Blir ambivalent.....

...då jag går i mörkret och ömsom ser fram emot den nya organisationen.
Väntar med spänning på bokslut och banken.
Ömsom bävar jag. Vad mycket jobb det blir.
Mina långpromenader med hunden kommer att vara ett minne blott.
Min livskvalitte kommer att sjunka.
Mina mornar i lugn och ro frånvarande.
I dessa stunder tänker jag att det nog vore bättre att jag och sonen driver lilla butiken i lugn och ro.
Han och jag jobbar ensamma där, jobbar på, har det ganska bra, jobba hårt på säsong, softa när det lugnar sig. Ett behagligt liv.

Det andra alternativet. Vi blir totalt 8 anställda, snurr från motgon till kväll.
När organisationen satt sig kommer vi att vara på grön kvist. Även om marknade något år skulle svikta så finns möjligheten att dra ner såpass att vi överlever. Ett underlag för att överleva finns alltid i det alternativet.
Men förhoppningsvis så kommer det att rulla på.
Men vägen dit är inte någon Eriksgata direkt,

Orkar jag?
Vill jag?
Det lugna, men vid en konjukturnedgång  mycket utsatta läget, eller det stressiga och kanske säkrare?
I dessa tankar går jag.
För dagen är jag inne på att det kanske är bäst att vara kvar, låta det arbete jag lagt de senaste 2 åren bli skördade i år. Hamna på fast grund.
Att ge sig ut i fritt fall känns idag inte så lockande.
Fast å andra sidan längtar jag till stan. Är lite öken att bo själv varannan vecka mitt ute i skogen.
Va enklare att sluta supa, då fanns bara ett alternativ kvar....att lägga av. Fullt focus på det, inga alternativ, en väg. Ju längre in i nykterheten ju mer val att ta ställning till.
Lyxproblem, men ändå saker som upptar mitt sinne.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback