Dag 2
Säger att det nog inte behövs, men att jag ska hålla kvar numret ifall att. Vi kommer överens om att mamma ska ta hand om numret och att jag bara behöver ringa dit om jag känner att jag skulle behöva det.
Syrran mal på en stund, sedan avslutar vi. Skönt.
AA, som om dom skulle kunna hjälpa mig. Nä, dom är inget för mig. Det är ju till för såna där riktiga alkisar, sån är inte jag. Har varit på ett AA möte innan och vet att det inte funkar. Ett gäng konstiga människor som snackade om någon gud, fast det inte va gud. Fattade inte så mycket. Vet att AA inte är något för mig. Detta är min kamp å ingen annans.
Känner mig själv å ensam.
Ber E ta fram adresser på nätet, så jag har utifall att. Vet inget annat som jag kan göra. Är rädd och ensam.
Köper en ny kyl, på avbetalning. Fogden jagar mig inte längre, jag kan ansöka om lån i eget namn. Men min ekonomi tillåter egentligen inte några inköp alls men måste ju kunna ha mat hemma.
Trött.
R kommer, vi lägger reglar under huset. Tycker att jag klarar honom bra nu. Bråkar inte på honom. Köper en video och lånar 3 bärkassar med film av honom. Sover. Är på jobbet, men får inget gjort.
Ringer mamma, vi pratar om när jag ska ta mitt återfall.
Vi är båda övertygade om att alla måste få återfall.
Alla!!
Frågan är bara när gör man det?
Är livrädd för att dricka igen, vet att jag inte kommer att överleva en gång till. Men ALLA får ju återfall.
Jag har bara denna enda chansen att överleva, nykter. Är övertygad om att jag inte klarar att lura mig själv en gång till så att jag får chansen. EN chans, denna.
Men återfallet???
Känner mig ensam. Svettas. Har ångest. Är skakig fortfarande. Nattmaran rider mig hårt.