Ilska...

2007 / Permalink / 2
...pratade vi om igår på mötet.
Någon delade om att han kände ilska för att han inte kan dricka.
Orättvist att just han inte ska kunna dricka.
Måste byta umgänge.
ALLA dricker så socialt och har trevligt.
Stackarn......med självömkanskoftan hårt pådragen.

Är väl inget att tveka om, vill jag dricka så dricker jag.
Skulle inte klara en enda dag om jag vill dricka.
Om jag trodde att det fanns någon glädje kvar i alkoholen.
Men jag VET att för mig är det ett helvete, ett lidande att dricka.
Är glad att slippa.
Längtar inte efter alkohol, om jag gjorde det skulle jag dricka...Igår.....
Är nöjd med att ta en Cola.
Visst OM in OM fanns så skulle världen vara perfekt och jag aldrig försatt mig i den situationen att supa sönder hela livet. skulle setat och smuttat på en god drink i solnedgången ibland.
MEn för mig såg det inte ut så.
Jag ville inte förstöra spriten genom att bland ut med massa slisk.
Skulle vara rent och mycket....
Hur romantiskt é det?
Inte ett skit, å det var så det såg ut......för mig.

Fast minns min första tid i min stapplande väg mot nykterhet.
Hela jag kokade av ilska mot allt och alla.
Hade en oerhörd ilska mot livet......fast det har lagt sig.
Har accepterat.
När akuta beroendeabstinensen släppte, så släppte åxå ilskan, skata men säkert.
Är idag inte speciellt arg inom mig.
Även om E tycker att jag borde göra något åt min ilska, så är det faktiskt så att inom mig, i själen är jag inte längre arg. Visst har åsikter å står på mig, men ilskan har släppt.

Å imorgon ryker gipshelvetet......
#1 - - Micke:

Skönt när den där ilskan släpper, skönt när man kan sluta nedvärdera sig själv... och framför alllt, skönt o bli av med gipset va?
Ha de bäst!

#2 - - Mona:

Usch vad jag känner igen det där med ilskan. Jag var arg på allt och alla när jag drack. Och ännu större problem hade jag med självömkan. Bra det där med att inte längre vara arg "inom sig, i själen". Så är det nog med mig också, jag har fortfarande "kort stubin" men jag är inte ARG på djupet längre.

Till top