Ödmjukheten.....

2008 / Permalink / 3
......segrade.
trots allt.
Skickade ett brevtill honom.
Ett vasst brev, med vassa formuleringar om uppsägningen.
Detta gillade han inte.
Ringde mig.
Jag tog hit honom.
Sade upp honom och vi skrev en överenskommelse som vi båda kunde acceptera.
skakade till och med hand innan han gick.
Jag sa inget om vad jag egentligen kände förhonom. Höll tyst.
Talade tydligt om förhonom attvi släpper det som varit, löser våra mellanhavanden på ett sätt som vi båda kan accepteraoch avslutar.
detta accepterade han.
Är blödig.
tyckte lite synd om honom.
Han fick en veckas extralön utan att behöva vara här......*suck*....
Hade inte hjärta att knocka honom mer.
Inte sparka på en stackars sate som ligger.
Kommer inte attkunna vara kallhamrad mer känns det som.
Hade lust att trycka till, men empatin är för stor från min sida.
Ja ja ja, får väl inse att jag e en dunboll........
#1 - - Judith:

Wao! DET var super gjort tycker jag! Verkligen ödmjukt. Fan vad du växer! Jag blir riktigt skakis och varm i hjärtat.
Massor av kärleksfulla kramar till dig grabben!
You made my day!

#2 - - Judith:

Shit Dunbollen! Kan inte låta bli utan läser en gång till. :) *Ler-med-stort-grin*

#3 - - Micke:

Starkt gjort tycker jag!
Håller med judith!!

Till top