Dag 239
skumt hur jag ramlar in i friskas människors liv. för henne en vanlig dag på jobbet. Hon är glad och trevlig.
Hon verkar inse min situation lite grann. Fast jag kan ju inte vara helt öppen med alla mina affärer, säger inget om att jag é alkis.
Hon säger när att hon nog ska fixa till något bra.
Det känns fint.
Tänk om det kommer att lösa sig. Vore ju underbart. Tänk att få en ekonomi som fungerar.
Precis när jag går ut från från banken ringer min chef, hur typiskt énte det då.
Ingen på jobbet har sökt mig på 3 veckor, jag smiter ut en halvtimme, då ringer det.
Är ju som det är.
Men känner mig euforisk.
Vet att det är nu jag ska ta det lugnt. TDL. TDL.
Inte yvas, vara balanserad.
Inte förstora eller förminska problem.
Inte förstora eller förminska framgångar.
Viktigt att vara balanserad.
Ska ha ett möte med min chef.
Ska då Ta Det Lugnt och vara balanserad.
Går till honom direkt jag är åter på firman.
Känner mig lite som en skolpojk när jag sitter där och pratar. Han frågar och frågar. Men hur lätt är det att förklara för en frisk. Försöker att svara så friskt jag kan, men ser ibland att han undrar vilken planet jag är ifrån. Inte lätt.
Gick ganska bra på mötet. Vá lugn å fin. Å ärlig.
Talade om att jag har svårt att se mig sitta framför en dator om 2 år, det verkade han förstå.
På mötet på kvällen pratade jag lite med M om framtiden å så. Låter nog som om jag får se mig om efter ett jobb där jag kan ha med mig hunden.
Funderar lite på Securitas, eller nåt.