Försöker....
Ta en dag i taget.
Inte lätt.
Vill så gärna vara klar här nu.
Känner att det är dax att ägna mig åt min egen rörelse och bara den.
Fokusera på det som betyder något.
Här är jag bara för att jag prostituerat mig.
Sålt mig.
Gett mig för mammon.
Ska inte göra det mer.
Är för gammal. Ska ju snart börja arbeta mindre. Ta dom där dagarna som jag arbetat så hårt för.
Blir det så?
Nä, självklart inte.
Kommer förmodligen att dö i steget.
På väg.
Hela mitt liv har jag varit på väg.
Har så svårt att stanna upp, kan inte. Vill inte.
Fast borde.
Drömmer om att ha tid att träna, promenader. Sitta på en parkbänk och tita på folk.
Men tror inte att det är möjligt så länge jag inte är funktionshindrad på ngt sätt.
Längtar redan till nästa.
Till nästa butik.
Vill så gärna.
Har ledsnat på landet. Ledsnat på skogen, tystnaden, mörkret.
Det har gjort sitt för min själ. Hade nog inte kunnat nyktrat till utan denna hjälp.
Tystnaden, skogen.
Men nu......vill iväg till livet igen.
Känner att jag vill leva i en stad.
Leva bland andra.
Hitta livet.
Utan alkohol, med styrkan att kunna stå emot, en dag i taget.
Tror att det är dax nu, känns så klar med lantlivet.
Längtar.......som vanligt längtar jag till nästa.......
Man är alltid på väg någonstans i livet vare sig man vill eller inte.
Men man måste kunna sätta sig ner o reflektera över livet, inte bara oss som är beroende, alla, tyvärr är samhället inte skapat för detta, men man måste ta sig tid att vara med sig själv... eh? vet inte om jag fick fra, nåt där, men du.. jag tänker på dig..
Kram från UV,en.