Dag 47
Konstigt att jag slog ut rutan. Jag brukar inte ge mig på döda ting. Har aldrig varit sån innan. Men antagligen berodde det på frustrationen jag har inom mig.
Är så in i helvetes jävla ilsk inombords, det bara bubblar.
Pratar med mamma på telefonen. Hon tycker att hon blir hjälpt av att lyssna på mig och mina funderingar och i vissa fall framsteg. Känns skönt att kunna hjälpa henne genom att sätta ord på saker och ting, hon tycker iaf att hon nu mycket lättare kan se igenom J och hans beteende, det är ju en sidovinst kan man lugnt säga.
HSB ringer. Fakturan på vattenskadan kommer att skickas till mig, den är på 14 000. Jag suckar, min ekonomi är under isen. När jag sitter på hojen på vägen hem kommer en känsla, en stark känsla. Jag skiter i vad dom debiterar mig, rättvist eller ej. Ska svara det vad jag anser, men står dom på sig så betalar jag med lånade pengar. Det är viktigare att jag fokuserar på min nykterhet, allt annat löser sig med tiden.
Det Viktigaste Först. Viktigast är nykterheten.
Känns skönt att kunna tänka så.
Frågan är hur realistiskt det är. Jag är pank. Ruinerad. Det enda jag äger är skulder.
Är skuldsatt på ca 300 000 kr vilket inte är en struntsumma. Men sista tiden så levde jag på kortkrediter och enkla lån. Kostar på att supa.
Trots att jag tjänar ganska bra på jobbet så är jag minst sagt pressad ekonomiskt.
(Detta gäller en lägenhet jag ägde innan. Jag anses ansvarig för en vattenskada i köket, jag anser inte att det är mitt fel, i alla fall inte helt. Tycker vidare att dom debiterar mig för mycket. 3-5000 vore rimligt. Känns som om dom gärna vill blåsa mig, eller iaf salta räkningen lite.)
Jag tycker inte att det är så märkvärdigt med att ha varit nykter i 46 dagar. Idag är det den 47:e, men på mötet på kvällen var det någon som sa.
-46 dagar.....det snyter man fantamej inte ur näsan......speciellt, dom första 46.
Jag blev varm i hela kroppen och kände mig stolt och glad.....äkta glädje.
Mötet handlar om steg 2. Vi kom till tro på en kraft större än vår egen.
Jag har haft svårt att se att jag skulle kunna ta steg 2 någonsin, för det där med ( Gud, han med skägg och tomteluva) större kraft å så, men jag fick mig en sanning att tänka på.......kraften i AA......min gud är kraften i AA.
I sinnesrobönen så är Gud AA.
Det känns helt rätt och äkta, det finns så många kloka människor i AA. Alla dessa gamla alkoholister som "vanligt" folk tror är helt utbrända och tomma......jag har lärt mig att så är verkligen inte fallet. Är väl inte direkt stolt över att höra till dessa. Är oerhört glad att jag förmådde mig att gå hit.
Efter mötet tar jag en välbehövlig bastu. Har lite problem med att hålla mig ren och fräsch, orkar liksom inte riktigt bry mig, men rakning och tvagning i bastun bäddar för en härlig natts sömn.
Jag känner mig som en ny människa, jag klipper mig också.
Natten fortskrider med mycket ångest och hjärnspöken som bråkar med mig, sover illa och lite.