Möte
Han somnade under mötet.
Vaknade rödögd och lite småborta.
Vi konfronterade honom, men han sa att han va ok.
Blev så trött påhonom att jag bara åkte hem. Ids inte lägga energi på någon som inte vill.
Han hade bilen med sig och hade tydligen kört därifrån. Tvekssamt avhonom, minst sagt.
Fast det var inte alkohol han hade tagit. Det va något annat.
Igår ringde en annan AA vn. Han frågade mig om vi pratadeom honom på mötet.
Jag talade tydligt om för honom att vi har annat att prata om än om honom. Vi, i alla fall jag går på möte för min egen skull, inte för att prata om honom.
Han säger i samma mening att han mår braoch att allt e ok.
Jaha......
Lite svårt att hitta sig själv och göra rätt val när omgivningen gungar, men måste fokusera pådet som är viktigt. Komma ihåg att jag blir lika galen om jag inte gör det jag ska. Idet stora mår jag nu ganska bra, dagarna flyter på. Firman ser ut att kunna fungera. E är väl som hon é men det är väl bara att gilla läget.
Trodde att de som taråterfall och fortsätter supa skulle påverka mig meroch att jag skulle ha ltt för att gå med, bli medberoende, tro att jag kan göra saker för andra. Men så är det inte.
Jag släpper. Låter dom gå de vägar de väljer utan att lgg altför stor energi på det.
Visst lite trist, men egentligen så berör det mig inte så mycket. Blir snarare lite trött på dom som inte fattar att det inte finns någon framtid i droger för vare sig som eller mig.
Har svårt att förstå att tex dom på eftervården harvar där trots att dom inte vill.
Skulle själv inte ha enb tanke på att sitta sär vecka efter vecka ......fast jag hellre ville dricka. Vet ju inte hur andra tänker, men jag skulle inte ens försöka med nykterheten om jag inte hade inset att det anfra livet gårtt åt helvet. Inget kunde få mig från den härliga alkoholen innan. Skulle/Ville inte låta hoten komma så nära. Därför förstår jag mig inte på dessa som sitter på möten och eftervård mot sin vilja. Bättre att dricka då........men alla är vi olika och jag skall kanske inte förstå alla.
Förstår att du blir lack.
Samtidigt så skriker dom på hjälp. Är inte det en del av din uppgift? Förstår att du måste kanske vara avvisande och kall men finns där inte en balansgång?
Dom söker en bekräftelse när dom fått det (typ att dom duger - dom ser juh så mkt upp till dig! - Se dina tidigare inlägg) Så "klistrar" dom en bit av sig själva på dig och dras upp tillsammans med din erfarenhet och kompetens.
Ett avvisande kanske är att dom än en gång inte ens duger till att bli nyktra? Det kanske inte är alla som är så starka som dig. Du kanske inte ser dig själv som sådan men det är du!!!
En jätteoxe! Inte bara nykterheten och det enorma oket, du drar firman och om jag förstått det rätt förhållandet till din partner oxå.
Förlåt, inte min mening att lägga mig i men kunde inte vara tyst mera.
Du skall bara veta hur mycket jag beundrar dig!
Kram mitt i natten - för varmt för att sova.