Dag 70
Tog det i alla fall lugnt, jag kom inte ur sängen.
Övriga rutiner gick på samma sätt.
Ska försöka ikväll att göra i alla fall ngt av det jag ska, men det är inte lätt. Får ingen ro i kroppen att ta tiden.
Ta tiden, det är det jag ska göra, men yrar iväg och sitter framför datorn, eller tv:n. Vet inte riktigt hur jag ska få till det här. Väljer ju bort att följa det jag egentligen vill. Nåja, ska ta tag i morgon bitti igen, ska inrikta mig på morgonen, det är det som är viktigast.
På jobbet är det öken just nu. Fungerar inte riktigt bra. Blir inte mycket gjort. Blir uppskattad efter det jag presterar, vilket i sig är riktigt, men just nu är det tungt att bli bedömd på samma villkor som andra friska människor omkring mig. Det är bara så det är, bara att bita ihop, det är svårt, när jag har fullt sjå med att tillfriskna och se ut som om jag finns på denna planeten.
Har i alla fall blivit varse om att min kropp har tagit mycket stryk genom de lidande åren, det märks nu när jag har förutsättning att känna efter. Det är inte så kul att inse att jag inte är vid full vigör. Det var väl i och för sig ingen överraskning, men nu när jag får känna av konsekvenserna är det ju lite annat.
Förr gick jag på vilja.
Vilja och kicken av alkoholen dagen innan.
Då kändes ingen trötthet. Kände ingen begränsning. Kände mig kanske lite sliten, men direkt påverkad av mitt dekadenta liv, det va jag inte.
Nu ser det lite annorlunda ut.
Orkar inte så mycket, ungefär hälften av vad jag tror, efter att ha dragit av lite övermod.
Det är svårt att acceptera att jag inte orkar, eller acceptera kan jag göra, men inse och handla efter de nya förutsättningarna är svårt.
Då va jag innestängd i min egoism och mitt missbruk. Nu är jag innestängd av mina begränsningar i tillfrisknandet, men detta tillstånd är i alla fall positivt övergående, det gamla tillståndet var också övergående, fast då i en helt annan riktning. Ser positivt på mitt tillstånd nu, men antar att jag kommer att minnas denna tid som en ganska kaotisk tid, så som jag minns tidigare nyktra dagar.
Har dålig insikt i att jag är nynykter, det har ju gått över 2 månader nu, men jag lyssnar på dom som varit nyktra i år, så får jag lite insikt i att det är kaotiskt första året, jag har bara 10 månader kvar, så har första året gått, sen blir det lättare enl utsago.
Men känner att det är fullt tillräckigt att klara denna dag. Börjar förstå det här med att ta en dag i taget, har lätt för att dra iväg och tro att allt ska vara löst redan igår, men även där är detta ett känt faktum hos många andra som genomgått samma som jag.
Så det är väl bara att försöka att Ta Det Lugnt och låta tiden göra sitt, och sköts mitt under den tiden så ska det nog bli en ljus framtid för mig också.
Det är svårt att Ta Det Lugnt, men jag försöker, varje dag försöker jag, det bästa jag förmår, för det mesta lyckas jag inte, men ibland, då den minuten kvarten känns allt bra, sedan yrar jag till det igen.
Detta är inget, som någon sa, man snyter ur näsan. Detta kräver tålamod och envishet. Ska ha tillbaka mitt liv och jag är beredd att ta till alla till buds stående medel för att uppnå det, däribland finns ju tålamod.
Tålamod är en dygd.
Med den galnes envishet ska jag ha mer tålamod än envåldshärskaren Kung Alkohol och konstant använda det enda vapen jag har, att inte ta det första glaset idag, kanske någon annan dag, men inte i dag. Det är det enda sättet jag kan ta tillbaka mitt liv på, att inte ta det första glaset.
Kan låta som om jag är obeväpnad, å det är jag, jag står här naken och livrädd med kungens skugga kallt hängande över mig, känner ibland hans kalla andedräkt, så i den bemärkelsen är jag så gott som obeväpnad, men tar jag inte det första glaset, som alltid finns bara en armlängd bort, så kommer han inte åt mig, då men bara då, slipper jag åter se ner i det svarta hål som jag vet finns i botten av flaskan. Så jag brukar mitt enda vapen i naken fruktan, i förtvivlan, av intelligens, av självbevarelsedrift av alla anledningar jag känner till brukar jag detta enda vapen jag har.
