig och bråkat, särskilt med min pappa. Men jag minns fortfarande min tankar när jag satt vid köksbordet och gjorde avbön, en avbön som jag visste var lögn. Min första lögn i samband med alkohol. Utvecklade med tiden en utomordentligt skicklig teknik i denna ruttna konst med åren.
Den ljuva spriten hade presenterat sig för mig.
Tonåren förflöt och jag drack regelbundet, fast inte så mycket mer än övriga kompisar, mina kompisar.
Flyttade hemifrån och hamnade i Göteborg. Fyllde 20 år och äntligen kunde jag handla det jag ville ha själv. Min dåvarande flickvän tyckte att jag drack för mycket, men det var inget att bry sig om. Höll med henne och såg lite ledsen ut så slutade hon att gnälla om drickat.
Mitt första riktiga bakrus kom efter en vecka på kanarieöarna. Låg hemma i min säng i tre dagar och skakade. Satte inte detta i samband med mitt kopiösa supande utan övertalade mig om att jag sovit för lite.
Min andra baksmälla kom -92, då jag efter 31 dagars drickande tvärt avbröt och skulle bli nykter. Inser nu att jag dessa dagar lekte med mitt liv. Vet nu att det är livsfarligt att bryta så. Men så har jag alltid brutit. Kan säga att man inte mår speciellt bra dessa dagar. Min 3:e baksmälla kom -97. Skulle då lägga av med spriten.
Uppbådade ALLA krafter jag hade.
Det höll i 10 dagar.
Därefter har jag inte brytt mig om att försöka sluta.
Min kropp hade nu börjat ta stryk. Blackouterna tilltog i styrka och längd.
Mitt blodtryck ökade dramatiskt, har 2 gånger legat hemma ensam och varit övertygad om att jag skulle dö. Visste inte då att det var blodtrycket som spökade. Trodde att det var något annat.
Kategoriskt har jag vägrat söka eller ta emot hjälp i någon form.
Har alltid tvingat mig att jobba, under mottot orkar jag supa orkar jag jobba.
De sista åren vaknade jag alltid bakfull.
Viljestyrkan att resa sig ur sängen, stoppa tandborsdten i munnen med vetskap att jag spyr, ta mig till jobbet, kräver en vilja och ansträngning över det vanliga.
Skulle idag inte ens komma på tanken att gå till jobbet om jag mådde hälften så dåligt som då.
Aldrig att jag ens skulle försöka.
Men då, då var det vardag.
Livet var ett fängelse utan något slut.
Alkoholen hade tagit allt från mig. familj, vänner, hälsa, ekonomi, boende, livsvilja, glädje, ja allt.
Att vara slav i Kung Alkohols rike kostar på.
Kung Alkohol kräver total uppoffring och nöjer sig inte förrän jag tagit mitt sista andetag.
Dagen D kom. 
Då var valmöjligheterna lite mer begränsade.
Sluta dricka eller dö.
Ville inte dö tillräckligt mycket och därför kan du nu läsa lite om hur jag har haft det.
Att dessa små alster finns här beror på att jag inte riktigt vet vad eller var jag skall lägga mina funderingar. Men varje gång jag trycker på enter, så lättar min ryggsäck.
Jag mår bättre av att skriva.
Hoppas att denna sida kan ge dig, din kompis, vän, älskade eller annan någonting positivt att ta med sig.
Kram
Din Vän


26 dagar från E

Jag är så lycklig över hans beslut att bli nykter.
Nykter alkoholist.
Hoppfull och naiv som jag är tror jag att det nu är över med alla brutna löften, löften om gemensamma middagar, umgänge och allt annat. Allt vi inte gjort ska vi göra så snart han är, som han säger, stabilt nykter.
Det är dag 2 och det är hans första dag som nykter. Vi åker och handlar tillsammans. Han bunkrar upp med drickor, kakor, godis och frukt……i mängder…..*L*.
Han ger intryck av att veta vad han ger sig in i och han utstrålar en beslutsamhet som är imponerande. Och jag tror på honom.
Tror på honom till 100 procent. Detta ska han klara. Han upprepar nästan monotont att han ska klara av att hålla sig nykter. Punkt slut.
Så försvinner han……..Dag efter dag passerar. Han hör inte av sig. När jag ringer svarar han korthugget och fåordigt. Jag försöker få honom att ta till hjälp i form av exemplevis AA. Men nej han ska klara detta själv. Detta är min strid E, bara min.

Våra telefonsamtal blir allt kortare och allt färre. Jag känner hur avståndet mellan oss ökar. Han utkämpar sin strid på sitt håll och jag min på mitt håll.
Så plötsligt, efter 26 dagar, ringer han.
Han låter lycklig, ja nästan euforisk.
Han berättar att han haft kontakt med en nykter alkoholist. Inspirerad av denne man ska han ta kontakt med AA.

En annan tid tar vid…..:*L*….han läser all AA-litteratur han kommer över. Vi diskuterar, resonerar, gråter tillsammans, skrattar, grälar och argumenterar. Det är en härlig tid. Avståndet mellan oss har bytts mot en nästan brutal naken närhet.
Hans beslutsamhet är nu ännu starkare än då han tog sina första stapplande steg mot ett nyktert liv. Samtidigt upplever jag honom så bräcklig, så skör…..eller kanske är det vår relation som är det. Jag vet inte.

När jag skriver dessa rader har han varit nykter i några dagar. Han har haft det oerhört tufft många gånger, men rett ut det….själv….som vanligt.
Väldigt ofta stänger han mig ute, vilket i sin tur lett till att vi inte har den närhet vi haft i omgångar. Men det är inte vår relation som är det viktiga. Utan det viktiga är att han klarar av att skaffa sig en stabil nykterhet.
Ett nyktert LIV.


Välkommen till min blogg

Trevligt att just du tittade in.

Hoppas att någon kan ta med sig något av det som jag upplevt. 
Kan bara en enda människa få nytta av en enda rad av det jag skrivit så anser jag att denna sida har lyckats över förväntan.

Mina små alster som jag publicerar här är inte dagsfärska. dessa dagboksanteckningar har några dagar legat och väntat på att jag ska hitta ett vettigt forum att släppa ut dom i/på.
blogg är ett bra ställe för mig och det jag vill skriva om.

I min dagbok blir det mest om ångest och kamp för att kunna hålla mig nykter en dag i taget, det var några dager sedan.
Idag ser mitt liv helt annorlunda ut.
Är fortfarande nykter en dag i taget, men det går ibland dagar utan att jag alls tänker på alkohol eller mitt tidigare missbruk.

Kram
Ett Gammal Fyllo