Ensamheten....
Har inte tänkt på det.
Är grymt ensam egentligen.
Har bara hunden.
Blir så tydligt dessa helger.
I stor måtta är det kanske s´jälvvalt, men effekten blir ju densamma när det blir helg.
Jovisst har hunden, men han är ju inte så pratsam och delar inte hans intresse att nosa på bajs riktigt.
Vaknade tidigt idag.
Är riktigt öken att vakna ensam.
Äta frukost själv......nä fixar inte det.
Blir ingen frukost alls istället.
Åker till jobbet innan 7.
Är ju inget liv ju.
Är svårt att skapa, bygga upp en vänskapskrets när man passerat 45.
Verkar inte möjligt.
Trodde så mycket då jag blev nykter, har inte blivit så.
Trodde jag skulle få ett socialt liv.
Ja just det....få...
Inser att man får inget.
Får ta sin plats i olika sammanslutningar om jag ska få något socialt liv.
Men det är där det krånglar till sig lite.
Dels har jag inte så mycket fritid, men förutom det så är det inte så enkelt då jag inte dricker.
De flesta saker jag är intresserad utövas av människor som inte direkt spottar i glaset.
Känns konstigt att börja med knyppling bara föratt jag inte ska dricka.
Alla mc polare har försvunnit.
Åka mc själv är ju sådär.
Så bllir ensamt dessa dagar.
Kan gå på AA möte, visst, såklart att jag kan. Men menar kamratskap och vänner.
Är svårt.
Vet inte hur jag ska agera.
Vet inte om det är viktigt att lösa detta.
Vet inte hur jag ska lösa det heller.
Är en situation jag är helt oförberedd på.
Totalt.
Lite skämmigt också.
Ensam.
Ingen vill umgås med mig.
Ingen ringer.
Känns ledsamt.
Blir ibland lilte melankolisk och nedstämd.
Vad spelar det för roll med framgång och glädje om jag inte har någon att dela det med?
Vad spelar det för roll med nykterhet och välmående om priset är ensamhet?
Är det värt något alls då?
Kan jag fundera lite på.
Håller på att spara ihop så jag kan lösa ut cabben. Men även där.
Vad ska jag med den till?
Åka till kiosken å köpa snus.
Är ju helt kass att åka omkring ensam i en bil.
Så vet inte.
Kanske får jag skaffa mig en hoj av lämpligt märke och åka med lite gamla polare igen.
Men där flödar ölet och där är det bara en tidsfråga innan första ölen öppnas igen.
Har valt bort dessa polare.........men.......
Räknade inte med att bli ensam.
Ratad.
Borträknad.
Eller är det så här att jag bara inte ännu har aklimatiserat mig. INte ännu har funnit min väg.
Men 5 år.
Är en ganska lång tid.
Har nog inom mig räknat ut det så att jag träffar en kvinna som jag vill leva med och hon samtidigt blir min vän och livskamrat..........dessa damer finns inte i uppsjö.
Kanske finns det ingen kvinna som kan/vill uppfylla alla dessa "krav" från min sida.
Så kanske är inte heller det en bra lösning.
Vet inte.
Vet inte ett enda jävla dugg just nu.
Försökte hänga på Leksand i kvalserien.......åka med en klack och träffa lite folk.
Nja, njä....
Är inte jag.
Känner mig bara malplacerad och fånig.
Så vad göra?
Självdö?
Ge upp?
Lägga av?
Inse att jag inte klarar ett normalt liv?
Acceptera mitt öde?
Återgå till det gamla, till det jag vet och behärskar.
Är kung i baren.
Känner otroligt massa folk i den branchen.
Träffar lättare brudar.
Ja hela mitt egentliga liv finns där......
Men nä.
Ska inte det.
Vet också att min själ dör, så även min kropp.
Överlever inte mitt gamla liv längre.
Vill inte ha det heller.
Vill inte ha den ytligheten.
Spänna på någon brud å dra vidare.
Betydelselösa skeenden.
När jag nu tänker efter....
Har det ta mig faan bättre trots att jag är lite ensam än jag skulle ha det som aktiv igen.
Så det valet går också bort.
Ja ja ja ja ja........
Får väl bita ihop lite.
Är väl bara gnällig.
KAn ju se det från en annan sida också.
Tänk att jag slapp spy i morse, skakar inte.
Jaha å hur frisk är jag nu då.
Blir sugen på öl.
Det enda jag saknar med mitt tidigare liv.
Är öl.
Kall öl på morgonen.
Att vakna bakis, må lite skit.
Halvskakig.
Gå upp till kylen.
Å där....
Där står 4 st kalla öl.
Flaskor.
Pripps blå flaskor.......
Svepa.
Känna kylan..........kolsyran.......åsså känslan...värmen i kroppen.
mmmmmm.........
Det är det enda jag riktigt riktigt saknar.
Sen att när jag svept dom där fyra och går på folkölen och börjar spy innan klockan är 9 på morgonen kan jag väl bortse lite med en dag som denna......får ju minnas det som är bra.......
Nä nu ska jag ta med mig korkade, bajsnosande hund ut på en promenad och få lite syre i min urblåsta hjärna så kanske livet klarnar,
Tar beslutet att jag ska vara nykter idag.
Imorgon får jag se.
Kram alla påskkaniner.
Åh, snälla du! Samma känsla. Samma ensamhet. Samma sug efter den kalla ölen. Ensam vid 45 är ingen hit. Jag tycker det är skitsvårt. Samma här. Vem fan vill ha en kvinna i den åldern? Faktiskt nästan värre för oss. Vi kvinnor har ju kravet på oss att vara smala, vackra och belevade i vilken jävla ålder vi än är i. Kolla bara på alla satans kontaktannonser. Nästan alla män önskar en smal och smärt kvinna som har akademisk utbildning.
Jag är vare sig längre. Vikten ökade och nu kämpar jag som en blå för att bli av med skiten men hur jävla bra är ens självkänsla!?
Och inte fan blir det bättre av att ingen verkar vilja ha en.
Jag hatar storhelger för då kommer tungsinnet och längtan efter att få somna blir större då. Ensamheten känns värre då.
Men man tar sig igenom den skiten med. Går på möte så känns det liiite bättre.
Jag har inte jycke längre men mina katter. Inte fan snackar dom så jäkla mycket heller men är i alla fall lite sällskap.
Och inte är jag en påskkanin heller men du kan få en kram från en påskkyckling eller kanske snarare en höna! ;)