Leva normalt....
E mår sådär, i fredags blev jag så trött på hennhe så jag bara vrålade till henne.
Kallade henne saker.
Inte bra.....men va faan...
Hon har en längre tid trampat på minn nerv och nu var det dax att sätta ner klackarna.
Hon stack i vanlig ordning och hörde av sig dagen efter.
Då skulle vi flytta isär.
Iddes inte prata med henne, hon var/är så svart och vit ibland att jag bara inte orkar.
efter ytterligare några dagar kom vi på att vi nog skall bli särbo.
Förra gången E flydde iväg och lämnade förlovningsringen, så bestämde jag mig för att stanna.
Stanna kvar i huset.
Stanna kvar och skapa mig mitt eget liv, med eller utan henne.
Detta gäller även nu.
Hur hon beslutar att göra är för mig ovidkommande, ja inte känslomässigt mot henne, men hur jag gör.
Oavsett om hon faktiskt flyttar eller ej så kommer jag att ta en helt annan plats i vårt boende.
Kommer att skapa ett hem jag är nöjd med och som fungerar.
som det nu har varit så har E bott i huset varannan vecka, men har tagit väldans stor plats i hur saker och ting skall vara. den veckan jag har varit själv har jag, som det barn jag är, struntat i att göra det som jag borde. Är man 4 år så är man.....
Trotsåldern.....barsligt, fånigt och omoget agerat av mig.
Jag har inte själv agerat på ett sätt som varit ärligt, vare sig mot mig själv eller E.
Där ger jag mig själv underbetyg....
Därav mitt beslut att faktiskt ta ansvar för hur jag har det omkring mig, vad jag gör eller inte gör osv.
Tex så har jag sedan vi flyttade in velat ha ett annat rum som sovrum, men E har vägrat. Idag bytte jag och gjorde iordning det rum som borde varit sovrum från början, då tyckte hn att det var bra.
Fast gäller att hitta en balans och inte bara köra över.....
Tror nog att det som är viktigt för mig för att få saker att fungera åxå gynnar E, bara hon kikar ut ur sin tunnel.......