Dag 49
På jobbet sitter jag nu i en grupp som gör det danande för min personlighet.
Dom pratar i alla fall inte för mycket. Borde se och lära.
Jag sitter tyst hela dagarna. Ingen tilltalar mig och jag har gett mig fan på att inte tilltala heller.
Tycker att det är ganska skönt, men det äter på min själ att inte kunna vara mig själv.
Är inte mig själv just nu.
Projektledaren kommer förbi. Känns som om han kom från en annan planet.
Försöker väl att vara trevlig.
Han är nog egentligen trevlig. Har aldrig uppfattat honom negativt innan. Men nu upplever jag honom som plastig, ytligt och tillgjord.
Men vet att det är jag som inte är som jag ska, normalt kan jag hantera detta, till och med gilla det, men nu orkar jag inte.
Jag är naken och trött. Inte upplagd för pladder.
Orkar inte. Vill inte heller.
Behöver samtala om saker som betyder något.
Håller hellre käft än ger mig in i skitsamtal om ingenting.
Hoppas förtvivlat att det ska vända snart. Att orken skall komma. Fortsätter det så här då kommer jag att vara tvungen att tala om hur det egentligen är med mig.
Är övertygad om att jag i så fall får sparken direkt.
Känner mig rädd och underlägsen.
Vill absolut inte erkänna på jobbet hur det egentligen är med mig.
Vilken skam.
Vilken förnedring.
Jag alkoholist och klarar inte jobbet.
Bara tanken får mig att må illa. Går upp på min toalett och baddar pannan i kallt vatten. Blir många besök här nu.
Ser mitt svullna rödmosiga ansikte i spegeln. Är det där verkligen jag??
Desperata trötta röda ögon från helvetet…… blöter mitt ansikte i kallt vatten. Andas. Släcker lampan och sätter mig på toastolen en stund. Samlar mig. Det flimrar för ögonen trots att det är mörkt som i graven.
Släpper inte min själsliga förlamning snart så kommer jag, förr eller senare, att hamna i en situation där jag bara är tvungen att berätta hur det verkligen är med mig.
Vill inte det.
Åker hem tidigt från jobbet. Tur att vi inte har stämpelkort. Skulle inte ligga bra till då. Men orkar inte mer än jag presterar.
Lovar att det ynka jag presterar just nu, är det jobbigaste i mitt liv. Det kostar på att spela normal.
Har nästan bara kommit hem så kommer E.
Hon åker hoj, regnet hänger i luften som vanligt.
Vi är trötta och somnar tidigt