Att slåss mot envåldshärskaren Kung Alkohol är inte lätt, men priset jag får betala om jag låter mig besegras är för högt, alldeles för högt. Har redan betalat ett högt pris, men har klarat mig billigt undan om jag jämför med många av mina olycksbröder och ber om att aldrig mer behöva ta ett glas.
Ta ett glas, det kan väl inte jag dö av.
Nä troligen dör jag inte av det glaset, utan utav något av dom tusentals efterföljande glasen.
Så beslutet står fast, trots att jag vet att jag inte dör av ett glas, det första glaset får stå orört.
Förresten när har jag någonsin tidigare varit sugen på ETT glas??? Kan inte påminna mig en enda gång, där jag varit nöjd med ett enda glas, inte en enda gång på alla år. Vad får mig att tro att jag skulle nöja mig med ett glas idag. Så alla diskussioner om ett glas är befängda och fulla av lögn.
Försöker numer leva ärligt och då är snacket om ett glas ännu mer osannolikt, det gör att om jag lyfter det första glaset, då har jag åxå valt de efterföljande glasen,
Visst valet är mitt och jag begår inget brott om jag lyfter glaset, men sviker mig själv.
Lurar mig själv i fällan.
Kastar bort alla nätter av ångest, alla dagar av oro, alla möten och jag förkastar allt jag lärt mig.
Hamnar på ruta noll igen, har inte en enda dags nykterhet i bagaget. Det vore en väldigt jobbig situation.
Kanske aldrig mer blir nykter och jag vill inte dö full. Kraften att ta ett nytt beslut kanske inte kommer till mig. Min gud kanske bara ger mig en chans. Min gud är ju lite oberäknelig, eller rättare sagt, jag har svårt att tolka vad han vill med mig. Han har gett mig kraft att ta beslutet att sluta vara aktiv alkoholist, det ska jag vara tacksam för, inte räkna med att han ger mig kraft en gång till, det vore att utmana mer än jag vågar.
Han har gett mig kraften att ta beslutet en gång, det beslutet ska stå fast, annars var beslutet att bara nyktra till och återhämta mig, men det tror jag inte att han menade. Det känns i alla fall inte så.
Fast vad vet jag??
Hur som helst så står beslutet fast idag. Idag blir det inget glas och får jag råda så blir det inte något glas någon annan dag heller, men jag råder inte över morgondagen eller gårdagen endast rådande dag kan jag råda över, så idag blir det inget glas.
Har i alla fall blivit varse om att min kropp har tagit mycket stryk genom de lidande åren, det märks nu när jag har förutsättning att känna efter. Det är inte så kul att inse att jag inte är vid full vigör. Det var väl i och för sig ingen överraskning, men nu när jag får känna av konsekvenserna är det ju lite annat.
Förr gick jag på vilja.
Vilja och kicken av alkoholen dagen innan.
Då kändes ingen trötthet. Kände ingen begränsning. Kände mig kanske lite sliten, men direkt påverkad av mitt dekadenta liv, det va jag inte.
Nu ser det lite annorlunda ut.
Orkar inte så mycket, ungefär hälften av vad jag tror, efter att ha dragit av lite övermod.
Det är svårt att acceptera att jag inte orkar, eller acceptera kan jag göra, men inse och handla efter de nya förutsättningarna är svårt.
Då va jag innestängd i min egoism och mitt missbruk. Nu är jag innestängd av mina begränsningar i tillfrisknandet, men detta tillstånd är i alla fall positivt övergående, det gamla tillståndet var också övergående, fast då i en helt annan riktning. Ser positivt på mitt tillstånd nu, men antar att jag kommer att minnas denna tid som en ganska kaotisk tid, så som jag minns tidigare nyktra dagar.
Har dålig insikt i att jag är nynykter, det har ju gått över 2 månader nu, men jag lyssnar på dom som varit nyktra i år, så får jag lite insikt i att det är kaotiskt första året, jag har bara 10 månader kvar, så har första året gått, sen blir det lättare enl utsago.
