Gamla damer å träsmak....
Sitter på mitt feta arsle just nu å ler.
En spark i ändalyktet......
Visst e d väl så att jag gnäller å e lite down.
Down i sinnet.
Men många saker, allt står ju inte här.
Kul med reaktioner, ibland fattar jag inte att människor faktiskt läser. Skriver d som kommer upp för dagen
Å visdst gnäller jag på kvinnor, men e inte ensam.
Men är ensam i sinnet, inte fysikskt.
Söker den där som ser mig.
Visst fan ska ja söka, annars hittar man väl inget.
Umgås me kvinnor i d sociala livet?
Vilket sociala liv?
Har inget, mer än med hunden, å hans största intresse i livet e att lukta på bajs......vi skiljer oss lite där.
Igår på mötet avhandlade vi 9:e steget
Vi gottgjorde.....
Pratade en del om gottgörelse, men verkar som om många är rädda att ta tag i den biten, inkl mig själv.
Fast å andra sidan så har ja tagit i d saker som va tvunget, d gjorde jag redan första månaden.
Nu finns inget som gnager i mig.
ANtar att d kanske finns människor därute som anser att en ursäkt från mig vore på sin plats, men känner att min sinnesro inte störs av d. Å hur d än är så e du min sinnesro d handlar om.
Tror att man är tvungen att ta tag i d saker som ligger o stör.
Reda upp med berörda. Det som inte stör......varför söka problem?
Varför rota i döda saker?
OM dom är döda.
Är farligt att lägga undan ouppklarat, det tror jag inte på.
Sen en annan aspekt, att kliva in i ngns liv 10 år senare och röra i saker kanske skadar mer än d hjälper.
Ser mig själv klampa in i mitt ex nya liv med småbarn å familj.....sätta mig vid hennes köksbord å be om ursäkt för saker som hände för 10 år sen. Hnnes nya man kommer ju undra va i helvete d där ärför en jöns.
Skapar problem tror jag.
Va bara ett exempel.......men viktigt att ha lite respekt för andra åxå.
Tror att jag har hållit en sund variant på den punkten.
Idag e d lite lättare, influensan har börjat ge med sig och ja kom till jobbet tidigare.
är gott
Kram på er därute
å tack för era åsikter
Nu känner jag igen "ditt huvud" igen. Tonen känns piggare och jag blir inte orolig för dig när jag läser.
Förstår hur du tänker med ex:et och hennes nya familj men om jag vore henne skulle jag nog vilja veta att du ångrar vissa saker. Du kanske inte ska ta upp allt men "knacka på" och tala om att du gärna lyssnar om hon vill prata om ert förflutna men att hon får bestämma om och när.
Hon kanske också gjort saker som hon ångrar och vill berätta?
Lycka till!
Anna!