På AA.....

2007 / Permalink / 1
....igår presenterade jag mig som alkoholist.
Men har lite funderingar kring det.
Har svårt att identifiera mig som alkoholist.
Det var ju över 4 år sedan jag drack senast.
Minns ju knappt hur det är.
En alkoholist dricker,det gör inte jag.
Frågan har växt i mig en längre tid.
spetsas till nu i och med resan och huruvida jag skall berätta om min belägenhet.
Men har beslutat att inget säga till de andra deltagarna på resan.
Hade tänkt berätta för han soom har hand omet hur jag har det.
Ville kanske få eget rum eller ihop med någon passande.
Men varför ska jag det?
Varför ska jag utmärka mig?
Varför inte bara vara en i gruppen?
Att jag inte kan dricka mer är jag helt på det klara med.
Alkohol har jag med all önskvärd tydlighet fått klart för mig att det inte fungerar.
Det är inte ett problem för mig med huruvida jag skall dricka eller ej.
Problemet, i den mån nu är ett problem, är att jag känner mig inte längre som en alkis.
Känner mig som en person som inte kan dricka.
Men det är inte längre en uppoffring, vill inte dricka.
Igår kom det en AA vän till jobbet.
Han hade valt att dricka, tyckte att det var ok att han hade kunnat bryta enkelt osv.
Kände mig kallsinnig till hans svamlerier.
Hade ingen lust att engagera mig.
Blev mer trött på att lyssna på bortförklaringarna och förnekelser.
Om det nu funkar så bra att dricka för honom så är det väl bara att dricka på.
MEN han har hamnat på AAoch min fulla övertygelse är tt ingen hamnar på AA av misstag.
går fel.
Hamnar man där har man problemmed alkoholen, resten är lögner och förnekelser.
Men sa till honom att för mig är det ett val att inte dricka.
Har möjlighet att dricka om jag vill.
Kan gå in på vilken lokal som helst och bara beställa in.
Kommer att bli serverad.
Är välklädd och har pengar på fickan.
MEN, jag väljer att inte göra det.
Ett frivilligt val......idag.
Sa till honom att även om jag kunde dricka, sä skulle jag idag avstå.
Har ingen lust att ge bort en kväll i rusdimma, eller ens en timme eller minut till.
Har varit i alkoholdimma så det räcker.
Vill inte.
Igår efter mötet satte jag mig i bilen. Cabbade ner och lät den ljumma vinden virvla runt mitt huvud.
Det är livskvallite.
Annat än att tvingas dricka mig bortom all sansoch vett.
Så att jag inte kan dricka är för mig klockrent, uppenbart.
Har svårt att känna empati för min AA vänsljugande och självbedrägeri.
Men dömer inte heller egentligen, släpper det.
Låter han göra sina val utifrån vad han tror är bra.
Mitt val är i alla fall att inte dricka ......IDAG.
Imorgon vet jag inget om men hoppas på samma val då.

Men inom mig mal det en misstanke om att dessa tankar är grundade av Kung Alkohol.
En fint.
Minns orden från fran AA:
Alkoholen är Listig, Falsk och Stark.
Är jag på väg att i mitt högmod falla?
Är det högmod att ha dessa tankar?
Vet att priset för mig är högt om jag misslyckas.
Min fulla övertygelse är för mig, att lyfter jag glaset, är vägen rakt ner i helvetet oundviklig.
Har svurit på att aldrig mer skakande tvätta av mig fylleångestkallsvetten.
Har svurit på, gett mig ett heligt löfteom att senaste gången jag nyktrade till var den sista.
Efter nästa fylla har jag gett mig tillåtelse att välja en slutgiltig lösning på problemet.
Det var det som tog mig igenom.
Att det var sista gången.
Har ingen önskan om att göra detta igen.
Kommer aldrig att göra denna resa igen.
Har en chans, denna.
Den vissheten är lika klar idag som dag1.
Kan kanske vara det som håller mig nykter dag efter dag.......

Svårt att skapa en ny identitet.
En identitet utan alkohol.
En ny placering i gruppen, där ingen vet om, eller bryr sig om jag har druckit eller ej. Bedöms utifrån det som är idag. Min ryggsäck är ointressant för dessa människor. ska vara ointressant. den enda som påverkas är jag, skall vara så. Fast enklare att ha identiteten "nynykter, vad duktig han är" och tassa omkring i bomullen.
Bomullen är borta, efter alla dessa dagar har jag endast nya "friska" människor runt mig.
Långt ifrån alla vet vilket råfyllo jag är. Kommer troligen aldrigheller att få veta.
För dessamänniskor är jag som vemsom helst.
Endast förmig som "problemet" med att spela normal finns.
Svårt.
Enklare då kampen mot alkoholen och ryggdunkningarna upptog min tid.
Nu kämpar jag inte så hårt, ryggdunkningarna har upphört.
tex sonen, nämner aldrig detta längre.
E förutsätter att jag beställer cola då vi är ute, förutsääter utan applåder eller berömmande kommentarer.
 Högst fårståeligt, men svårt att hitta min nya identitet.
svårt att stå naken utan att kunna skylla på att jag är alkis och nynykter.
svårt.

Har tagit kontakt med min sponsor igen, han kommer på måndag.
ska prata md honom om detta.
Har även utökat mitt AA gående.
Kan inte mer göraför att garderamig.
Inför Kung Alkohol står jag ensam, rädd, chanslös liten och naken om jag isolerar mig.... 
Kram på därute i solskenet.
#1 - - Lillamej:

Hej du,
Känner igen mig massor i din text. Jag har 2 år i september, och just nu känns det inte som om det är alkoholen som är mitt största problem längre. Men mötena ger fortfarande mycket. Snälla stanna kvar hos oss! Du får inte sluta blogga! Du behövs här!
Kramis!

Till top