Kallt som faan på nätterna

, 2006 / Permalink / 0
Isiga bilrutor och en glad hund.
En AA vän som ringer 06:50 och vill att jag fixar lite grejer till honom.
Han undrar vad jag har för direktörsfasoner som ligger och nanar mitt på dagen.
Rakgrejerna ligger på jobbet.
Frukosten är slut hemma.

Men vaddå då, det är helt ok.
Jag har ju sovit inatt, en naturlig sömn utan kemikalier.
När jag svarar i telefonen så skakar jag inte, inte hheler måste jag avbryta för att spy.
Jag mår ju som en nyponros.
Härligt att leva.

Min sponsor var här igår.
Vi pratade om 4:e steget.
Att göra det jag ska göra och inget annat. Inte som förr, dä jag sällan var på den plats jag skulle. eller för den delen inte heller i det skick som förväntades av mig.
Idag är det viktigt att utvecklas. Att inte stå på samma punkt och trampa.
Han är så klok  in sponsor.
Tycker att han har svar på alla möjliga frågor som jag själv inte har en susning om.
Han pressar mig inte så hårt, men ändå pratar han hela tiden om viktiga saker.

Det som störde mig med honom i början var att han alltid först pratar om sig och hur hans tid sedan senaste mötet varit.
I början var jag otålig och ville prata själv......bara jag skulle prata......
Men efter en tid så har jag börjat lyssna på honom lite, försöker lyssna vad han säger.
Inser att ajg sällan eller aldrig lyssnar på någon egentligen.
Egentligen vill jag bara prata själv.
Egentligen borde det vara så att alla skulle lyssna endast på mig.
Så har jag alltid funkat, svårt att lära om och lyssna på andra människor.
Vi avslutar våra sittningar med ett antal fågor, samma varje gång.
Det är frågor på hur jag mår i min nykterhet.
Jag har olika alternativ....från urkass till mycket bra att välja som svar på varje fråga.
Brukar ligga lite halvkass sådär.
Men nu var det bra, mycket bra nästan rakt över.
trots att människor omkring mig inte riktigt uppfyller mina förväntningar på dom.
Min sponsor avslutade sittningen med att han tycker att jag släppt det där med den feta grisen och inte ältar det längre.
Har inte nämnt honom på mycket länge.
Har inte tänkt på det, men så är det faktiskt.
Den feta grisen har lämnat mitt sinne, min själ.
Nä, nu måste jag arbeta lite åxå.
Tack för att du läser.
Vi hörs.
Din Vän
Ett Gammalt Fyllo
Till top