Dag 27

2003 / Permalink / 0
Vaknar svintidigt. Är törstig. Det är helgdag. Vet att jag borde äta, men avvaktar. Vill, eller kanske kan inte äta.
Är stressad. Hög puls, huvudet dunkar. 
Har ångest. Går upp och sätter mig framför videon, kollar på film och äter godis.
Inte äter mölar i mig.
Framåt ½8 sätter jag på radion. Det är helgmorgon å dom sjunger.
Blir berörd av detta. Känner att jag inte hör hemma i livet, som alla andra. Skickar in ett mail till radion, som blir

Gomorron!
Jag hör hur ni sjunger, har lite svårt att stämma in i sången, men det ger mig styrka att veta att det finns ett liv därute, där sådant är viktigt.
 
Sedan kl 5 i morse har jag på min 27:de nyktra dag argumenterat med Kung Alkohol, huruvida jag skall följa hans lockelser eller ej. Det har blivit video och massor av godis. Dagens beslut blev i alla fall att Kung Alkohol får abdikera. Jag gälds åt ha varit nykter denna helg, för första gången på 23 år.

Gäller att hålla sig torr i regnet
Å alla ni andra olycksbörder och systrar där ute....bit ihop.
Fyllot i Götet

Sitter vid datorn och lyssnar på radion.
Dom läser upp mitt mail.
Gråter, inte häftigt eller bittert, bara sakta och lugn. 
Låter tårarna rinna, det gör inget
Får svar på mitt mail. Blir oerhört glad och alldeles varm i kroppen. Tårarna rinner.
Jag fick ett mail. Jag finns.

Kör hårt, jag håller tummarna! (det kommer f ö lite videotips om en trekvart...)

Roger//

Är skakig och fipplig.  Funderar mycket på det där med återfall, när ska jag få det?
Kanske lika bra att få det överstökat med en gång. Så är det gjort. Men jag vill inte. Vågar inte heller, minns med iskyla och rysningar mina tankar under senaste fyllan.
Är inte på det klara med att jag inte överlever en fylla till. Blir det illa, vilket det förmodligen blir, så blir det inte bra.
Fryser i solskenet.
Kung Alkohols iskalla skugga hänger över mig.
Rastlösheten gnager i mig, klättrar på väggarna. Ringer M, han ska gräva idag. Tar hojen dit, med en tanke om att stanna några timmar.
Kör minigrävare hela dagen.
S skäller på mig för att några grenar har gått av på hennes äppelträd.
Börjar klättra på väggarna igen. Känner mig inte lugn. Funderar på AA möte. Känns ovant, konstigt, att åka på AA möten, men har hört vad alla sagt till mig.
-Åk på möte, vad vi känner till så har ingen blivit full på ett möte.
-Gå på möten, så blir du nykter vare sig du vill eller inte.

Åker för att ta mig en hamburgare, vet inte om jag hela tiden har planerat för att åka på möte, men kanske e det så.
Svettas. Har ångest. Fipplar med träffkalendern bakom min hamburgare, den känns lika stor som en GP, å i min panna står det alkoholist.
Alla ser mig och vet vad jag sitter och tittar i.
Mår plötsligt illa, lämnar raskt lokalen.
Lämnar hamburgare och bricka på bordet, bara går.
Finner gatan å hittar AA mötet.
Jag är först.
En äldre kille, tar emot mig. Han ser lugn och trygg ut. Själv känner jag mig allt annat än lugn. Blir lugnare när jag lyssnar på dom som gått före. Känns konstigt. Som en tårta, var och en bidrar med sin lilla tårtbit om mig själv.
Efter mötet vill jag inte lämna lokalen, jag dröjer mig kvar. Känner mig orolig för att lämna detta trygga. Återfallstankarna gnager i mig. Är orolig och rädd för återfall. Vet inte hur det fungerar. Den äldre killen utstrålar trygghet och lugn. På parkeringen frågar honom när jag ska ta det.
Han tror att jag skojar, men blir allvarlig då han ser mig i ögonen.
Jag skojar inte.
För mig är det blodigt alvar.
Finns inget roligt eller lustigt i detta.
Har nästan panik.
Är livrädd för det förbannade återfallet som jag måste ta.
Han funderar lite. Han tittar på mig med varma ögon:
- Jag vet inte riktigt, säger han eftertänksamt. Jag har varit nykter i 16 år, men jag har inte behövt att ta något återfall än. Men det kanske är som du säger.
Han berättar lite om hur han har det idag. Hur alla hans tidigare problem liksom bara ha försvunnit och att han ibland känner sig fri och lycklig.
Känner att jag inte behöver bli lycklig, behöver inte få någonting mer än förmåga att hålla mig nykter. Har svårt att ta till mig att det skulle finnas ett roligt och innehållsrikt liv utan alkohol. Jag förstår inte hur han kan prata som han gör, men jag lyssnar och försöker förstå, men förstår inte alls vad han egentligen pratar om.
Vaddå slippa ta återfall? Lycklig? Sinnesro? Fri?
Jag åker motorvägen. Det är svalt och skönt på hojen. Är glad att jag har min hoj. Känner mig lite tryggare. Somnar hos E.

Till top