Sorgen....

2006 / Permalink / 1
På AA mötet pratades det om sog.
Sorg över brännvinet.
Förstår det inte alls....
Känner åxå en sorg, men inte över att inte kunna dricka.
Känner en jäätesorg i mig för att jag slabbat bort så många år tillingen nytta alls.
Tänker på alla timmar av meningslöst varande.
Först skaffa brännvin, sedan supa, sedan vara full, sedan må skit..
Inget man gör på en kvart direkt.
På morgonpromenaden med hunden så tänker jag ibland på alla dessa dagar, dessa meningslösa skitdagar. jag fick ETT liv, EN chans, å den har jag nästan försatt.
På slutet av 80-talet var jag på gång, stod i startgroparna för något bra. Egen verksamhet med lönsamhet, massa kompisar och bra kontakter på det mesta.
2003 vaknade jag upp på ett isjkallt köksgolv. Psykiskt och fysiskt vrak.
Dessa år är som jag ser det förlorade.
Går inte att ta igen eller göra om.
Där finns en sorg hos mig, att jag inte klarade bättre....
Men där finns åxå en ilska mot Kung Alkohol. En trotsighet att inte vika ner mig igen.
Att inte göra sunkiga val så att alkoholen blir en lösning igen.
Min sorg över mina bortsl'ängda år kan ibland bli tung och monumental, men inte mer än att jag alltid känner ännu mer beslutsamhet i att leva en dag till utan alkohol.
Jag har ingen sorg över att slippa dricka.


#1 - - Micke:

Helt rätt, varför ska man sörja en "vän" som man vet inte är bra för en? nä, jag håller på dig!!

Till top