Dag 240

2003 / Permalink / 0
Vaknar hos E.
Dessa dagar börjar gå mig på neerverna. Sitter för mycket och det är inget vidare. 
Det där med att skaffa hund är oåterkalleligt. Frågan är bara hur och när.
När  blir nästa år. Hur är lite mer oklart. Ska prata med M i helgen om hur det skulle kunna se ut att jobba kvar, för det vore det allra bästa. Men ingen nödvändighet.

G kom å satte sig å skulle prata lite med mig. Då kommer en arbetsledare störtande, boksatvligt talat buffligt avbryter oss.
Jag tittade mest på honom och lät det hela bero.
Han ska inte bestämma hur jag ska må.
Hans kompetens som chef, skulle jag kunna ifrågasätta en hel del om det var min uppgift att göra det.

Banken ringde, jag hade sagt fel dautm när mamma fyller år. Inte så imponerande.
När hon senare hör av sig så säger hon att hon inte kan se några som helst problem i att låna ut pengar till mig. Det känns så skönt. 
Har klarat min ekonomi.
Jag har klarat det.
Jag kommer att få en vettig ekonomi i framtiden. Inget att klaga över. Mina pengar kommer att räcka, månad efter månad. Det är slut på att gni å vända påvarenda öre.
Det känns så befriande.

Pratar med L från hemmet. Vi snackar om att ev träffas till helgen.
Tänker en del på D, det börjar bli dax att höra av sig till honom snart. 
Jag vill det, men bävar lite inför att ringa honom. Måste samla ihop mig lite innan jag gör det.
Tänk om han avfärdar mig.
Det tror jag inte, men kan ju inte heller vara säker, han är ju en bestämd gosse, men tror att han kommer att gilla att jag hör av mig. Men måste vara förberedd ifall han avfärdar mig.
Men lite nervös är jag allt, det ska erkännas.
Med P känns det inte alls så nervöst.
Jag vill i alla fall att D är med när jag söker  hund.
Till top