Dag 28
Vet att det är för att det kommer att kännas bättre med första ölen då.
Är törstig på öl.
Hjärnan är alldeles konstig. Egentligen är jag inte törstig, men vill vara det på något underligt sätt. Vet inte hur jag ska bemöta dessa sjuka tankar riktigt.
Åker från E, tankarna snurrar och jag är sugen.
Sitter på hojen och förhandlar med mig själv. Tårarna rinner efter kinderna.
Är förvirrad. Bolaget eller äta eller möte. Svårt att hantera mig själv nu.
Tar befälet över mig och åker på AA möte.
Dom fattar mitt tillstånd och en AA kamrat säger att det va ju tur att dagens ämne är återfall. Darrar på handen när jag lyfter kaffekoppen.
Är skakig.
Får mig några välbehövliga beska sanningar till livs. Hjärnspökena ger med sig. Åker och äter, det blir inget dricka idag. Min första kris är över.......i väntan på nästa......
Är skärrad efter dagens erfarenhet. Läskigt att min hjärna inte har lust att samarbeta det minsta.
Tar hojen hem. Hemma blir jag rastlös igen. Ringer till M. Han frågar om jag läst något i Leva Nykter, jag säger att jag inte har det. Får lite dåligt samvete. Känner mig samtidig korkad att jag inte läst något. Tycker att jag nog inte behöver den boken, för honom kanske den va viktig, men för mig. Jag är ju inte lika mycket alkoholist som han. Han tycker att jag ska åka på ett möte till idag.
Lägger mig på soffan å läser boken. Vill inte försvara mig så fånigt nästa gång han frågar.
E kommer ut på hojen, vi tar en tur.
Åker på möte för andra gången idag.
På kvällen sover jag hos E.
I AA pratar dom om att det är viktigt att bry sig om andra människor. Varför då? Dom får väl klara sig själva.