Men känner att det är fullt tillräckigt att klara denna dag. Börjar förstå det här med att ta en dag i taget, har lätt för att dra iväg och tro att allt ska vara löst redan igår, men även där är detta ett känt faktum hos många andra som genomgått samma som jag.
Så det är väl bara att försöka att Ta Det Lugnt och låta tiden göra sitt, och sköts mitt under den tiden så ska det nog bli en ljus framtid för mig också.
Det är svårt att Ta Det Lugnt, men jag försöker, varje dag försöker jag, det bästa jag förmår, för det mesta lyckas jag inte, men ibland, då den minuten kvarten känns allt bra, sedan yrar jag till det igen.
Detta är inget, som någon sa, man snyter ur näsan. Detta kräver tålamod och envishet. Ska ha tillbaka mitt liv och jag är beredd att ta till alla till buds stående medel för att uppnå det, däribland finns ju tålamod.
Tålamod är en dygd.
Med den galnes envishet ska jag ha mer tålamod än envåldshärskaren Kung Alkohol och konstant använda det enda vapen jag har, att inte ta det första glaset idag, kanske någon annan dag, men inte i dag. Det är det enda sättet jag kan ta tillbaka mitt liv på, att inte ta det första glaset.
Kan låta som om jag är obeväpnad, å det är jag, jag står här naken och livrädd med kungens skugga kallt hängande över mig, känner ibland hans kalla andedräkt, så i den bemärkelsen är jag så gott som obeväpnad, men tar jag inte det första glaset, som alltid finns bara en armlängd bort, så kommer han inte åt mig, då men bara då, slipper jag åter se ner i det svarta hål som jag vet finns i botten av flaskan. Så jag brukar mitt enda vapen i naken fruktan, i förtvivlan, av intelligens, av självbevarelsedrift av alla anledningar jag känner till brukar jag detta enda vapen jag har.
Att slåss mot envåldshärskaren Kung Alkohol är inte lätt, men priset jag får betala om jag låter mig besegras är för högt, alldeles för högt. Har redan betalat ett högt pris, men har klarat mig billigt undan om jag jämför med många av mina olycksbröder och ber om att aldrig mer behöva ta ett glas.
Ta ett glas, det kan väl inte jag dö av.
Nä troligen dör jag inte av det glaset, utan utav något av dom tusentals efterföljande glasen.
Så beslutet står fast, trots att jag vet att jag inte dör av ett glas, det första glaset får stå orört.
Förresten när har jag någonsin tidigare varit sugen på ETT glas??? Kan inte påminna mig en enda gång, där jag varit nöjd med ett enda glas, inte en enda gång på alla år. Vad får mig att tro att jag skulle nöja mig med ett glas idag. Så alla diskussioner om ett glas är befängda och fulla av lögn.
Försöker numer leva ärligt och då är snacket om ett glas ännu mer osannolikt, det gör att om jag lyfter det första glaset, då har jag åxå valt de efterföljande glasen,
Visst valet är mitt och jag begår inget brott om jag lyfter glaset, men sviker mig själv.
Lurar mig själv i fällan.
Kastar bort alla nätter av ångest, alla dagar av oro, alla möten och jag förkastar allt jag lärt mig.
Hamnar på ruta noll igen, har inte en enda dags nykterhet i bagaget. Det vore en väldigt jobbig situation.
Kanske aldrig mer blir nykter och jag vill inte dö full. Kraften att ta ett nytt beslut kanske inte kommer till mig. Min gud kanske bara ger mig en chans. Min gud är ju lite oberäknelig, eller rättare sagt, jag har svårt att tolka vad han vill med mig. Han har gett mig kraft att ta beslutet att sluta vara aktiv alkoholist, det ska jag vara tacksam för, inte räkna med att han ger mig kraft en gång till, det vore att utmana mer än jag vågar.
Han har gett mig kraften att ta beslutet en gång, det beslutet ska stå fast, annars var beslutet att bara nyktra till och återhämta mig, men det tror jag inte att han menade. Det känns i alla fall inte så.
Fast vad vet jag??
Hur som helst så står beslutet fast idag. Idag blir det inget glas och får jag råda så blir det inte något glas någon annan dag heller, men jag råder inte över morgondagen eller gårdagen endast rådande dag kan jag råda över, så idag blir det inget glas.