Ibland....
Sitter på jobbet o självömkar
Kikar i min blogg lite
Läser alla kommentarer som kommer/kommit både här å på min mail
Människor läser min blogg
Har lite svårt att förstå att jag kan tillföra någon annan något
Men som någon sa
För att behålla det jag har måste jag ge bort det
Det är kanske det jag gör här
Ger bort
Har ett antal gånger försökt att avsluta denna sida
Sluta skriva
Men.......det går liksom inte
Kan avhålla mig en period eller så, men sen är jag tillbaka
Ser att människor har följt mig i åratal
Känner mig och mina innersta tankar tillfullo, fast om vi möttes på stan skulle vi inte veta vilka vi är
Då jag läser kommentarer och sådan t jag själv skrivit så värmer det mitt hjärta
Förstår inte att det är jag som plitat ihop detta
Är ju massa saker som jag med lite distans tycker är bra
Kan ibland le åt det jag skrivit som om någon annans skrivit
Men det är jag
Ropar inte efter rosor eller så, men visst är det förunderligt att något så negativt som att vakna på ett köksgolv i min egen förnedring kan leda till att någon jag inte känner blir påmind, uppmärksammad på att han/hon har har ett problem. En tid därefter har tankarna slagit rot han/hon har fått något att tänka på
Så händer det något och denna någon kan kanske ta steget
Känner att min story var viktig, en del tycker den är viktig även nu och det kanske den är
Men det viktigaste för min del är gjord
Fast kan inte släppa taget
Skulle gärna vilja sluta skriva här, men gör inte det
Tror att jag kommer skriva länge än
Det trista med att få några dagars nykterhet är att det blir vardag
Vardag att vakna upp på morgonen och må bra
Vardag att köra bil nykter
Vardag att minnas kvällen innan
Vardag
Var dag är det vardag idag
Har börjat släppa taget till AA
VET, det är korkat, men livet kommer inpå mig
Den friska delen av mig spirar
Fast vet
Såklart vet jag
Risken
Högmodet
Att inte gå på AA är att spela med livet
Men......det är ju det jag triggas av
Gillar att leva utan skyddsnät
Den sjuka människan i mig, den ruttna själen, den svarta sidan av mig
Den finns där
Fyllot bidar sin tid
Kan vara så att detta är första steget på en återgång en återgång till det svarta, vana, hemtama
Det som jag känner och vet
Demoner som rider mig nattetid
Människor som blir besvikna för att jag falerar i mellanmänskliga relationer
Det är det som jag kan bäst
Då känner jag mig hemma
Ångesten, känslan av att vara jagad, nattmaran, ja alla hemtama känslor
Dom har jag inte kvar
Känns tmt ibland
Man är ingen
Eller.....det är kanske just det jag är
Är någon
Kanske just såhär är det att leva
Lagom, grått, ljummet
I missruket var inget lagom, där var det max
Där var inget grått, allt becksvart
Ljummet, nje, inte då........
Men nu.....
Känner jag efter o självömkar för en förkylning
Så det e mycket jag inte förstår
Men en sak förstår jag och det är, trots min vilsenhet, värdet av att vara nykter
Det är okänt och ibland ganska läskigt, men för var dag så blir jag bättre på det
Lite bättre
Bara en tanke
Klart att du är någon, du är ju du!