Onsdag

2006 / Permalink / 1
På eftervården i Måndags så kändes det konstigt.
Knepigt att sitta där.
Inte förmana, inte vara förmer, inte veta riktigt vad och hur jag ska agera, eller inte agera.
Svårare sits än jag trodde.
Ska ju inte sitta där å predika, samtidigt som uppgiften är att försöka vara behjälplig så att människor kan hitta någon mening i att vara nykter. Klarade min uppgift sådär.
Ovant att sitta och vara den "som vet allt". För jag vet verkligen inte allt.....

Arbetet är lite tungt just nu. Sonen är mest sjuk. Ringde och anmälde sig sjuk idag igen.
Vet inte vad det är med ungdomarna......har nog haft 10st här nere snart. Gemensamt för dom är att dom är trötta och har  "tänkte inte på det" mentalitet.
Är det något jag ogillar så är det uttrycket Tänkte inte på det, eller hoppsan.
Men är väl bara att leta på, till slut hittar jag väl någon som inte tror att Big Brother är det som gäller i verkligheten, utan har fattat att dessa individer är utvalda på grund av att vara udda.
Nåja, jag gillade ju High Chaparal näer jag var lite och har ju faktiskt klarat mig så.........

Hunden B är i alla fall helt underbar.
Fattar inte hur jag kunnat vara utan en sån kompis innan.
Han är alltid med. Alltid.
Spelar ingen roll om det är sol eller regn, natt eller dag. Tar jag bara en promenad och har lite godis till hands, en korvbit eller så, då är han nöjd och glad.
Han blir sådär hur glad som helst när han ska på promenad.
En riktig kompis är det..........om ingen annan har en korv eller så......

Idag är det möte igen. Det har varit många nykomlingar på sistone. Är sådana tider. Brukar vara en ökning av nykomlingar på sommar och höst. Är ju nu det brukar slå igenom, ledighet och värme.
Men förvånansvärt få människor stannar i AA.
Lite konstigt.
Har svårt att tro att dessa har kommit fel. Tror inte att någon går till AA som inte behöver det. Fast Kung Alkohol är listig, bankar väl in i huvet på dom att dom är friska och inte alls behöver detta med AA.
När det kommer en nykomling så brukar vi ta det första steget.
Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen och att vi hade tappat kontrollen över våra liv.
Att vara maktlös inför alkoholen brukar inte vara något svårt att se, men del 2, att vi tappat kontrollen över våra liv, det brukar väcka en del förnekelse.
själv hade jag inget att invända mot det då det begav sig, hade liksom inget kvar att kontrollera om man säger. Men många stretar och gnetar med detta. För en del blir det omöjligt att kapitulera, att erkänna sig slagen, tillintetgjord av alkoholen. Dessa får, som jag ser det, problem med nykterheten.
Får inget lyft i nykterheten.
Skall inte påstå att jag direkt flyger i min nykterhet, men jag kämpar inte mot alkoholen längre.
Vet att jag är slagen.
Vet att jag inte har något att sätta emot.
Vet att om jag lyfter glaset är jag förlorad.
Vet att det inte finns någon framtid ihop med alkohol för mig.
Det gör det hela lite enklare. Enklare att få nåden till ytterligare en nykter dag.
Att kämpa mot skulle jag inte orka. 
Har fått nåden, Idag, att kunna acceptera min svaghet mot alkoholen. 
på möten med nykomlingar så blir jag påmind om hur det var första gången jag kom.
Läs gärna dag 26, minns hur jag satt där med darrande underläpp och trodde att allt var kört.
fast allt var ju kört, inget är sig likt idag......

Kram
#1 - - Lyckliga grodan:

att ge upp.. kan vara möjlighet till något annat..
kämpa..
ge inte tappt..

Till top